| Hiskia Juda konung. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 18. | 667 |
Härifrån till bokens slut fortsättes nu Juda rikes historia allena.
2. Och war fem och tjugu år gammal, då han wardt konung, och regerade nio och tjugu år i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sacharia dotter.* *2 Chrön. 29: 1.
3. Och han gjorde det godt war för HERran, såsom hans fader David.
4. Han lade bort de höjder, och bröt omkull stoderna, och utrotade lunderna,* och slog sönder den kopparormen, som Mose gjort hade:† ty allt intill den tiden hade Israels barn rökt för honom, och han kallade honom Nehusthan. *2 Chrön. 31: 1. †4 Mos. 21: 9.
Kopparormen, som Mose hade upphöjt i öknen, 4 Mos. 21: 8, 9, hade blifwit förwarad såsom ett heligt minnestecken af Herrans räddande barmhertighet; men sedan folket började tillbedja afgudar, så hade de äfwen dyrkat kopparormen. Såsom kopparormens dyrkan war ett afguderi, så bedrifwes i christenheten afguderi med korset och med Christus sjelf, då menniskorna icke wilja hafwa Honom till sin Gud i sina hjertan, utan hafwa Honom blott såsom en död Christus i bokstafwen och i tankarne, men wilja icke af Honom hafwa nytt lif och icke älska, lyda och tjena Honom. Det är då icke den sanne Christus, som de hafwa, utan blott en afbild af Honom, en död tankebild, som de göra sig sjelfwa, såsom också kopparormen war en bild af Christus. Hiskia kallade kopparormen med det namnet Nehusthan d. ä. kopparstycket, för att wisa att det war blott ett liflöst ting.
5. Han förtröstade på HERran, Israels Gud, så att ingen hans like war efter honom, ej heller före honom, ibland alla Juda konungar.
6. Han höll sig intill HERran, och trädde icke ifrån Honom, och höll Hans bud, som HERren hade budit Mose.
7. Och HERren war med honom, och hwart han utdrog, handlade han wisligen. Dertill föll han af ifrån konungen i Assyrien, och war honom icke underdånig.
8. Han slog ock de Philisteer allt intill Gasa, och deras gränser; både slott och fasta städer.
9. Uti fjerde året Hiskia, Juda konungs, det war sjunde året Hosea, Ela sons, Israels konungs, då drog Salmanasser, konungen i Assyrien, upp emot Samarien, och belade det:* *2 Kon. 17: 6.
10. Och wann det efter tre år uti Hiskia sjette år, det är, uti nionde året Hosea, Israels konungs, så wardt Samarien wunnet.
11. Och konungen af Assyrien förde Israel bort till Assyrien, och satte dem i Halah och Habor wid den elfwen Gosan och uti de Meders städer;
12. Derföre att de icke lydt hade HERrans sin Guds röst, och hade öfwerträdt Hans förbund, och allt det Mose, HERrans tjenare, budit hade, det hade de icke lydt eller gjort.
13. Men uti fjortonde året konung Hiskia, drog upp Sanherib, konungen i Assyrien, emot alla fasta städer i juda, och tog dem in.* *2 Chrön. 32: 1. Es. 36: 1.
14. Då sände Hiskia, Juda konung, till konungen af Assyrien i Lachis, och lät säga honom: Jag hafwer syndat, wänd om ifrån mig; Hwad du lägger mig uppå, det will jag draga. Så lade konungen af Assyrien på Hiskia, Juda konung, trehundrade centner silfwer, och trettio centner guld.
15. Alltså gaf Hiskia ut allt det silfwer, som i HERrans hus och i konungshusets drätsel funnet wardt.
16. På den samma tiden slog Hiskia, Juda konung, sönder dörrarna af HERrans tempel och de skifwor, som han sjelf hade låtit öfwerdraga dem med, och fick dem konungen af Assyrien.
Han hade låtit öfwerdraga tempeldörrarna med kopparbleck. Hiskia fruktade Herran, men han war en swag man och wågade icke sätta sig emot den mäktige fienden, ehuru propheten Esaia uppmanade honom dertill i Herrans namn och sökte styrka hans tro. Men just hans swaghet måste tjena till att ännu mera förhärliga Herran, ty Sanherib war icke nöjd med de skänker han fick, utan fordrade fullkomlig undergifwenhet och hånade Israels Gud.
17. Och konungen af Assyrien sände Tharthan och öfwersta kamreraren och RabSake ifrån Lachis till konung Hiskia med stor makt till Jerusalem; och de drogo upp: och då de kommo, höllo de wid wattugrafwen af öfwersta dammen, som ligger wid den wägen på walkareåkern;* *Es. 7: 3.
Detta krigståg gällde egentligen Egypten, men på wägen dit wille Sanherib helt och hållet krossa Juda makt, och detta, trodde han, skulle gå lätt; han hade redan intagit flera fasta städer. Wattugrafwen war den ränna, i hwilken wattnet leddes ifrån en dam wid walkarestället.
_677.jpg&oldid=343826){kind=link}