| Prophetia om Christus. | 1 Chrönike-Boken. | Cap. 17. | 703 |
17. Capitel.
Templet tillämnas, hindras. Säden lofwas. David tackar.Det begaf sig, då David bodde i sitt hus, sade han till propheten Nathan: Si, jag bor uti cederhus; och HERrans förbunds ark under tapeter.* *2 Sam. 7: 2.
2. Nathan sade till David: Allt det i ditt hjerta är, det gör; ty Gud är med dig.
3. Men i samma natten kom Guds ord till Nathan, och sade:
4. Gack och säg min tjenare David: Detta säger HERren: Du skall icke bygga mig ett hus till boning.
5. Förty jag hafwer icke bott uti något hus ifrån den dag, då jag Israels barn utförde, allt intill denna dagen; utan jag hafwer warit, der tabernaklet warit hafwer och boningen.
6. Ehwar jag wandrade i hela Israel, hafwer jag ock någon tid talat till någon domare i Israel, den jag budit hafwer att föda mitt folk, och sagt: Hwi byggen I icke mig ett cederhus?
7. Så säg nu alltså till min tjenare David: Detta säger HERren Zebaoth: Jag hafwer tagit dig utaf marken, der du följde fåren,* att du skulle wara en förste öfwer mitt folk Israel; *1 Sam. 16: 12. Ps. 78: 70.
8. Och hafwer warit med dig, ehwart du for, och hafwer utrotat dina fiender för dig; och hafwer gjort dig ett namn, såsom de stora på jorden namn hafwa.
9. Men jag skall sätta för mitt folk Israel ett rum, och skall plantera det, så att det skall der bo, och icke mer rördt warda; och arghetens barn skola icke mer qwälja det, såsom tillförene,
10. Och på den tiden, då jag böd domarena öfwer mitt folk Israel. Och jag skall undertrycka alla dina fiender; och förkunnar dig, att HERren will bygga dig ett hus.
11. När nu dina dagar ute äro, att du går till dina fäder, så skall jag uppwäcka din säd efter dig, den en af dina söner wara skall, Honom will jag bereda ett rike.* *2 Sam. 7: 12.
12. Han skall bygga mig ett hus,* och jag will stadfästa Hans stol till ewig tid.† *1 Kon. 5: 5; cap. 6: 12; †1 Chrön. 28: 6, 7. Ps. 132: 13.
13. Jag skall wara Hans fader, och Han skall wara min son:* och jag skall icke wända min barmhertighet ifrån Honom, såsom jag wände henne ifrån honom, som före dig war. *Ps. 89: 27. Ebr. 1: 5.
14. Utan jag skall sätta Honom i mitt hus, och uti mitt rike ewinnerligen, så att Hans stol skall blifwa beständig i ewig tid.* *Luc. 1: 32.
Se parallelställena i Samuels och Konungaböckerna.
15. Och då Nathan efter alla dessa ord och syn talat hade med David;
16. Kom konung David, och blef inför HERranom, och sade: Ho är jag, HERre Gud? Och hwad är mitt hus, att du hafwer låtit mig komma härtill?
17. Och dig hafwer ändå icke tyckt det nog wara, Gud; utan du hafwer ock öfwer din tjenares hus ännu talat om tillkommande ting i framtiden, och hafwer sett till mig, HERre Gud, ofwanefter, såsom en menniska den andra.
Grt.: Du hawer sett till mig, Herre Gud, efter menniskans sätt i höjden. Här menas den menniskan, som är ofwanefter, menniskones Son, Herren af himmelen. ”Du hafwer ansett icke min person, utan min blods efterkommande i det tillkommande och dit ännu lång tid är, hwilken en sådan menniska skall wara, som i höjden är Herren Gud.” L.
18. Hwad skall David mer säga till dig, att du skulle ära din tjenare?* Du känner din tjenare.† *2 Sam. 7: 18. †Es. 49: 1.
19. HERre, för din tjenares skull, efter ditt hjerta hafwer du alla sådana stora ting gjort, att du skulle all storhet kunnig göra.
20. HERre, ingen är din like, och ingen Gud är utan du, af hwilken wi med wara öron hört hafwa.* *5 Mos. 3: 24; cap. 4: 34. 1 Kon. 8: 23. Ps. 86: 8. Es. 37: 16. Dan. 3: 29. Osea 13: 4.
21. Och hwar är något folk på jorden, såsom ditt folk Israel, dit en Gud gången är, till att förlossa sig ett folk, och göra sig sjelf ett namn af stora och förskräckliga ting, till att utdriwa hedningar för ditt folk, som du utur Egypten förlossat hafwer.
_713.jpg&oldid=343899){kind=link}