| Ammoniterna slagna. | 1 Chrönike-Boken. | Cap. 19, 20. | 705 |
2. Då tänkte David: Jag will göra barmhertighet på Honom, Nahas son; ty hans fader hafwer gjort barmhertighet med mig. Och han sände dit bud till att hugswala honom efter hans fader. Och då Davids tjenare kommo uti Ammons barns land till Hanun att hugswala honom;
3. Sade de förstar för Ammons barn till Honom: Menar du, att David ärar din fader för dina ögon, att han sänder hugswalare till dig? Ja, hans tjenare äro komne till dig, till att utfråga, bespana och bespeja landet.
4. Då tog Hanun Davids tjenare, och rakade dem, och skar deras kläder halft bort allt intill länderna, och lät gå dem.
5. Och de gingo sin wäg, och bådade det David med några män; han sände mot dem; förty männerna woro swårligen beskämda; och konungen Sade: Blifwer i Jericho, till dess edert skägg wäxer, sedan kommer då igen.
6. Då Ammons barn sågo, att de illa luktade för David, sände de bort, både Hanun och Ammons barn, tusen centner silfwer, till att besolda sig wagnar och resenärer utur Mesopotamien, utur Syrien Maacha och utur Zoba.
7. Och besoldade tu och trettiotusen wagnar och konungen i Maacha med hans folk; de kommo och lägrade sig för Medba. Och Ammons barn församlade sig desslikes utur sina städer, och kommo till strids.
32,000 man, Som fördes på stridswagnar, nemligen 20,000 man Syrer från BethRehob och Zoba, och 12,000 man från Istob, 2 Sam. 10, utom det folk, som konungen af Maacha hade med sig.
8. Då David det hörde, sände han Joab dit med hela de hjeltars här.
9. Och Ammons barn woro utdragne, och skickade sig till strid för stadsporten; men konungarna, som komne woro, höllo besynnerligen i marken.
10. Då nu Joab såg, att både före honom och bak honom war strid emot honom, utwalde han af alla unga män i Israel, och skickade sig emot de Syret.
11. Det andra folket fick han under Abisai, sin broders hand, att de skulle draga emot Ammons barn;
12. Och sade: Om de Syrer warda mig för starke, så kom mig till hjelp; om Ammons barn warda dig för starke, så will jag komma dig till hjelp.
13. War tröst, och låt oss trösteligen handla för wårt folk och för wår Guds städer; HERren göre, hwad Honom täckes.
14. Och Joab drog fram med det folk, som med honom war till att strida emot de Syrer; och de flydde för honom.
15. Då nu Ammons barn sågo, att de Syrer flydde, flydde de ock för Abisai, hans broder, och drogo in i staden; men Joab drog till Jerusalem.
16. Som de Syrer sågo, att de för Israel slagne woro, ilande de ut bud, och läto utkomma de Syrer på hinsidan elfwen; och Sophach, HadarEsers härhöfwitsman, drog för dem.* *2 Sam. 10: 15, 16.
17. Då det blef sagdt David, församlade han hela Israel, och drog öfwer Jordan; och då han kom till dem, skickade han sig emot dem; och David skickade sig emot de Syrer till strid, och de stridde med honom.
18. Men de Syrer flydde för Israel; och David slog af de Syrer sjutusen wagnar och fyratiotusen män till fot; dertill drap han Sophach, härhöfwitsmannen.* *2 Sam. 10: 18.
19. Då HadarEsers tjenare sågo, att de woro slagne för Israel, gjorde de frid med David och hans tjenare; och de Syrer wille icke mer hjelpa Ammons barn.
20. Capitel.
Rabba wunnet och tre resar.Och då året omgånget war, på den tid som konungar utdraga, utförde Joab hären, och förderfwade Ammons barns land; kom och belade Rabba;* men David blef i Jerusalem. Och Joab slog Rabba, och bröt det neder.† *2 Sam. 11: 1; †cap. 12: 26, 29.
2. Och David tog deras konungs krona af hans hufwud, och fann deruti ett centner gulds wigt och ädla stenar; och hon wardt satt på Davids hufwud; förde han ock ganska mycket rof utur staden.* *2 Sam. 12: 30, 31.
_715.jpg&oldid=343903){kind=link}