| Rehabeam Juda konung. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 12. | 611 |
läderremmar, i hwilkas ändar krokiga, hwassa jernuddar, liknande skorpionstaggar, woro fästade. Rehabeam hotade således att regera strängt och tyranniskt, och hoppades att med denna hotelse kunna skrämma det dristiga folket.
12. Alltså kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen talat hade och sagt: Kommer igen till mig på tredje dagen.
13. Och konungen gaf folket ett hårdt swar; och öfwergaf det råd, som de äldste honom gifwit hade.
14. Och talade med dem efter de ungas råd, och sade: Min fader hafwer gjort edert ok swårt, men jag will ännu mer föröka det öfwer eder; min fader hafwer tuktat eder med gisslar, men jag skall tukta eder med skorpioner.
15. Alltså hörde konungen icke folket; ty HERren wände det så, på det han skalle stadfästa sitt ord, som HERren genom Ahia af Silo sagt hade till Jerobeam, Nebats son.* *1 Kon. 11: 11, 31.
Herren wände saken så, att Israels rike blef wändt ifrån Rehabeam till Jerobeam. Wi se här ett exempel, huru Gud i sin styrelse begagnar sig af menniskors fria gerningar. Rehabeam war fri, det stod honom fritt att följa de äldstas förståndiga råd, om han hade welat; men Rehabeam frågade icke efter Herran och Hans wilja, utan handlade efter sin stolthet och sitt godtycke, ty Gud gaf honom icke den naturliga klokhet, som hade kunnat afwända eller till en tid fördröja den timliga straffdomen, eftersom Rehabeam icke frågade efter Herrans lag.
16. Då nu hela Israel såg, att konungen icke wille höra dem, gaf folket konungen ett swar och sade: Hwad del hafwa wi i David, eller arf i Isai son?* Israel gack i dina hyddor; så se nu du till ditt hus David. Alltså gick Israel i sina hyddor.* *2 Sam. 20: 1.
Så se nu du till ditt hus David, d. ä.: regera nu, du Davids hus, öfwer Juda stam, hwartill din fader hörde; wi hafwa ingen pligt att wara dina undersåtare. Så talade de, som upphäft sig till målsmän för Israels tio stammar; de woro måhända icke så talrike dessa målsmän, men de woro tilltagsne, och det öfriga folket lät sig såsom wanligt lätt uppeggas och ledas af dessa män. Då christlig upplysning och sann gudsfruktan saknas hos ett folk, så kan det lätt förwillas och ledas huru som helst af sluga och djerfwa ledare, som förstå att rätt inwerka på folkets sinnen och begagna sig af dess okunnighet och swaghet. De tio stammarne blefwo under Jerobeam och hans efterträdare i det nya riket ingalunda lyckligare än de twå stammar, qwarblefwo under Rehabeams spira, trogna mot Davids konungastam. De tio stammarne förföllo med sina ogudaktiga konungar i alla afguderiets styggelser och i gräsliga laster, de blefwo förtryckta af godtyckliga tyranner, och bland de nitton konungar, som regerade öfwer dessa stammar, fanns icke en enda, sam fruktade Gud. Deras rike, Israels rike, förstördes, och stammarne bortfördes till Assyrien 120 år förr än Juda rike föll. I fångenskapen hade de intet Guds ord, som kunde upplysa, wägleda och sammanhålla dem; de förswunno bland folken, och ingen wet hwad som blifwit af dem intill denna dag. Sådan blef följden af det uppror och det affall ifrån Davids hus, hwarigenom de hoppades blifwa lycklige. Den oförståndige nye konungen Rehabeam försyndade sig emot Gud och gjorde illa både mot sig sjelf och sitt folk, i det han med sin dåraktiga stolthet och hårdhet gaf ett sken af rättmätighet åt upproret. Men de stammar, som afföllo, begingo ock en stor synd, som förorsakade de bedröfligaste följder. Af allt detta borde konungar lära wishet och folken fördragsamhet, åtanke och förtröstan på den himmelske konungen, som lätt hade kunnat gifwa saken en god utgång och gifwa Rehabeam ett bättre sinne, om folket hade uppsändt fromma, trogna förböner för sin konung.
17. Så att Rehabeam rådde allenast öfwer de Israels barn, som bodde i Juda städer.* *1 Kon. 11: 32.
Af Israels tio stammar bodde somliga i Juda städer, och öfwer dem så wäl som öfwer Juda och Benjamin regerade Rehabeam. I alla stammarne funnos utan twifwel många, som fruktade Herran och icke wille skilja sig ifrån templet och gudstjensten och alla förmåner och wälsignelser, som deraf härflöto. Alla dessa bosatte sig i Juda rike, så att det blef ganska folkrikt och mäktigt.
18. Och då konung Rehabeam sände åstad Adoram, räntmästaren, kastade hela Israel honom ihjäl med stenar; men konungen Rehabeam steg med hast på en wagn, och flydde till Jerusalem.
Detta mord utan ransakning, rättwisa och dom war en frukt af upprorsandan.
19. Alltså föll Israel ifrån Davids hus allt intill denna dag.* *2 Kon. 17: 21.
20. Då nu hela Israel hörde, att Jerobeam war igenkommen, sände de bort, och läto kalla honom till all menigheter, och gjorde honom till konung öfwer hela Israel; och ingen följde Davids hus, utan Juda slägt allena.
Jerobeam war en klok man, som wisste, huru han skulle ställa sig med folket. Efter upproret drog han sig undan och lät dem söka honom, emedan han wäl wisste, att de ingen annan ledare hade att lita på i den förwirring, som nu hade uppkommit.
21. Och då Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han hela Juda hus, och Benjamins slägt, hundrade och
_621.jpg&oldid=328541){kind=link}