| 604 | Templet wiges. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 8, 9. |
61. Och edra hjertan ware rättsinniga med HERran wår Gud, till att wandra i Hans seder och till att hålla Hans bud, såsom det tillgår i denna dag.
62. Och konungen samt med hela Israel offrade offer för HERran.
63. Och Salomo offrade tackoffer, som han HERranom offrade, tu och tjugutusende oxar, och hundrade tusen och tjugutusende får. Alltså wigde* de HERrans hus, konungen och alla Israels barn. *2 Chrön. 7: 5.
Offrandet skedde genom presterna och Leviterna.
64. På samma dagen wigde konungen medelgården, som war för HERrans hus, dermed att han der uträttade bränneoffer, spisoffer, och det feta af tackoffret;* förty kopparaltaret, som för HERran stod, war för litet till bränneoffer, spisoffer,† och till det feta af tackoffer. *2 Chrön. 7: 7. †3 Mos. 2: 1.
För detta tillfälle woro således i tempelgården många altaren till offrens förbrännande upprättade.
65. Och Salomo gjorde på den tiden en högtid, och all Israel med honom, en stor församling ifrån den gränsen Hamath allt intill Egypti bäck,* för HERran wår Gud, i sju dagar, och åter i sju dagar, det woro fjorton dagar.† *4 Mos. 34: 5. †2 Chrön. 7: 8.
De sju sista dagarna utgjorde löfhyddohögtiden, så att stora försoningsdagen och löfhyddohögtiden blefwo en fortsättning af inwigningshögtiden.
66. Och på åttonde dagen lät han folket gå: och de wälsignade konungen, och gingo sina färde i sina hyddor, glädjandes och fröjdandes sig öfwer allt det goda, som HERren med sin tjenare David, och med sitt folk Israel gjort hade.
Wid slutet af löfhyddohögtiden återwände det glada folket hwar och en hem till sitt, rikligen wederqwickte och stärkte af Herrans härlighets uppenbarelse och af den gudstjenst, de högtidligheter och den heliga gemenskap med hwarandra, som de nu i så rikt mått hade fått åtnjuta.
Såsom detta tempel inwigdes af Salomo, så måste wåra hjertan af Herran Jesus sjelf inwigas till Guds tempel, på det wi må blifwa rätte medlemmar af Hans församling. Hela inwigningen, offren, bönen och wälsignelsen åtager sig Herren Christus sjelf, wår öfwersteprest och konung.
9. Capitel.
Guds swar. Hirams lön. Salomos städer, trälar, tack, skepp.Och då Salomo hade fullbyggt HERrans hus och konungshuset och allt, der hans hjerta begärde och lust hade till att göra;* *2 Chrön. 7: 11.
2. Syntes honom HERran annan gång, såsom Han honom synts hade i Gibeon.* *1 Kon. 3: 5.
3. Och HERren sade till honom: Jag hafwer hört din bön och begär, som du för mig bedit hafwer;* och helgat detta huset, som du byggt hafwer, så att jag skall sätta der mitt namn till ewig tid,† och skola mina ögon och mitt hjerta wara der alltid. *1 Kon. 8: 22. †5 Mos. 12: 11. Ps. 132: 14.
Såsom Herrans härlighet uppfyllde det nya templet wid dess inwigning, såsom eld från himmelen antände offren, och Salomos bön blev hörd, 2 Chrön. 7: 1, så är Herrans härlighet närwarande i församlingen i Christo Jesu, så är det offer i himmelen antaget, som offrades på Golgatha, der den högsta tempelinwigningen skedde, då Christus offrade sig sjelf för församlingen, att förwärfwa och uppbygga den till ett ewigt lefwande tempel, och så är Hans bön hörd i himmelen. På Honom och Hans trogna har Gud sina ögon och sitt hjerta fästade, och på dem sätter Han sitt namn till ewig tid, Uppb. 22: 4. Med sitt hjerta följer Han och med sina ögon leder Han sina trogna. Ps. 32: 8.
4. Och du, om du wandrar för mig, såsom din fader David wandrat hafwer, med rättsinnigt hjerta, och rättfärdighet, så att du gör allt det som jag dig bjudit hafwer, och håller mina bud och mina rätter:
5. Så will jag befästa ditt rikes stol öfwer Israel i ewig tid, såsom jag med din fader David talat hafwer, och sagt: Dig skall icke fattas en man på Israels stol.* *2 Sam. 7: 12. 1 Kon. 2: 4. 1 Chrön. 22: 10.
6. Hwar I ock wänden eder tillbaka ifrån mig, I och edra barn, och icke hållen mina bud och rätter, som jag eder föresatt hafwer; och gån bort och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem:
7. Så skall jag utrota Israel utaf det land, som jag dem gifwit hafwer: och det huset, som jag mitt namn helgat hafwer, skall jag bortkasta ifrån mitt ansigte; och Israel skall wara till ett ordspråk och fabel ibland alla folk;* *5 Mos. 28: 37. 2 Chrön. 7: 20. Jer. 7: 15.
Då en Christen wänder sig ifrån Herran, så är hjertat ohelgadt såsom en sköflad helgedom, och den menniskans tillstånd blifwer pinsamt och fullt af wanära; ty hon har ingen frid med Gud och får icke heller någon kärlek af werlden.
8. Och detta huset skall förfalla, så
_614.jpg&oldid=343690){kind=link}