Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 586.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
576 Seba uppror. 2 Samuels Bok. Cap. 19, 20.

Juda stams otidiga hårdhet föranledde ett nytt uppror.

”Att de män af Israel wille hafwa mera i David, har afseende derpå, att uppresningen utgått från Juda. Juda wisade här samma stolta och egenmäktiga anda, som sedan under Rehabeam föranledde den fullständiga söndringen. Redan långt före de båda rikenas söndring hade en djupt ingripande afundsjuka egt rum emellan de båda mäktigaste stammarne, Juda och Ephraim. Detta wisade sig wid flere tillfällen såsom wid Sauls död, då Ephraim med de öfriga stammarna wände sig till hans son Isboseth och först efter flere år erkände David. Så ock nu wid Absaloms och Sebas uppror. Sedan tillmätte Splittringen alltmer, ända till den fullständiga söndringen.”

20. Capitel.

Seba uppror. Amasa, Seba död. Davids råd.

Och dit war kommen en Belials man, som hette Seba, Bichri son, en mans af Jemini, han blåste i basunen, och sade: Wi hafwa ingen del i David, eller något arf i Isai son; hwar och en fare i sin hydda, o Israel.* *2 Sam. 19: 42.

Basunens blåsande skedde för att samla folk omkring sig. Det war här ett bestämdt upprorstecken.

2. Då föll ifrån David hwar man i Israel, och följde Seba, Bichri son; men Juda män blefwo wid sin konung, ifrån Jordan intill Jerusalem.

3. Då konung David kom hem till Jerusalem, tog han de tio frillor, som han återleft hade till att bewaka huset, och satte dem i förwaring, och försörjde dem; men han belåg dem icke mer: och de woro så innelyckta intill deras död, och lefde i enkedom.

4. Och konungen sade till Amasia: Kalla mig tillhopa alla Juda män på tredje dagen; och du skall också wara wid handen.* *2 Sam. 19: 13.

5. Och Amasa gick bort till att kalla tillhopa Juda; och han fördröjde öfwer den tiden, som han honom förelagt hade.

6. Och David sade till Abisai: Nu warder oss Seba, Bichri son, mer wedermöda görande än Absalom: tag du din herres tjenare, och jaga efter honom, att han tilläfwentyrs icke finner fasta städer för sig, och undslipper utur wåra ögon.

7. Då drogo ut med honom Joabs män, dertill Crethi och Plethi, och alla starke; men de drogo ut af Jerusalem till att jaga efter Seba, Bichri son.

8. Som de nu komne woro till den stora stenen i Gibeon, kom Amasa der emot dem; och Joab war begjordad öfwer sina kläder, som han uppå hade, och hade bundit der utan öfwer ett swärd, det hängde wid hans länd i skidan; och det gick wäl ut och in.

Gick wäl ut och in, grt.: föll ut då han gick. Han hade med flit så inrättat det, att det föll ut såsom af en händelse, så att han hade anledning att taga det i handen, utan att Amasa märkte att det gällde honom.

9. Och Joab sade till Amasa: Frid ware med dig, min broder. Och Joab fattade Amasa i skägget med högra handen. Såsom han wille kyssa honom.

10. Och Amasa gaf icke akt på swärdet i Joabs hand. Och han stack* honom dermed i buken, så att hans inelfwor utgingo på jorden, och gaf honom intet styng mer; och han blef död. Men Joab och hans broder Abisai jagade efter Seba, Bichri son. *1 Kon. 2: 5.

11. Och en af Joabs tjenare blef ståndande när honom, och sade: Hwilken dristar sig emot Joab, och hwilken går efter Joab när David?

Grt.: Hwilken är den, som håller med Joab, och hwilken är den, som håller med David, han följe Joab. Tjenaren war befald att uppträda med denna fråga. Joab fruktade, att folket skulle blifwa stående wid Amasas lik och blifwa willrådige hwad de skulle göra.

12. Men Amasa låg sölad i blodet midt uppå wägen. Då nu en såg, att allt folket blef der ståndande, drog han Amasa af wägen bort på marken, och fastade kläder på honom: efter han såg, att hwilken till honom kom, han blef der ståndande.

13. Då han nu war utaf wägen tagen, följde hwar man efter Joab till att jaga efter Seba, Bichri son.

13. Och han drog genom alla Israels slägter till Abel och BethMaaka och hela Haberim; och de församlade sig, och följde honom efter:

14. Och kommo och belade honom i Abel och BethMaaka, och de gjorde en skans om staden, och trädde intill muren: och allt folket, som med Joab war, stormade, och wille kasta muren omkull.

Abel war stadens namn och fästet kallades BethMaaka.