| 564 | Absalom dräper Amnon. | 2 Samuels Bok. | Cap. 13, 14. |
23. Efter tu år lät Absalom klippa sina får i BaalHazor, som ligger under Ephraim; och Absalom bjöd alla konungens barn,
24. Och kom till konungen och sade: Si, din tjenare hafwer fåraklippare;* jag beder, att konungen samt med sina tjenare wille gå med sin tjenare. *1 Sam. 25: 2, 36.
25. Men konungen sade till Absalom: Icke så, min son; låt oss icke alla gå, att wi icke göra dig tunga: och då han föll hårdt efter honom, wille han dock icke gå, utan wälsignade honom.
26. Absalom sade: Skall icke då min broder Amnon gå med oss? Konungen Sade till honom: Hwi skulle han gå med dig?
27. Då nödgade Absalom honom, så att han lät Amnon och alla konungens barn gå med honom.
28. Och Absalom bjöd sina tjenare, och sade: Tager wara uppå, när Amnon warder glad af winet, och jag säger till eder: slår Amnon och dräper honom, att I intet frukten eder; ty jag hafwer det befallt eder: warer tröste och frimodige dertill.
29. Alltså gjorde Absaloms tjenare Amnon, såsom Absalom dem budit hade. Då stodo alla konungens barn upp, och hwar och en satte sig på sin mula,* och flydde. *2 Sam. 18: 9. 1 Kon. 1: 33.
30. Och medan de ännu woro på wägen. kom rykte för David, att Absalom hade slagit alla konungens barn, så att icke en war öfwerblefwen af dem.
Denna underrättelse war wisserligen icke fullt sann, men emellertid måste David derwid känna en outsäglig smärta både till straff för sina egna öfwerträdelser och för sin försummelse att sjelf straffa den brottslige.
31. Då stod konungen upp, och ref sina kläder sönder, och lade sig neder på jorden; och alla hans tjenare, som stodo omkring honom, refwo sina kläder sönder.
32. Då swarade Jonadab, Simea son, Davids broders, och sade: Min herre tänke icke, att alla drängarne, konungens barn, äro döde; utan Amnon är allena död: ty Absalom hafwer detta haft inne med sig ifrån den dagen, han förkränkte hans syster Thamar.
33. Så tage icke nu min herre konungen sådant till hjertat, att alla konungens barn äro döde: utan Amnon är allena död.
34. Men Absalom flydde: och drängen på wakten lyste upp sina ögon, och såg ut; och si, en stor hop folk kom på wägen, hwar efter den andra, utmed bergssidan.
35. Då sade Jonadab till konungen: Si, konungens barn komma: såsom din tjenare sagt hafwer, så är det tillgånget.
36. Och då han uttalat hade, si, då kommo konungens barn, och upphofwo sin röst och greto: konungen och alla hans tjenare greto ock ganska fast.
Davids tårar wid detta förskräckliga tillfälle woro blott en ringa del af de många bittra tårar, som hans korta syndalust kostade honom.
37. Men Absalom flydde, och drog till Thalmai, Ammihuds son, konungen i Gesur.* Men han jemrade sig öfwer sin son alla dagar. *2 Sam. 3: 3.
38. Men då Absalom flydd war, och drog till Gesur, war han der i tre år.
39. Och konung David öfwergaf att draga ut emot Absalom; ty han war hugswalad öfwer Amnon, att han död war.
Konungen i Gesur war Absaloms morfar, cap. 3: 3.
14. Capitel.
Qwinnan af Thekoa. Absaloms hemkomst, skapnad, barn, nåd.Men Joab, ZeruJa son, förmärkte, att konungens hjerta war wändt till Absalom.
2. Och han sände bort till Thekoa,* och lät hemta dädan en klok qwinna, och sade till henne: Jemra dig, och drag sorgkläder uppå, och smörj dig icke med olja, utan ställ dig såsom en qwinna, den en lång tid hafwer haft sorg öfwer någon död: *2 Chrön. 11: 6.
3. Och du skall gå in till konungen, och tala så och så med honom: och Joab gaf henne in, hwad hon säga skulle.
4. Och då qwinnan af Thekoa wille tala med konungen, föll hon på sitt ansigte neder på jorden, och tillbad, och sade: Hjelp mig konung.
5. Konungen sade till henne: Hwad är dig? Hon sade: Jag är en enka, en
_574.jpg&oldid=343582){kind=link}