| 608 | Salomos afguderi. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 11. |
de warda förwisso bewekande edra hjertan efter sina gudar;* till dessa gaf sig Salomo till att älska dem. *2 Mos. 34: 16. 5 Mos. 7: 3, 4; cap. 17: 17.
3. Och han hade sjuhundrade hustrur, förstinnor, och trehundrade frillor; och hans hustrur bewekte hans hjerta.
Mellan dessa qwinnor war således en rangskillnad. Icke blott på den tiden, utan ännu wilja österländska konungar ådagalägga prakt på det sätt, att en stor hofstat af qwinnor hålles, af hwilka dock de flesta knappt äro kända till ansigtet eller ens till namnet för konungen sjelf.
4. Och då han nu gammal war, bewekte hans hustrur hans hjerta efter främmande gudar, så att hans hjerta icke war fulleligen med HERran hans Gud såsom hans faders Davids hjerta.
5. Alltså wandrade Salomo efter Asthoreth,* deras gud af Zidon, och Milcom, de Ammoniters styggelse.† *Dom. 2: 13. †2 Kon. 23: 13.
Asthoreth eller Astharthe, Zidoniernas gudinna, föreställde månan. I månan dyrkade de gamle hedningarne den qwinliga alstringskraften i naturen, likasom den manliga uti afguden Baal, Moloch eller Milcom, som föreställde solen. Öfwer Salomos förfall i afguderi har den lättsinniga Christenheten ingen rätt att yttra någon smädelse eller gäckeri. Det är icke längesedan ett stort folk, som bär det Christna namnet och som ansågs wara det mest bildade i hela Christenheten, offentligen tillbad en sköka såsom förnuftets gudinna. Christenheten har fått större ljus än Salomo och har för sitt affall, sin otro och öfwerhandtagande lösaktighet, en så mycket hårdare dom att förwänta.
6. Och Salomo gjorde det ondt war för HERranom, och följde icke HERran alldeles, såsom hans fader David.
7. Då byggde Salomo en höjd till Chemos,* de Moabiters styggelse, på berget, som för Jerusalem ligger; och till Molech, de Ammoniters styggelse. *4 Mos. 21: 29.
8. Alltså gjorde Salomo åt alla sina utländska hustrur, de der för sina gudar rökte och offrade.
9. Och HERren wardt wred på Salomo för att hans hjerta ifrån HERran Israels Gud afwändt war, den honom twå gånger synts hade;* *1 Kon. 3: 5; cap. 9: 2.
10. Och honom härom budit hade, att han icke skulle wandra efter andra gudar, och hade dock icke hållit det honom HERren budit hade.* *1 Kon. 6: 12.
11. Derföre sade HERren till Salomo: Efter sådant är skedt med dig, och du hafwer mitt förbund och mina bud icke hållit, som jag dig budit hafwer, så will jag ock rifwa riket ifrån dig,* och gifwa det din tjenare;† *1 Kon. 12: 15; cap. 14: 8. †1 Sam. 15: 28.
12. Dock i din tid will jag icke göra det, för din fader Davids skull; utan af din sons hand will jag rifwa det:* *1 Kon. 16.
13. Dock will jag icke allt riket afrifwa; en slägt will jag gifwa din son, för min tjenares Davids skull och för Jerusalems skull, det jag utwalt hafwer.
Juda stam war Davids arfrike, och utom denna blef således blott en stam, nemligen Benjamin åt Salomos son utlofwad.
14. Och HERren uppwäckte Salomo en fiende, Hadad den Edomeen, af konungslig säd, hwilken war i Edom.
Fiende, grt: Satan, motståndare, som är detta ords egentliga betydelse. Och så snart Herren tillåter någon fiende att blifwa ett tuktande ris öfwer Herrans folk eller enskilda medlemmar deraf, så är det alltid genom den osynlige fienden, som dessa ris dertill blifwa uppretade och satte i rörelse. Mellan den osynlige fienden och de synliga redskapen, som han anwänder, är en andegemenskap, hwaraf de sednare lifwas, röras och drifwas.
15. Ty då David war i Edom,* och Joab den härhöfwitsmannen drog upp till att begrafwa de slagna, slog han allt det mankön war i Edom:† *2 Sam. 8: 14. †1 Chrön. 18: 12.
Nemligen allt mankön, som han kunde fånga; många hade, såsom Hadad, flytt undan, v. 17, och sedan åter tagit landet i besittning, 2 Kon. 14: 7.
16. Förty Joab blef der sex månader, och hela Israel, intill dess han utrotade allt det mankön war i Edom.
17. Då flydde Hadad, och med honom några män Edomeer af hans faders tjenare, så att de kommo uti Egypten; men Hadad war en ung dräng.
18. Och de stodo upp ifrån Midian, och kommo till Paran, och togo män med sig utaf Paran, och kommo uti Egypten till Pharao, konungen i Egypten; han gaf honom ett hus, och förenämnd spis, och fick honom ett land in.
19. Och Hadad fann stor nåd för Pharao, så att han ock gaf honom sin hustrus drottningen Thahpenes syster till hustru.
_618.jpg&oldid=343702){kind=link}