| 672 | Hiskias sjukdom. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 20. |
stycke fikon. Och när de hade det fått honom, lade han det på bölden, och han wardt helbregda.
Detta yttre medel begagnade Esaia blott såsom ett tecken till helsans återställande, men detta medel hade, utan Guds undergörande kraft, icke kunnat rädda lifwet. Det war ett wanligt medel, som ännu brukas i Österlanden, för att bringa bölder och swullnader till mognad.
8. Hiskia sade till Esaia: Hwad tecken är dertill, att HERren will göra mig helbregda, och jag uppgå skall i HERrans hus tredje dagen härefter?
Emedan här fordrades en stark tro, att Herren nu wille rädda hans lif, fastän döden blifwit honom förkunnad, v. 1, så wågade den sjuke konungen bedja om ett tecken, och Herren såg dertill i nåd och hörde hans bön äfwen häruti. Han fick ett tecken genom ett nytt underwerk, hwartgenom Herren för hela folket förhärligade sitt namn.
9. Esaia sade: Detta tecknet skall du hafwa af HERran, att HERren skall så göra med dig, som Han sagt hafwer; will du, att skuggan skall gå tio streck framåt, eller tio streck tillbaka?* *Es. 38: 8.
10. Hiskia sade: Det är lätt, att skuggan går framåt tio streck, det will jag icke; utan att han går tio streck tillbaka.
11. Då åkallade propheten Esaia HERran, och skuggan gick tillbaka tio streck, som han framåt gångit hade på Ahas säjare.
Denna säjare war en solwisare, på hwilken dagens timmar utwisades. Från forntiden äro flere sådane säjare förwarade: ”En sten, inuti uthuggen i halfcirkel, nedhuggen till en winkel”, med linier dragna, som utmärkte tidsafdelningar eller stunder. Då solen gick upp, woro alla linierna betäckta med skugga. Sedan sänkte sig skuggan på westra sidan in uti säjaren, ju högre solen kom, och wid middagstiden sken solen på de djupaste strecken, så att då fanns i säjaren ingen skugga. På eftermiddagen höjde sig skuggan på östra sidan inuti säjaren i samma mån, som solen sänkte sig, till dess solen war nedgången, då hela säjaren inuti war åter beskuggad.
Det står icke skrifwet i afseende på det underwerk, som skedde på Ahas säjare, att någon förändring skedde i himlakropparnas rörelser, utan att solen på säjaren gick tillbaka tio streck, som hon hade öfwerlupit. Underwerket kunde då bestå deruti, att, emedan detta troligen skedde på förmiddagen, sol-ljuset på westra sidan af säjaren höjde sig tio streck tillbaka uppöfwer det streck, der det war, då underwerket skedde. Sannolikt war säjaren så indelad, att den hade tjugu streck för förmiddagen och tjugu streck för eftermiddagen. Den kallas Ahas säjare, emedan konung Ahas hade låtit införa eller förfärdiga den.
12. På den tiden sände Berodach Baladan, Baladans son, konungen i Babel, bref och gåfwor till Hiskia: förty han hade hört, att Hiskia hade warit krank.* *Es. 39: 1.
13. Och Hiskia gjorde sig glad med dem, och wiste dem hela örtahuset, silfwer, guld, speceri och den bästa oljan och harneskhuset och allt, det i hans fatebur för handen war: och war intet i hans hus, och i allt hans wåld, det Hiskia dem icke wiste.* *2 Chrön. 32: 25, 31.
Berodach uttalades äfwen Merodach. Han war vice-konung i Babylon under den Assyriske konungen EsarHaddon, från hwilken han afföll och gjorde sig sjelfständig. Han wille nu winna Hiskia på sin sida, för att derigenom stadfästa sitt rike, så mycket mera som det Assyriska riket nyligen i Juda land fått en så mäktig stöt. Den fromme, men swage konung Hiskia synes hafwa känt en wiss stolthet öfwer beskickningen och sökte att sätta sig i anseende hos dessa hedningar på ett sätt, som war för Herran misshagligt. En del af de skatter, som wisades, woro funna i det Assyriska lägret efter härens nederlag. Förut hade Hiskia lemnat till Assyrierna hwad han hade, ända derhän att guldbeklädnaden borttogs från tempeldörrarne.
14. Så kom propheten Esaia till konung Hiskia, och sade till honom: Hwad hafwa dessa männerna sagt? Och hwadan äro de komne till dig? Hiskia sade: De äro utaf fjerran land komne till mig, ifrån Babel.
15. Han sade: Hwad hafwa de sett i ditt hus? Hiskia sade: De hafwa sett allt det i mitt hus är: och i mina håfwor är intet, som jag dem icke wist hafwer.
Propheten wisste, huru allt hade tillgått, men genom denna fråga skulle konungen föranledas att sjelf göra en bekännelse och derigenom komma till besinning.
16. Då sade Esaia till Hiskia: Hör HERrans ord:
17. Si, den tid skall komma, att allt skall bortfördt warda utur ditt hus till Babel, och allt det dina fäder församlat hafwa intill denna dag; och skall intet igenlefdt warda, säger HERren.
18. Dertill de barn, som af dig komma, som du födande warder, skola warda tagne till att wara kamererare i konungens palats i Babel.* *Es. 39: 7. Dan. 1: 18.
19. Hiskia sade till Esaia: Det är så godt, som HERren sagt hafwer.* Och
_682.jpg&oldid=343836){kind=link}