| 670 | Hiskia Juda konung. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 19. |
i HERrans hus, och upplät det för HERran,
15. Och bad inför HERran, och sade: HERre Israels Gud, som sitter öfwer Cherubim,* du är allena Gud i alla riken på jorden; du hafwer gjort himmel och jord. *1 Sam. 4: 4.
16. HERre, böj dina öron, och hör; HERre, upplåt dina ögon, och se: och hör Sanheribs ord, den hit sändt hafwer till att tala hädelse emot lefwande Gud.
17. Det är sannt, HERre, konungarne i Assyrien hafwa med swärd förlagt hedningarna och deras land;
18. Och hafwa kastat deras gudar i elden; ty de woro icke gudar utan menniskors handawerk, stock och sten; derföre hafwa de förlagt dem.
19. Men nu, HERre wår Gud, hjelp oss utur hans hand, på det att alla riken på jorden skola förstå, att du, HERre, allena är Gud.
I denna innerliga bön, som flöt ur den fromme konungens innersta hjertegrund i nödens stund, uttalar sig en rätt lefwande tro och förtröstan på sanningens och rättfärdighetens Gud, och denna bön wisar tillika en djup, andelig kunskap. Herren hörer bön, och konungens blef hörd. Underrättelse om bönhörelsen fick han ofördröjligen. Märkom också, att detta swar genom propheten war utförligare än det förra, v. 7. Märkom också wäl, att Herrans ära, Herrans namn är den fasta grundwal, hwarpå konungens hopp om bönhörelse hwilar.
20. Så sände Esaia, Amos son, till Hiskia, och lät säga honom: Detta säger HERren Israels Gud: Hwad du af mig bedit hafwer om Sanherib, konungen i Assyrien, det hafwer jag hört.
21. Detta är det HERren emot honom talat hafwer: Jungfrun, dottren Zion, föraktar dig och bespottar dig; dottren Jerusalem risker hufwudet efter dig.
22. Hwem hafwer du försmädat och förhädat? Öfwer hwem hafwer du upphöjt din röst? Du hafwer upphäfwit dina ögon emot den Helige i Israel.
23. Du hafwer genom dina sändningabud försmädat HERran, och sagt: jag hafwer genom mina många wagnar stigit upp på bergshöjden, uppå Libanons sida; jag hafwer afhuggit dess höga cedrar och utwalda furor, och är kommen intill yttersta herberget, i hans Carmels skog.
Hans Carmels skog, grt.: hans parklika skog.
Sanherib, som kommit öfwer Libanon, wille nu skryta med detta tåg.
24. Jag hafwer grafwit och utdruckit de främmande watten, och hafwer med mitt fotabjelle uttorkat alla förwarade watten.* *Es. 37: 25.
Alla förwarade watten, grt.: alla Egyptens strömmar.
Dessa ord skulle antyda, att han äfwen hade intagit Egypten, ehuru han blott hade önskat men icke kunnat göra det. Libanon och Egypten utgjorde målet för Sanheribs ärelystnad, och Herren, som wet menniskors tankar fjerran, lade dem i prophetens mun.
25. Men hafwer du icke hört, att jag detta långt tillförene gjort hafwer, och af begynnelsen hafwer jag beredt det? Men nu hafwer jag det komma låtit, att fasta städer skulle förfalla till en öde stenhop.
26. Och de som deruti bodde, skulle warda wanmäktige, och rädas och skämmas, och warda såsom örter på marken, och som gröna gräset till hö på taken, hwilket förtorkas, förr än det moget warder.* *Ps. 129: 6.
27. Jag wet din boning, din utgång och ingång; och att du rasar emot mig.
28. Så, efter du rasar emot mig, och ditt högmod är uppkommet för mina öron, så skall jag sätta en ring i din näsa, och ett betsel i din mun, och skall föra dig den wägen hem igen, som du hit kommen är.
Ring i näsan och betsel i munnen äro tecken till fångenskap, emedan med dessa ting arbetsdjur betwingas och ledas, dit föraren will. Propheten gifwer en fullständig beskrifning om den stolte fiendens felslagna hopp, och huru han med förödmjukelse skulle blifwa twungen att återwända till sitt land.
29. Och detta skall wara dig ett tecken: Uti detta år ät,* hwad som förtrampadt är; uti det andra året, hwad sjelft wäxer;† uti tredje året sår och uppskärer, och planterer wingårdar, och äter deras frukt. *Es. 37: 30. †3 Mos. 25: 5.
Fienderna hade förstört det årets gröda, som nu war tilländalupet, och för nästa år war ingen skörd att wänta, emedan man nu icke kunnat så. En dubbel gröda war således förstörd men Herren lofwar, att folket ändå genom Hans hjelp skulle hafwa sin bergning, och detta skulle wara ett tecken för folket, att Herren wille äfwen ytterligare beskydda dem emot Assyrierna och icke blott nu förlossa dem med det underbara nederlag, som fiendens här straxt skulle lida, v. 35.
30. Och Juda hus, som frälst och
_680.jpg&oldid=343832){kind=link}