| 664 | Hosea Israels konung. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 16, 17. |
skall du upptända bränneoffer om morgonen och spisoffer om aftonen och konungens bränneoffer och hans spisoffer och allt folkets bränneoffer i landet, samt med deras spisoffer och drickoffer, och allt blodet af bränneoffret, och af allt annat offer skall du stänka deruppå; men om kopparaltaret will jag wara förtänkt, hwad jag göra skall.
Det nya altaret, som war bygdt efter det, hwilket blifwit sändt ifrån Damascus, war större och praktfullare än Herrans altare. Så är också en falsk gudstjenst ofta sådan, att den har ett präktigare sken och är för menniskans naturliga sinnen mera behaglig och hänförande än den sanna gudstjensten. Ahas wille i sin blindhet genom afgudatjenstens införande winna ynnest hos hedningarnas gudar och derigenom stärka och skydda sitt rike.
16. Presten Uria gjorde allt det konung Ahas befallde honom.
17. Och konung Ahas bröt bort sidorna af stolarna,* och hof bort kitlarna deraf, och hafwet hof han utaf de kopparoxar, som woro derunder, och satte det uppå stengolfwet; *1 Kon. 7: 28.
Troligtwis tog Ahas de präktiga, gjutna fotställningarna för att dermed smycka sina afgudatempel.
18. Dertill Sabbathspredikostolen, den de i huset byggt hade. Och konungsgången utantill wände han i HERrans hus för konungens skull i Assyrien.
Sabbathspredikostolen, grt.: den täckta sabbathsgången, sannolikt en öfwertäckt korridor, der konungen med familj bewistade gudstjensten. Konungsgången war en betäckt gång från palatset till templet. Denna gång wände han på ett annat sätt, på det konungen i Assyrien icke skulle tro, att han längre dyrkade den sanne Guden. Han blygdes wid Herran och Hans heliga lag.
19. Hwad nu mer af Ahas sägandes är, hwad han gjort hafwer, si, det är skrifwet i Juda konungars Chrönika.
20. Och Ahas afsomnade med sina fäder, och wardt begrafwen när sina fäder uti Davids stad.* Och Hiskia, hans son, wardt konung i hans stad. *2 Chrön. 28: 27.
17. Capitel.
Israel bortförd af Salmanasser. De Samariters gudstjenst.Uti tolfte året Ahas, Juda konungs, wardt Hosea, Ela son, konung öfwer Israel i Samarien i nio år.
Det straff öfwer Israel, hwarmed länge blifwit hotadt genom propheterna, men som Herren så länge uppskjutit under wäntan på Israels omwändelse, började nu inbryta såsom en stormwind. Hosea, som redan förut genom Pekahs mord banat sig wäg till thronen, kunde icke intaga riket förr än omkring åtta år derefter, och regerade sedan i nio år.
2. Och gjorde det ondt war för HERran, dock icke såsom de Israels konungar, som före honom woro.
3. Emot honom drog upp Salmanasser, konungen i Assyrien; och Hosea wardt honom undergifwen, så att han gaf honom skänker.
4. Då konungen i Assyrien fick weta, att Hosea hade ett förbund för händer, och hade sändt bud till So, konungen i Egypten, och icke utgifwa wille årligen skänkerna åt konungen i Assyrien, belade han honom, och kastade honom i fängelse.
Konung So eller Seveh, som Grekerne kallade Sevecho.
5. Och konungen i Assyrien drog in i hela landet och till Samarien, och belade det i tre år.
6. Och uti nionde året Hosea wann konungen i Assyrien Samarien, och förde Israel bort i Assyrien, och satte dem i Halah och i Habor wid den elfwen Gosan och uti de Meders städer.* *2 Kon. 18: 10, 11.
De landsorter i Assyrien, dit Israels stammar fördes, lågo långt in i landet i de bergstrakter, som nu kallas Kurdistan. Der war en flod Khabur. En annan flod war Kebar i Mesopotamien, dit Judarne fördes, Hes. 1: 3. Det är märkwärdigt, att Nestorianerna i dessa trakter, som äro Christne af en egen kyrka, hafwa mycken likhet med Judarne. Om de icke äro afkomlingar af de tio stammarne, så är det dock tydligt, att Israeliterna på deras fäder haft ett stort inflytande. Hwar de tio stammarnas qwarlefwor egentligen finnas, wet man icke. Många af dem tågade utan twifwel längre mot öster och finnas bland folkslag, som man ännu föga känner. Säkert är, att många Israeliter blandade sig med Judarne, som fördes till Babylon, så att af alla stammarne fördes många tillbaka till Judalandet utur den Babyloniska fångenskapen. Några forskare tro, att en mängd af de tio stammarnas afkomlingar under folkwandringarne inströmmat i Europa, och att deras efterkommande nu utgöra en del af christenheten.
7. Ty då Israels barn syndade emot HERran deras Gud, den dem utur Egypti land fört hade, utur Pharaos hand, konungen i Egypten, och fruktade andra gudar;* *3 Mos. 18: 3.
_674.jpg&oldid=343819){kind=link}