| 630 | Naboths wingård. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 21. |
få mina fäders arf. Och han lade sig uppå sin säng, och wände sitt anlete, och åt intet bröd.
5. Då kom Isebel, hans hustru, in till honom, och sade till honom: Hwad är det, att din ande är så illa till frids, och du intet bröd äter?
6. Han sade till henne: Jag hafwer talat med Naboth den Jisreeliten, och sagt: Låt mig få din wingård för penningar; eller om du hafwer der lust till, will jag gifwa dig en annan igen: men han sade: Jag will icke låta dig få min wingård.
Det war Israeliterna icke tillåtet att sälja sitt fädernearf; det war fromhet hos Naboth, som gjorde att han gaf ett nekande swar. Men Achab förstod icke eller wille icke förstå detta (3 Mos. 25: 10–17) och för Isebel nämner han ej ett ord derom. Måhända war han rädd för att reta den unga qwinnan genom att ens nämna Herrans lag.
7. Då sade Isebel, hans hustru, till honom: Hwad wore för ett rike i Israel, om du gjorde det? Statt upp och ät bröd, och war wid godt mod: jag will skaffa dig Naboths den Jisreelitens wingård.
Grt: du gör nu riket öfwer Israel; d. ä.: du är ju den som gör att Israel är ett konungarike, utan dig wore det intet, derföre må du wäl kunna finna utwäg i en så ringa sak, antingen Naboth will eller ej.
8. Och hon skref bref under Achabs namn, och beseglade det med hans signet, och sände till de äldsta och öfwersta i hans stad, de som bodde med Naboth.
Det war således en qwinna, som regerade i Israel på den tiden, och konungen war den som måste låna sitt namn. Achabs regering är således en spegel för många andra både i äldre och nyare tider. Werldshistorien wisar mycket ofta, att då gudsfruktan hos ett folk förswinner, så blifwer styrelsen af den högste styresmannen öfwerlemnad åt onda qwinnor eller barn eller åt förslappade weklingar, eller högmodiga, okunniga dårar. Då sådant inträffar, så kan man taga för afgjordt, att swåra hwälfningar äro för dörren.
9. Och skref brefwet alltså: Låter utropa en fasta, och sätter Naboth främst ibland folket.
Fastedagar utropades, när någon stor synd i landet blifwit begången, som skulle skärskådas och försonas. Här blef Guds lag missbrukad till ett afskywärdt skrymteri för att betäcka det nedrigaste förräderi.
10. Och låter komma twå Belials män fram för honom, som wittna, och säga: Du hafwer wälsignat Gud och konungen: och förer honom ut, och stener honom till döds.
Wälsigna bet. äfwen taga afsked af, skilja sig wid; således wittnade dessa män, att Naboth hade önskat att både Gud och konungen icke wore till, och akt han icke wille weta af dem, se Job 1: 5, 11. Detta war hädelse, och lagen fordrade att Guds försmädare skulle stenas. 3 Mos. 24: 11, 16. 2 Mos. 22: 28.
11. De äldste och hans stads öfwerstar, som i hans stad bodde, gjorde såsom Isebel dem budit hade, såsom i brefwet skrifwet war, det hon till dem sändt hade;
12. Och läto utropa en fasta, och läto Naboth sitta öfwerst ibland folket.
13. Då kommo de twå Belials män, och ställde sig fram för honom och wittnade emot Naboth inför folket, och sade: Naboth hafwer wälsignat Gud och konungen. Då förde de honom ut för staden, och stenade honom ihjäl.
14. Och de bådade Isebel och sade: Naboth är stenad och död.
15. Då nu Isebel hörde, att Naboth war stenad och död, sade hon till Achab: Statt upp, och tag in Naboths wingård, den Jisreelitens, den han dig nekat hafwer för penningar: förty Naboth lefwer icke, utan är död.
16. Då Achab hörde, att Naboth war död, stod han upp, att han skulle gå ned till Naboths den Jisreelitens wingård, och taga honom in.
17. Men HERrans ord kom till Elia den Thisbiten och sade:
18. Statt upp och gack ned emot Israels konung, som är i Samarien: si, han är i Naboths wingård, dit han nedergången är, till att taga honom in.
19. Och tala med honom, och säg: Så säger HERren: Du hafwer dräpit, der till ock intagit. Och du skall tala med honom och säga: Detta säger HERren: På den staden, der hundar hafwa slekt Naboths blod, skola ock hundar sleka ditt blod.* *1 Kon. 22: 38. 2 Kon. 9: 26.
Isebel hade gjort allt detta med Achabs wetskap och samtycke, och han war såsom konung answarig för det, som gjordes i hans namn.
20. Och Achab sade till Elia: Hafwer du ju funnit mig för din fiende? Han sade: Ja, hafwer jag så funnit dig; derföre att du såld är till att intet annat göra än det ondt är för HERran.
_640.jpg&oldid=343749){kind=link}