| 602 | Salomos tacksägelse och bön. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 8. |
blifwa sanna, som du till din tjenare David, min fader, talat hafwer;
21. Ty menar du ock att Gud bor på jorden? Si, himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa dig;* huru skulle då detta huset göra det, som jag nu byggt hafwer? *2 Chrön. 2: 6. Es. 66: 1. Jer. 23: 24. Apg. 7: 48, 49; cap. 17: 24.
Här aflägger Salomo ett wittnesbörd, att Gud är allestädes närwarande och att Han icke kan inneslutas på något särskildt rum. Salomo kände således rätt noga den rätta betydelsen af det templet, han hade byggt.
28. Så wänd dig till din tjenares bön, och till hans begär, HERre min Gud, så att du hörer det lof och den bön, som din tjenare gör för dig i dag;
29. Att dina ögon måga stå öppne öfwer detta hus natt och dag; öfwer det rum, der du om sagt hafwer: Mitt namn skall wara der;* att du wille höra den bön, som din tjenare gör på detta rum; *2 Mos. 20: 24. 5 Mos. 12: 11.
30. Och wille höra din tjenares, och ditt folks Israels bön, den de här görande warda i detta rum; och höra det, der du bor i himmelen: och när du det hörer, wara nådelig.
Om den allestädes närwarande Guden säges, att himmelen är hans bonings säte, emedan Han der uppenbarar sin härlighet. Detta tempel war blott derigenom Herrans tempel, att Han der behagade på ett särskildt sätt uppenbara sig, och derigenom war det egnadt att wara ett bönehus.
31. När nu någon syndar emot sin nästa, och tager dess en ed uppå sig, der han sig med förpligtar, och eden kommer inför ditt altare i detta hus;
32. Att du wille då höra i himmelen, och skaffa dina tjenare rätt, att du fördömer den ogudaktiga, och låter hans wäg komma öfwer hans hufwud; och rättfärdigat den rätta, att du honom gör efter hans rättfärdighet.
Det fördömmande och rättfärdigande, som här menas, har icke blott afseende på den yttersta domen, utan på de skickelser här i tiden, hwarigenom straffdomar komma öfwer ogudaktiga menniskor, och de frommas oskuld och rättfärdighet kommer i dagen.
33. Om ditt folk Israel worde slaget för sina fiender, efter de emot dig syndat hafwa; och wända sig till dig, och bekänna ditt namn. och bedja, och begära af dig i detta hus;
34. Att du wille då höra det i himmelen, och ditt folks Israels synder nådelig wara; och föra dem åter i det land, som du deras fäder gifwit hafwer.
35. Om himmelen igenlyckt warder, så att intet regnar, efter de emot dig syndat hafwa; och warda bedjande på detta rum, och bekänna ditt namn, och wända sig ifrån sina synder, efter du plågar dem;
36. Att du wille i himmelen höra dem, och wara dina tjenares och ditt folks Israels synder nådelig; att du wisar dem den goda wägen, der de uti wandra skola, och låter regna på landet, som du ditt folk till arfs gifwit hafwer.
37. Om en hård tid eller pestilentie eller torka eller brand eller gräshoppor eller maskar på landet kommande warda; eller deras fiende belägger deras portar i landet, eller någon plåga eller krankhet;
38. Den då beder eller begärer, ehwad de äro andra menniskor, eller ditt folk Israel, som förnimma sin plåga hwar och en i sitt hjerta, och räcka sina händer ut till detta huset;
39. Att du wille då höra i himmelen, i det säte, der du bor, och wara nådelig; och fly det så, att du gifwer hwar och en, såsom han wandrat hafwer, såsom du hans hjerta känner; ty du allena känner alla menniskors barns hjerta;* *1 Sam. 16: 7. 2 Chrön. 6: 30.
40. På det att de skola frukta dig alltid, så länge de lefwa i landet, det du wåra fäder gifwit hafwer.
41. Om ock en främmande, som icke är af ditt folk Israel, kommer af fjerran land för ditt namns skull;
I denna bön, som Salomo, såsom den rätte fridsfurstens och öfwersteprestens förebild, uppsänder till himmelen, se wi huru Herren Jesus sjelf beder för syndare, att wi må blifwa bönhörda, då wi åkalla Herrans namn; antingen wi förut såsom Guds barn hört till det andeliga Israel eller nu först såsom främmande wilja blifwa med Herran förenade och med Hans folk införlifwade.
42. Ty de warda hörande om ditt stora namn och om din mäktiga hand och om din uträckta arm; och kommer till att bedja i detta hus;
43. Att du då wille höra i himmelen, i det säte, der du bor, och göra allt det den främmande dig om åkallar; på det alla folk på jorden måga känna ditt
_612.jpg&oldid=343684){kind=link}