| Sauls böd. David. | 1 Chrönike-Boken. | Cap. 10, 11. | 695 |
de af Israel flydde för de Philisteer, och de slagne föllo på Gilboa berg.* *1 Sam. 31: 1, [et]c.
Berättelsen om detta krig är hemtad från samma källa som i 1 Sam. 31.
2. Och de Philisteer gåfwo sig hardt in på Saul och hans söner, och slogo Jonathan, AbiNadab och MalchiSua, Sauls söner.
3. Och striden wardt skarp emot Saul: och de bågskyttar kommo in på honom, så att han blef sårad af skyttarne.
4. Då sade Saul till sin wapendragare: Drag ditt swärd ut, och stick mig igenom dermed, att desse oomskurne icke komma och fara skamligen med mig. Men hans wapendragare wille icke; ty han fruktade sig swårligen. Då tog Saul sitt swärd, och föll deruppå.
5. Som nu hans wapendragare såg, att Saul war död, föll han ock på swärdet, och blef död.
6. Alltså blef Saul död, och hans tre söner, och hans hela hus tillika.
7. Då nu de män af Israel, som i dalen woro, sågo, att de woro flydde, och att Saul och hans söner woro döde, öfwergåfwo de sina städer och flydde; och de Philisteer kommo och bodde deruti.
8. Den andra morgonen kommo de Philisteer till att afkläda de slagna, och funno Saul och hans söner liggande på Gilboa berg.
9. Och klädde honom af, och togo hans hufwud och hans wapen, och sände uti de Philisteers land allt omkring, och läto förkunna det för deras afgudar och folket;
10. Och lade hans wapen i deras guds hus; och hans hufwud slogo de på Dagons hus.
11. Då nu alla de i Jabes i Gilead hörde allt, det de Philisteer Saul gjort hade,
12. Reste de upp alle stridsamme män, och togo Sauls lekamen och hans söners, och förde dem till Jabes, och begrofwo deras ben under den eken i Jabes; och fastade i sju dagar.* *2 Sam. 2: 5.
13. Alltså blef Saul död i sin missgerning, som han emot HERran gjort hade; emot HERrans ord, det han icke höll;* också derföre, att han frågade spåqwinnan,† *1 Sam. 15: 11, 23. †cap. 28: 7.
Saul hade aldrig allwarligt lydt Guds ord, och till slut gjorde han twärtemot Guds befallning, 1 Sam. 15: 11. Han dog i sina synder utan bättring, ty alla HErrans warningar till honom woro förgäfwes.
14. Och icke frågade HERran: derföre drap Han honom, och wände riket till David, Isai son.
11. Capitel.
Davids smörjelse till konung, stad, hjeltar törst.Och hela Israel samlade sig till David i Hebron och sade: Si, wi äro ditt ben och ditt kött.* *2 Sam. 5: 1.
2. Och tillförene, medan Saul war konung, förde du Israel ut och in;* så hafwer ock HERren din Gud sagt till dig: Du skall föda mitt folk Israel, och du skall wara en förste öfwer mitt folk Israel. *1 Sam. 18: 5, 6; kap. 19: 8.
3. Kommo också alla Israels äldste till konungen i Hebron. Och David gjorde ett förbund med dem i Hebron för HERranom. Och de smorde David till konung öfwer Israel* efter HERrans ord genom Samuel. *1 Sam. 16: 13.
4. Och David drog åstad och hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; ty de Jebuseer bodde i landet.
5. Och de borgare i Jebus sade till David: Du skall icke komma härin.* Men David wann den borgen Zion, det är Davids stad. *2 Sam. 5: 6.
6. Och David sade: Den som de Jebuseer först slår, han skall wara hufwud och öfwerste. Då steg Joab, ZeruJa son, först upp, och wardt höfwitsman.
7. Och David bodde på borgen; deraf kallar man henne Davids stad.
8. Och han byggde staden omkring ifrån Millo, och sedan allt omkring: och Joab lät lefwa dem, som qwar woro i staden.
9. Och David hade framgång, och kom sig före; och HERren Zebaoth war med honom.
_705.jpg&oldid=343883){kind=link}