| 580 | Davids lofsång. | 2 Samuels Bok. | Cap. 22, 23. |
31. Guds wägar äro utan brist;* HERrans tal är genomluttradt;† Han är en sköld allom dem, som hoppas till Honom. *Uppb. 15: 3. †Ps. 12: 7. Ps. 119: 140. Ords. 30: 5.
32. Ty hwilken är en Gud utan HERren? och hwilken är en tröst utan wår Gud?* *5 Mos. 32: 39. 1 Sam. 2: 2. Es. 43: 11.
33. Gud styrker mig med kraft; och wisar mig en wäg utan brist.
34. Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35. Han lärer mina händer strida, och drifwer mina armars kopparbåge.* *Ps. 144: 1.
36. Och du gifwer mig din helsas sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig stor.
37. Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38. Jag will jaga efter mina fiender och förgöra dem; och will icke omwända, till dess jag gör en ända med dem.
39. Jag will förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40. Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41. Du gifwer mig mina fiender på flykten, att jag må förstöra dem, som mig hata.
42. De ropa, men der är ingen hjelpare; till HERran, men Han swarar dem icke.
43. Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jorden; såsom träck uppå gatan skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44. Du hjelper mig ifrån det trätosamma folket; och bewarar mig till ett hufwud öfwer hedningarna. Det folk, som jag icke kände, skall tjena mig.
45. De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsamma öron.
46. De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47. HERren lefwer, och lofwad ware min tröst; och warde upphöjd Gud, min helsas tröst.
48. Gud, som gifwer mig hämnden, och kastar folk under mig.
49. Han förer mig ut ifrån mina fiender, och ifrån dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrån wrångwisa män frälser du mig.
50. Derföre will jag tacka dig, HERre, ibland hedningarna, och ditt namn lofsjunga.* *Rom. 15: 9.
51. Den der stor salighet bewisar sin konung, och gör wäl med David, sin smorda, och med hans säd i ewig tid.
Löftet om medlaren och försonaren, som skulle komma af Davids säd, war den sol, som lyste för Davids själ på hans lefnadswäg, äfwen i de mörkaste stunderna; hela hans lefnadsglädje, hela hans hopp, hela hans förtröstan war en glans af denna sol; en förbundets båge af dessa solstrålar war hans tröst i de dystra moln, som ofta betäckte hans lefnadshimmel. Lyser rättfärdighetens sol, Jesus Christus på samma sätt för wår själ, så hafwa wi den sanna trösten och friden i lifwet och i döden. Se Ps. 18.
23. Capitel.
Davids testamente, hjeltar.Desse äro de sista Davids ord; David, Isai son, sade: Den mannen sade det, som för en Jacobs Guds smorde uppsatt är, och en lustig Israels diktare.
Alla prophetior i Davids psalmer ansluta sig till löftet om en Konung efter Guds hjerta, som skall uppträda i Davids ätt; till löftet, att hans hus’ rike är ett ewigt rike.
Grt.: Davids Isai sons tal, den mannens tal, som är högt uppsatt och smord af Jacobs Gud och ljuflig med Israels psalmer.
2. HERrans ande hafwer talat genom mig, och Hans ord är skedt genom min tunga.
”Gud den helige Ande bewisas sålunda såsom upphofwet till de heliga skrifter och Guds uppenbarade ord genom David, och bewisas jemwäl hämtas, att Han är en person i den helga treenigheten.” Orden woro således Guds Andas ord på Davids tunga.
3. Israels Gud hafwer talat till mig; Israels tröst hafwer mig tillsagt: den der råder öfwer menniskorna, den rättwise rådanden* i Guds fruktan.† *Jer. 23: 5, 6. Zach. 9: 9. †Es. 11: 2, 3.
Grt.: Den som rättfärdigt regerar i Guds fruktan. Här omtalas både Fadren och Sonen. Israels Gud är Gud Fader, Israels tröst är Guds Son, och Han framställes såsom den der råder öfwer menniskorna och regerar rättwist i Herrans fruktan. Es. 11: 2, 3, 4. Ps. 110. Han är både sjelf den rättfärdige och gör de pånyttfödda i tron rättfärdiga, så att de genom Hans anda och kraft i Herrans fruktan friwilligt tjena Gud.
_590.jpg&oldid=343627){kind=link}