| 648 | Samaria frälsas. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 6, 7. |
33. Wid han ännu med dem talade, si, då kom budet ned till honom och sade: Si, detta onda kommer af HERran;* hwad skall jag mer wänta af HERran? *Jer. 34: 17, 18.
Fastän Joram hade erfarit Herrans makt och barmhertighet på så utmärkt sätt, så fruktar han dock icke för att häda Herran, gifwa Honom skulden till den stora nöden och trakta efter prophetens lif. Det är wanligt, att ogudaktiga menniskor kasta skulden till olyckor, som ske, på Gud sjelf och på Hans folk i synnerhet. Och likwäl sönderref denne konung sina kläder af fasa, då han hörde omtalas, huru stor nöden war, och han wisade tecken till förödmjukelse inför Herran, ty han hade en hårsäck på blotta kroppen; men till hans hjerta hade förödmjukelsen icke kunnat intränga.
7. Capitel.
Samaria frälsas. Hungern stillas. Riddaren förtrampas.Men Elisa sade: Hörer HERrans ord; så säger HERren: I morgon på denna tiden skall en skeppa semlomjöl gälla en sikel, och twå skeppor bjugg en sikel, i Samarie port.
2. Då swarade en riddare, wid hwilkens hand konungen sig stödde, Guds mannen, och sade: Om HERren än gjorde fönster på himmelen, huru kunde detta ske? Han sade: Si, du skall få se det med dina ögon; men intet skall du äta deraf.
Wid hwilkens hand konungen sig stödde, d. ä.: hwilken han alltid hade wid sin sida och till hwiken han hade stort förtroende. I hans ord ligger spott och hån, såsom om han wille säga: ja, Herren skall wäl nu såsom wid syndafloden upplåta himmelens fönster och låta födoämnen komma ned såsom ett störtregn. Han wille med detta hån gifwa tillkänna, att propheten war en bedragare. På dessa fräcka otrosord gaf propheten honom ett swar, som uppenbarade, att han wisste, hwad som skulle ske både till den nödställda stadens räddning och till bespottarnes undergång. Förr eller sednare få alla otrogna se den wälsignelse, som kommer öfwer Herrans tjenare, men få icke njuta deraf.
3. Och fyra spitelske män woro utom porten;* och den ene sade till den andre: Hwad wilja wi blifwa här, till dess wi dö? *3 Mos. 13: 46.
Desse spitelske hade således en hydda utom stadsporten.
4. Det wi än wille gå in i staden, så är hård tid i staden, att wi måste dock der dö; blifwa wi ock här, så måste wi ock dö. Så låt oss nu gå bort, och gifwa oss till de Syrers här; låta de oss lefwa, så lefwa wi; dräpa de oss, så äro wi döde.
5. Och de woro bittida uppe om morgonen, på det de skulle gå till de Syrers här. Och som de kommo till det främsta på lägret, si, då war der ingen.
6. Ty HERren hade låtit de Syrer höra en gny af hästar och wagnar och af en mäktig här,* så att de sade till hwarannan: Si, Israels konung hafwer besoldat emot oss de Hetheers konungar och de Egyptiers konungar, att de skola komma öfwer oss; *Es. 13: 4.
7. Och stodo upp och flydde bittida om morgonen, och läto blifwa sina hyddor, hästar, åsnor och lägret, såsom det stod; och flydde med deras lif derifrån.
8. Som nu de spitelske kommo till det främsta af lägret, gingo de in uti en hydda; åto och drucko, och togo silfwer och guld och kläder, och gingo bort och förgömde det; och kommo igen, och gingo in uti en annan hydda, och togo derut, och gingo bort och förgömde det.
9. Men de sade till hwarannan: Låt oss icke så göra; denna dagen är ett godt budskaps dag: om wi detta förtiga, och bida intill ljus morgon, så warder wår missgerning funnen; så låt oss nu gå bort, och bebåda det i konungshuset.
Det står icke widare antydt, hwaraf den förskräckelse kom, som öfwerföll den Syriska hären, antingen de trodde en krigshär nalkades eller de osynliga härarne eljest förskräckte dem. De spitelska tänkte, såsom wanligen sker, blott på sig sjelfwa, i det de icke blott stillade sin hunger och törst, utan plundrade och gömde silfwer, guld och kläder. Men de kommo ändteligen till besinning, innan det blef för sent. Christenheten gör nu i allmänhet på samma sätt; ett rikt förråd på lifsens bröd och himmelska håfwor står oss öppet, och wi undangömma dessa håfwor och låta större delen af menniskoslägtet omkomma i andelig nöd. Få äro de som besinna, att ewighetens sista morgon skall medföra en hård dom öfwer alla, som icke wille meddela det goda budskapet, då dess dag, nemligen nådens tid, war för handen. Denna försummelse är en missgerning, och denna missgerning blifwer då funnen, när ewighetens ljusa morgon går upp öfwer jorden.
10. Och då de kommo, ropade de wid stadsporten, och underwiste dem, och sade: Wi kommo uti de Syrers läger, och si,
_658.jpg&oldid=343786){kind=link}