| 582 | Davids hjeltar. | 2 Samuels Bok. | Cap. 23, 24. |
17. Och sade: Det låte HErren wara långt ifrån mig, att jag detta göra skulle; är det icke de mäns blod, som sitt lif wågade och gingo dit? Och han wille icke dricka det. Det gjorde nu de tre hjeltar.* *1 Chrön. 11: 19.
David wille härmed säga: Det wore ju detsamma, som om jag drucke dessa männers blod, då de wågade sitt blod för att hemta detta watten.
18. Abisai, Joabs broder, ZeruJa son, war ock en ypperst ibland tre; han hof sin spets upp, och slog trehundrade, och war också prisad ibland tre;
19. Och den härligaste ibland tre, och war deras öfwerste; men han kom icke in till de tre.
20. Och Benaja,* Jojada son, IsHails sons af stora gerningar, af Kabzeel, han slog tu de Moabiters lejon, och gick ned, och slog ett lejon i brunnen i snötiden;* *1 Chrön. 11: 22.
21. Och slog desslikes en gruflig Egyptisk man; den hade en spets i sin hand; men han gick neder till honom med en staf och tog den Egyptien spetsen utur handen, och slog honom ihjäl med sin egen spets.
22. Detta gjorde Benaja, Jojada son, och war beprisad ibland de tre hjeltar;
23. Och härligare än de trettio; men han kom icke till de tre. Och David gjorde honom till sitt hemliga råd.
24. Asahel, Joabs broder, är ibland de trettio; Elhana, Dodo son, i BethLehem;
25. Samma den Haroditen; Elika den Haroditen;
26. Helez den Palthiten; Ira, Ikkes son, den Thekoitens;
27. Abieser den Annethothiten; Mebunnai den Husathiten;
28. Zalmon den Achothiten; Maharai den Netophathiten;
29. Heleb, Baena son, den Netophathiten; Ittai, Ribai son, af Gibea BenJamins barns;
30. Benaja den Pirgathoniten; Hiddai af de bäckar Gaas;
31. AbiAlbon den Arbathiten; Asmaveth den Barhumiten;
32. Eliaheba den Saalboniten, Jasens och Jonathans barn;
33. Samma den Harariten; Ahiam, Sarars son, den Araritens;
34. Eliphelet, Ahasbai son, Maachati sons; Eliam, Achithophels son. den Gilonitens;* *2 Sam. 15: 12.
35. Hezrai den Carmeliten; Paarai den Arbiten;
36. Jigeal, Nathans son, af Zoba; Bani den Gaditen;
37. Zelek den Ammoniten; Naharai den Beerothiten, Joabs wapendragare, ZeruJa sons;
38. Ira den Jithriten;* Gareb den Jithriten; *2 Sam. 11: 6.
30. Uria den Hetheen; de äro alla tillhopa sju och trettio.
Här uppräknas Davids hjeltar. Trons hjeltar uppräknas icke i den heliga Skrift, de höra till den himmelska Konungens här och deras namn äro skrifna i lifsens bok.
24. Capitel.
Folket räknas, David ångrar sig. Pesten wäljes, dödar, stannar.Och HERrans wrede förgrymmade sig åter* emot Israel, och gaf David ibland dem in, att han sade: Gack bort, räkna Israel och Juda.† *2 Sam. 21: 1. †1 Chrön. 21: 1.
Bland de många synder i Israel, som ådrogo folket Guds wrede, måste det upproriska sinne, som wid flera tillfällen hade wisat sig, hafwa warit en af hufwudorsakerna till den straffdom, som här omtalas. Utan twifwel rörde sig hos David samma högmod, som hos folket. Derföre styrde Gud så, att det onda nu framträdde hos landets öfwerhufwud, konungen, så att derigenom en straffdom kom öfwer både honom och hans folk. Här står att Herren gaf David ibland dem in, att han skulle räkna folket. Men 1 Chrön. 21: 1 står: Satan hof sig upp emot Israel och gaf David in, att han lät räkna Israel. Wi finna häraf, att det war satan, som med Herrans tillstädjelse retade David, att han skulle räkna folket. Då en synd rörer sig på djupet af en menniskas hjerta, så will Gud icke låta den hafwa sitt herberge der, ty Gud will sjelf hafwa hjertat. Antingen måste den då qwäfwas, och detta är det som Gud will, derföre wäcker Han förebråelsen i menniskans samwete, warnar genom sitt ord och gifwer kraft att öfwerwinna det onda, så framt menniskan will lyda Herrans ord; men om menniskan icke will lyda, så att han i tron drifwer synden ut, så tillåter Gud frestaren att öfwer henne få en sådan makt, att synden bryter ut. Detta sednare skedde nu hos David, och orsaken war utan twifwel till en stor del den, att samma syndiga rigtning war för handen både hos konungen och folket, så att hela folket behöfde en helsosam aga. Eljest är det troligt, att David sjelf efter så många och swåra pröfningar och lidanden, hade kunnat utan så swårt fall föras af Herrans Ande till förnyad bättring och förödmjukelse inför Gud.
_592.jpg&oldid=343632){kind=link}