Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 649.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Joram, Israels konung. 2 Konunga-Boken. Cap. 2, 3. 639

23. Och han gick upp till BethEl: och wid han war på wägen ditåt, kommo små piltar utaf staden, och begabbade honom, och sade till honom: Du skallige kom upp; du skallige kom upp.

I Bethel rådde Jerobeams afguderi, och det är sannolikt att de afgudiska presterne och föräldarne eggade dessa piltar att yttra denna bespottelse: Du skallige far upp, Du skallige far upp, far upp såsom Elia i skyarne, så kunna wi slippa dig. Det war således en bespottelse både emot Elisa, såsom Elias efterföljare, och äfwen emot Elias upptagning till himmelen och emot Gud sjelf.

24. Och han wände sig om; och då han såg dem, bannade han dem i HERrans namn. Då kommo twå björnar utur skogen, och refwo twå och fyratio piltar ihjäl.

Att propheten bannade dem i Herrans namn betyder, att han gaf dem en tillrättawisning och förkunnade, att straff skulle drabba dem för denna fräcka hädelse emot Herran sjelf, emedan det war Herren, som upptagit Elia. Straffet uteblef icke, men det war icke propheten, utan Herren sjelf, som werkställde straffet.

25. Dädan gick han upp på Carmels berg, och wände sedan om dädan till Samarien igen.

3. Capitel.

Jorams regering, krig, törst, seger. Moabs konungsoffer.

Joram, Achabs son, wardt konung öfwer Israel i Samarien uti adertonde året Josaphats, Juda konungs; och regerade i tolf år.

Se cap. 1: 17.

2. Och gjorde det ondt war för HERran, dock icke såsom hans fader och hans moder; ty han kastade bort Baals stoder,* som hans fader hade göra låtit. *1 Kon. 16: 32.

3. Men han blef wid Jerobeams, Nebats sons, synder, hwilken kom Israel till att synda, och trädde icke derifrån.

Kalfwarne i Bethel och Dan skulle stå i ett wisst sammanhang med den sanne Gudens dyrkan; derföre war detta afguderi liksom ett medelting emellan den rätta gudstjensten och den fulla hedendomen. Joram sökte att afskaffa Baals dyrkan, men kalfwarnes dyrkan bibehöll han. Joram liknade i sitt ljumma, halfwa förbättringsarbete sådana menniskor, som tro det wara nog till en sann bättring, om de blott bortskaffa de gröfsta afgudarna och afstå ifrån de synder, som äro wederstyggligast och mest i ögonen fallande.

4. Men Mesa, de Moabiters konung, hade många får, och han skattade Israels konung ull af hundrade tusen lam och af hundrade tusen wädrar.

5. Då nu Achab war död, föll de Moabiters konung af ifrån Israels konung.* *2 Kon. 1: 1.

6. Då drog ut på den tiden konung Joram af Samarien och skickade hela Israel.

7. Och sände bort till Josaphat, Juda konung, och lät säga honom: De Moabiters konung är affallen ifrån mig: kom med mig till att strida emot de Moabiter. Han sade: Jag will uppkomma: jag är såsom du, och mitt folk såsom ditt folk, och mina hästar såsom dina hästar.* *1 Kon. 22: 4.

Josaphats död berättas, 1 Kon. 22: 51, men det, som han gjorde i förbund med Joram, inflätas här efteråt i Jorams historia, emedan Joram derwid war hufwudpersonen.

8. Och sade: Hwilken wäg wilja wi draga dit upp? Han sade: Den wägen igenom Edoms öken.

9. Alltså drogo åstad Israels konung, Juda konung och Edoms konung. Och som de omkring dragit hade sju dagsresor, hade hären och de ök, som med dem woro, intet watten.

10. Då sade Israels konung: Ack we! HERren hafwer dessa tre konungar församlat, på det han skall gifwa dem uti de Moabiters händer.

Israels konung, som icke frågade efter Herran, så länge allt gick wäl, tror nu efter sitt onda samwete, att det war Herren, som wållat olyckan och nöden.

11. Men Josaphat sade: Är här ingen HERrans prophet, att wi måga genom honom fråga HERran?* Då swarade en ibland Israels konungs tjenare, och sade: Här är Elisa, Saphats son, hwilken göt watten på Elia händer. *1 Kon. 22: 7.

Nu i nödens tid wille de fråga en Herrans prophet; förut hade de icke frågat efter Herrans wilja och råd. Elisa war nära till hands; ty Herrans Ande war hans ledsagare och förde honom dit, der något war för honom att uträtta.

12. Josaphat sade: HERrans ord är när honom. Alltså drogo neder till honom Israels konung och Josaphat och Edoms konung.

13. Då sade Elisa till Israels