| 612 | Jerobeam Israels konung. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 12, 13. |
åttatiotusen unga stridsamma män, till att strida emot Israels hus, och draga riket igen till Rehabeam, Salomos son.* *2 Chrön. 11: 1.
22. Men Guds ord kom till den Guds mannen Semaja, och sade:
23. Tala till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin, och till det andra folket, och säg:
24. Detta säger HERren: I skolen icke draga upp och strida emot edra bröder Israels barn; hwar och en gånge åter hem, ty detta är skedt af mig. Och de lydde HERrans ord, och wände om, och gingo sin wäg, såsom HERren sagt hade.
Det blef icke Rehabeam tillåtet att försöka twinga de affallna stammarne till lydnad. Herren will icke hafwa något twångswälde. Sedan kärlekens och förtroendets band war sönderslitet, hade Rehabeams regering öfwer dessa stammar icke kunnat blifwa annat än olycksbringande.
25. Men Jerobeam byggde Sichem på Ephraims berg, och bodde deruti, och drog dädan ut, och byggde Pnuel.* *1 Mos. 32: 30.
26. Men Jerobeam tänkte i sitt hjerta: Nu warder riket fallande till Davids hus igen:
27. Om detta folk skall gå dit upp till att offra i HERrans hus i Jerusalem, och detta folkets hjerta warder sig wändande till deras herre Rehabeam, Juda konung, och slå mig ihjäl, och falla igen till Rehabeam, Juda konung.
Jerobeam insåg wäl, att gudstjenstens makt öfwer folkets hjertan skulle wända dem ifrån honom, om de årligen uppgingo till de stora högtiderna i Jerusalem och offrade åt Herran, derföre föll han på det förderfliga råd att förföra folket till afguderi.
28. Och konungen höll ett råd, och gjorde twå gyldene kalfwar, och sade till dem: Det är eder för tungt gå upp till Jerusalem; si, der är din Gud, Israel, som dig utur Egypti land fört hafwer.* *2 Mos. 32: 4, 8. 2 Kon. 17: 16.
Dessa gyldene kalfwar skulle, likasom guldkalfwen i öknen, wara en afbild af de Cherubim, som föreställde Herrans thronenglar, och antyda Herrans närwarelse. Men snart blefwo blotta bilderna tillbedda, och betydelsen blef glömd. Härigenom uppstod ett egentligt afguderi, hwarigenom sedan hednisk afgudadyrkan så mycket lättare wann insteg i Israel.
29. Och satte endera i BethEl och den andra i Dan.* *Dom. 18: 29, 30.
30. Och det wardt till synd: ty folket gick bort för den ena allt intill Dan.
Det war folket för tungt att gå till Jerusalem, men att gå till afgudabelätet till det aflägsna Dan, det föreföll dem icke tungt.
31. Han gjorde också ett höjders hus, och gjorde prester utaf de ringaste i folket,* de icke af Levi barn woro. *1 Kon. 13: 33. 2 Chrön. 11: 15; cap. 13: 9.
Inga andra än ringa och lösaktiga personer wille i början åtaga sig det falska prestembetet. Leviterna öfwergåfwo Jerobeams rike.
32. Och han gjorde en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, såsom den högtiden i Juda, och offrade på altaret; så gjorde han i BethEl, att man offrade åt kalfwarne, som han gjort hade; och skickade i Bethel prester till höjderna, som han gjort hade.
33. Och offrade på altaret, som han gjort hade i BethEl, på femtonde dagen i åttonde månaden, hwilken han utur sitt hjerta upp tänkt hade; och gjorde åt Israels barn högtider, och offrade på altaret, det man röka skulle.
Denna högtid motswarade löfhyddohögtiden, men tiden för denna högtids firande blef godtyckligt förändrad. Genom denna falska gudstjenst och genom sådan förwandling af tider och lag, Dan. 7: 25, blef Jerobeam en förebild af den mäktiga fiende, som ännu är att wänta och hwilken skall åstadkomma det största och förderfligaste affall, som hittills funnits, 2 Thess. 2. Uppb. 13. Men religionens förfalskande och förfall är äfwen rikens och konungars undergång.
Jerobeams syndiga påfund blef just orsaken till ett allmänt förderf i hans rike och till hela rikets slutliga förstörelse.
13. Capitel.
Jerobeams altare, hand. Prophetens förbön, olydnad, straff. Jerobeam förhärdad.Och si, en Guds man kom af Juda genom HERrans ord till BethEl. Och Jerobeam stod wid altaret till att röka.
2. Och han ropade emot altaret genom HERrans ord, och sade: Altare, altare, så säger HERren: Si, åt Davids hus skall warda född en son, benämnd Josia, han skall på dig offra höjdernas prester, som på dig röka, och skall uppbränna menniskoben på dig.* *2 Kon. 23: 16.
Den allwetande Guden nämnde här den konung wid namn, som icke föddes förr än 330 år derefter. Sju personer har Gud i den Heliga Skrift nämnt wid namn före deras födelse,
_622.jpg&oldid=343712){kind=link}