| 642 | Elisa. Qwinnan i Sunem. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 4. |
14. Han sade: Hwad skall man då göra henne? Gehasi sade: Ack, hon hafwer ingen son, och hennes man är gammal.
15. Han sade: Kalla henne. Och då han hade kallat henne, kom hon i dörren.
16. Och han sade: På denna tiden,* när frukten kan lefwa, skall du hafwa en son i famnen. Hon sade: Ack! nej min herre, du Guds man, ljug icke för din tjenarinna. *1 Mos. 18: 10.
17. Och qwinnan wardt hafwande, och födde en son på samma tiden, då frukten lefwa kunde, såsom Elisa hade sagt henne.
18. Då pilten wardt stor, hände sig, att han gick ut till sin fader, till skördemännerna;
19. Och sade till sin fader: Ack! mitt hufwud, mitt hufwud. Han sade till sin tjenare: Haf honom bort till sin moder.
20. Och han tog honom, och hade honom till hans moder. Och hon satte honom i sitt sköte allt intill middagen; då blef han död.
21. Och hon gick upp och lade honom på Guds mannens säng, slöt till och gick ut.
22. Och kallade sin man och sade: Sänd mig en af tjenarne och en åsninna; jag will till Guds mannen, och komma igen.
23. Han sade: Hwi will du till honom? Är ock i dag icke nymånad eller Sabbath? Hon sade: Wäl.
Man ser häraf, att på heliga dagar fromma Israeliter infunno sig hos propheterna för att låta underwisa sig om Herrans wilja, och således höllos på sådana dagar bönestunder med bibliska betraktelser.
24. Och hon sadlade åsninnan, och sade till tjenaren: Drif uppå, och låt oss icke töfwa med ridandet, såsom jag säger dig.
25. Alltså drog hon åstad, och kom till Guds mannen på Carmels berg. Som nu Guds mannen såg henne komma, sade han till sin tjenare Gehasi: Si, den Sunamitiskan är der;
26. Så löp nu emot henne, och fråga henne, om henne och hennes man och son wäl går. Hon sade: Wäl.
27. Men då hon uppkom till Gud mannen på berget, fick hon honom om hans fötter; och Gehasi gick fram, och wille drifwa henne bort, men Gudsmannen sade: Låt blifwa henne, förty hennes själ är bedröfwad; och HERren hafwer mig det fördolt, och icke låtit mig det förstå.
Prophetens ord wisa tydligt, att den prophetiska gåfwan icke bestod deruti, att man kunde se och weta hwad som helst, utan det som Herren uppenbarade.
28. Hon sade: När hafwer jag bedits en son af min herre? Sade jag icke, att du icke skulle bespotta mig?
Bespotta mig, d. ä. gäcka mig, gifwa mig en owaraktig, wansklig fröjd, som skulle efterlemna en så djup sorg. Så talade hon af tanklöshet i sin djupa bedröfwelse. Se 1 Kon. 17: 18.
29. Han sade till Gehasi: Begjorda dina länder, och tag min staf i din hand, och gack åstad: om någon möter dig, så helsa honom icke;* och om någon helsar dig, så swara honom intet: och lägg min staf på piltens anlete. *Luc. 10: 4.
Propheten förbjöd sin tjenare allt uppehåll på wägen. Icke en gång en helsning fick han tillåta sig, emedan den kunde wålla ett ögonblicks uppehåll.
Propheten hoppades, att Gud, som delat Jordans watten genom Elie mantel, nu skulle uppwäcka den döda wid beröringen af prophetstafwen. Men den bedröfwade modren trodde icke derpå, hon önskade prophetens närwaro, och Herren gaf henne hwad hon åstundade. Herren hörer ett bedjande hjerta och isynnerhet ett bedjande modershjerta.
30. Men piltens moder sade: Så sannt som HERren lefwer, och din själ, jag släpper dig icke. Då stod han upp, och följde henne.
31. Men Gehasi war allaredan gången fram för dem, och lade stafwen på piltens anlete: men der war hwarken röst eller sinne. Och han gick tillbaka igen emot honom, och bådade honom, och sade: Pilten är icke uppwäckt.
32. Och då Elisa kom i huset, si, då låg pilten död på hans säng.
33. Och han gick in, och sköt igen dörren* om sig båda, och bad till HERran, *Matth. 6: 6.
34. Och steg upp, och lade sig öfwer pilten, och lade sin mun på piltens mun, och sina ögon på hans ögon, och sina händer på hans händer, och räckte sig*
_652.jpg&oldid=343773){kind=link}