| Hiskias sjukdom. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 19, 20. | 671 |
igenblifwet är, skall ännu rota sig nedantill, och bära frukt ofwantill.
31. Ty utaf Jerusalem warda utgångande de, som igenblifne äro; och utaf Zions berg är, som undsluppne äro; HERrans Zebaoths nit warder detta görande.* *Es. 9: 7.
32. Derföre säger HERren om konungen i Assyrien alltså: Han skall icke komma i denna staden, och ingen pil skjuta derin, och ingen sköld föra der före, och ingen wall uppkasta der omkring;
33. Utan han skall draga den wägen tillbaka igen, som han kommen är, och skall icke komma i denna staden: HERren hafwer det sagt.
34. Och jag skall beskärma denna staden, så att jag honom hjelpa will för min skull och för Davids min tjenares skull.
35. På densamma natten for HERrans Engel ut, och slog i de Assyriers läger hundrade tusen och fem och åttatio tusen män;* och då de om morgonen bittida uppstodo, si, då låg allt fullt med döda kroppar. *2 Chrön. 32: 21. Es. 37: 36.
36. Alltså bröt Sanherib, konungen af Assyrien upp, drog sina färde, och wände om, och blef i Nineve.
37. Och då han tillbad i Nisrochs, sin guds hus, slogo honom hans söner med swärd, Abrammelech och SarEzer, och undflydde in uti det landet Ararat; och hans son, EsarHaddon, wardt konung i hans stad.* *Es. 37: 38.
Sanheribs söner blefwo således fadermördare, och hans död war gruflig, ty hwilken död kan wara förskräckligare än att mördas af sina egna barn. Ehuru detta mord war ett straff öfwer den gudlöse hädaren, så woro mördarena icke derföre mindre brottsliga. En annan son, som då war vice-konung i Babylon och kallades EsarHaddon, blef nu konung i sin faders ställe, så att mördarne icke fingo någon nytta af sitt brott. Men Hiskia erhöll omätligt byte i Sanheribs läger. Den Assyriska härens underbara nederlag kunna wi anse såsom en lärorik bild af den siste store fiendens nederlag i samma land, Hes. 38 och 39. En förstörande dom går slutligen öfwer alla Guds rikes fiender, men frälsta blifwa alla, som förtrösta på Honom. Ps. 2.
20. Capitel.
Hiskias sjukdom, lifslängd, äregirighet, död. Manasse konung.På den tiden wardt Hiskia dödssjuk;* och propheten Esaia, Amos son, kom till honom, och sade till honom: Så säger HERren: Skicka om ditt hus; ty du måste dö, och icke blifwa lefwande. *2 Chrön. 32: 24. Es. 38: 1.
Denna sjukdom inträffade i fjortonde året af hans regering, v. 6, Cap. 18: 2, i samma år som Sanheribs anfall och nederlag, och sannolikt kort efter den underbara räddning, som han derwid erfor. Sjukdomen war således en stor förödmjukelse, efter den stora nådebewisningen, på det han icke skulle förhäfwa sig. Denna sjukdom war dödlig, hwilket blef honom förkunnadt. Blott genom ett underwerk kunde hans lif räddas, och detta förkunnades icke, då propheten förkunnade hans död; ty det war i Guds rådslut förborgadt. Hwarje menniska är ett mål förelagdt, hwaröfwer hon icke gå kan; hon kan icke lefwa längre än till ett bestämdt ögonblick, till hwilket hennes mått af lifskraft är tillräckligt, så framt Herren, den allsmäktige, icke förlänger hennes lif genom ett underwerk. Men wäl kan menniskan sjelf på många sätt förkorta sitt lif, så att hon icke upphinner detta af Gud förelagda mål. Jemför detta dödsbudskap med Cap. 8: 10.
2. Men han wände sitt ansigte till wäggen och bad till HERran, och sade:
3. Ack HERre! Kom dock ihåg, att jag hafwer troligen wandrat för dig och med rättsinnigt hjerta, och gjort det dig hafwer ljuft* warit. Och Hiskia gret swårligen.
Hiskia ansåg sin förkunnade död såsom ett tecken, att han misshagade Herran, och då han nu talar om sin wandel, så will han dermed endast gifwa Gud äran, och meningen af hans bön är, att Herren, som af nåd gifwit honom ett fromt hjerta, också widare måtte se till honom i barmhertighet och icke bortrycka honom såsom en ogudaktig i en ond bråddöd; ty hans folk kunde derigenom taga sig anledning att tänka, att alla Herrans löften till de fromma äro förgäfwes.
4. Men som Esaia icke ännu halfwägs igenom staden utkommen war, kom HERrans ord till honom, och sade:
5. Wänd om, och säg Hiskia, mitt folks Första: Detta säger HERren, din fader Davids Gud: Jag hafwer hört din bön och sett dina tårar; si, jag will göra dig helbregda; tredje dagen härefter skall du uppgå i HERrans hus.
6. Och jag skall förlänga ditt lif till femton år, och fria dig och denna staden utur konungens hand i Assyrien, och beskärma denna staden för min skull och för min tjenare Davids skull.
Den barmhertige Guden hörde sin tjenares bön och tröstade honom snart. Ännu i wår tid äro bönhörelsen genom underwerk icke sällsynta.
7. Och Esaia sade: Får mig hit ett
_681.jpg&oldid=343834){kind=link}