| Elia flyr. | 1 Konungaboken. | Cap. 18, 19. | 625 |
molnfläck syntes, war en swår pröfning för hans tro; men han upphörde ej att bedja, och hans bön blef hörd. Jac. 5: 17, 18.
46. Och HERrans hand kom öfwer Elia; och han gjordade sina länder, och lopp för Achab, till dess han kom till Jisreel.
Från berget Carmel, som låg wid Medelhafwet, war wägen till Jisreel lång, men Gud gaf Elia kraft att till fots beledsaga konungen, för att, om möjligt, ännu mera werka på hans hjerta. Han hoppades, att den olycklige mannen efter alla dessa uppskakande händelser skulle omwända sig till Herran.
19. Capitel.
Isebels hot. Elia flykt, fasta, nit. Hasael, Jehu, Elisa.Och Achab sade Isebel allt det Elia gjort hade; och huru han hade dräpit alla Baals propheter med swärd.
2. Då sände Isebel ett bud till Elia, och lät säga honom: Gudarne göre mig det och det, om jag icke i morgon wid denna tiden gör din själ såsom en af dessas själar.
Isebel blef nu i sin hämndlystnad så förblindad, att hennes wanliga list öfwergaf henne, och hon kunde icke en gång hålla sin mordplan hemlig för Elia. Det är ett tecken till ett hjelplöst, obotfärdigt sinne, att denna stolta qwinna icke kom till någon botfärdig besinning, oaktadt de underwerk, som hade händt, af hwilka hon wäl kunde weta, att den allsmäktige Guden beskyddade Elia. Hon kunde icke ens tänka den enkla tanken: kan icke den Guden, som sände eld från himmelen att förtära offret och upptorka wattnet i grafwen omkring altaret och sedan ett mäktigt regn efter en mans förutsägelse, kan icke Han låta någon hand gripa en swag qwinna i hennes stolthet, så att hon på en gång är förlorad? Nej, så tänkte icke Isebel; då sjelfkärleken brinner, är förnuftets ljus fördunkladt eller utslocknadt. Men det är möjligt, att hon just af list utspridde denna hotelse, för att skrämma Elia och förmå honom att fly undan, emedan hon icke wågade låta mörda honom för folkets skull; men om han flydde, så wore hennes ära genom flykten på wisst sätt räddad, och han behöfde icke då att med någon hämnd widare uppreta folkets sinnen. Man kan icke weta, hwad som föregick i det illsluga qwinnohjertat, men säkert bäfwade hon för den mäktige Guden och Hans sändebud, propheten fruktade för hennes hot och flydde för att rädda sitt lif.
3. Då han det såg, stod han upp, och gick hwart han wille, och kom till BerSeba i Juda, och lät der sin dräng.
4. Men han gick bort uti öknen en dagsresa, och kom derin, och satte sig under ett enbärsträd, och bad, att hans själ måtte dö, och sade: Det är nog. Så tag nu HERre min själ: jag är icke bättre än mina fäder.
Denna nya förödmjukelse för Elia war troligen nödwändig, på det han icke måtte förhäfwa sig öfwer den stora makt, som Herren hade gifwit honom ibland folket, genom de underwerk, som hade skett. Propheten bad nu, att hans själ måtte dö, d. ä. att hans lif måtte upphöra. Själ betyder ofta detsamma som lif.
5. Och han lade sig, och sof under enbärsträdet. Och si, Engelen tog uppå honom, och sade till honom: Statt upp och ät.
6. Och han såg sig om: och si, wid hans hufwud låg ett glödbakadt bröd, och en kanna med watten. Och då han ätit och druckit hade, lade han sig åter till att sofwa.
Enbärsträd, grt.: Ginstbuske. Huru Herrans Englar utsändas till deras tjenst och wård, som saligheten ärfwa skola (Ebr. 1: 14), bewisar äfwen detta exempel. Herrans englar hålla wård och wakt öfwer Guds barn och måste stundom äfwen sörja för deras timliga behof.
7. Och HERrans Engel kom till honom andra gången igen, och tog på honom, och sade: Statt upp och ät; ty du hafwer en stor wäg för dig.
8. Och han stod upp, och åt och drack, och gick af den matens kraft fyratio dagar och fyratio nätter* in till Guds berg Horeb. *2 Mos. 34: 28. Matth. 4: 2.
Dessa fyratio dagars wandring i öknen war en märkwärdig förebild af Jesu wistelse i öknen, då Han fastade i fyratio dagar och fyratio nätter, och genomgick en frestelse och en pröfning, hwarigenom Han blef fullkommen gjord i förberedelsen till försoningswerkets fullbordan. Alla Herrans tjenare, som hafwa något wigtigt wärf att uträtta, måste alltid på ett eller annat sätt genomwandra någon öken, som pröfwar deras tro, öfwar dem i tålamod och försakelse och drifwer dem allt närmare till Herran. Märkom äfwen, huru Gud kan gifwa en sådan wälsignelse till en ringa måltid, att den gifwer en underbar kraft.
9. Och kom der uti en kula, och blef der öfwer natten. Och si, HERrans ord kom till honom och sade till honom: Hwad gör du här, Elia?
Sedan Elia, såsom äfwen Mose och sedan wår Frälsare sjelf, fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, så anlände han till berget Horeb. Fyratio dagars fastande war i alla tre fallen en förberedelse till någon stor och härlig uppenbarelse och wigtigt wärf i nådens rike. Elia war nu sannolikt i samma kula, i hwilken Mose war, då han fick se Herrans härlighet. 2 Mos. 33: 22. Herrans fråga hade till ändamål att hos
_635.jpg&oldid=343739){kind=link}