| Joram, Ahasia, Isebel dödade. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 9, 10. | 653 |
anspråk derpå. Elie ord anföras här, såsom Jehu mindes dem.
27. Då Ahasia, Juda konung det såg, flydde han på den wägen till örtagårdshuset; men Jehu jagade efter honom,* och böd desslikes slå honom på wagnen in mot Gur, som ligger wid Jibleam: och han flydde till Megiddo, och blef der död. *2 Chrön. 22: 9.
Ahasia flydde till Samarien och sökte dölja sig, men blef der gripen, 2 Chrön. 22: 9. Jehu befallde att döda honom, men emedan han tillstadde, att han fick föras till sin fädernegrift, så fördes han widare på en wagn och blef skjuten wid Gur, men han lefde, till dess han kom till Megiddo, der han uppgaf andan. Då i 2 Chrön. 22: 9, säges, att Ahasia framfördes till Jehu, som drap honom, så är meningen den, att Jehu befallde döda honom, men huru detta tillgick, berättas här tydligare.
28. Och hans tjenare läto föra honom till Jerusalem, och begrofwo honom i hans graf med sina fäder uti Davids stad.
29. Men Ahasia regerade öfwer Juda i elfte året Jorams, Achabs sons.
30. Och då Jehu kom till Jisreel och Isebel det fick weta, färgade hon sitt ansigte och beprydde sitt hufwud, och såg ut genom fönstret.
31. Och då Jehu kom in igenom porten, sade han: Är det Simri wäl afgånget, som drap sin herre?* *1 Kon. 16: 10, 18.
32. Och hon hof sitt ansigte upp till fönstret, och sade: Ho är här när mig? Då wände sig twå eller tre kamererare till honom.
33. Han sade: Störter henne utföre. Och de störtade henne utföre, så att wäggen och hästarna wordo stänkte med hennes blod: och hon wardt förtrampad.
34. Och då hon war inkommen, och hade ätit och druckit, sade han: Beser dock den förbannade, och begrafwer henne; ty hon är en konungs dotter.* *1 Kon. 16: 31.
35. Då de nu gingo bort till att begrafwa henne, funno de intet af henne, utan hufwudskallen och fötterna och flata händerna.
36. Och kommo igen och sade honom det. Han sade: Detta är nu det, som HERren genom sin tjenare Elisa, den Thisbiten, talade och sade: På Jisreels åker skola hundar äta Isebels kött.* *1 Kon. 21: 23.
37. Alltså wardt Isebels as såsom ett träck på marken uppå Jisreels åker, så att man icke säga kunde: Detta är Isebel.
Den ogudaktiga qwinnans lik blef nu förtrampadt. De gudlösas ändalykt är alltid förskräcklig, äfwen då de dö på en stilla sotsäng. Kroppen måste dock förmultna, och i själen fortfar och tillwäxer den andliga förruttnelsen. Isebel är en ganska lärorik bild af den Isebel i Nya Testamentet, som omtalas i Uppb. 2: 20, och af den, som beskrifwes Uppb. 17: 16. De fleste uttolkare hysa den tanke, att på sistnämnda ställe menas den Romerska kyrkan, och derom kan ej twifwel ega rum, men der menas tillika allt affall ifrån Herran.
10. Capitel.
Achabs söner, Ahasia bröder. Baals prester dräpas. Jehu lön.Och Achab hade sjuttio söner i Samarien: och Jehu skref bref, och sände till Samarien till de öfwersta i Jisreels stad, till de äldsta, och Achabs förmyndare, hwilket så lydde:
Achabs sonsöner räknades också för hans söner.
2. När detta bref kommer till eder, när hwilka eder herres söner äro, hans wagnar, hästar, fasta städer och rustning;
3. Så ser till, hwilken bäst och likast är ibland eder herres söner, och sätter honom på hans faders stol, och strider för eder herres hus.
De öfwerste, till hwilka Jehu skref detta, kunde anse det såsom en förklaring, att han war wiss om segern, om de wågade försöka att göra en af Achabs söner till konung.
4. Men de fruktade sig ganska fast, och sade: Si, twå konungar* hafwa icke blifwit ståndande för honom: huru skulle wi då stå? *2 Kon. 9: 24, 27.
5. Och de, som woro öfwer huset och öfwer staden, och de äldste och förmyndarne sände bort till Jehu, och läto säga honom: Wi äro dina tjenare, wi wilja göra allt det du säger oss; wi wilja ingen göra till konung: gör hwad dig täckes.
6. Då skref han ett annat bref till dem, det lydde alltså: Ären I mina, och lyden min röst, så tager hufwudena af de män, eder herres söner, och förer dem i morgon bittida till mig i Jisreel. Och konungssönerna woro sjuttio män; och de ypperste i staden uppfödde dem.
Achabs söner och sonsöner wandrade troligen i samma afguderi och laster, som deras föräldrar.
7. Då nu brefwet som till dem, togo
_663.jpg&oldid=343796){kind=link}