| Baesa krig. Asa dör. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 16. 17. | 735 |
konungen i Israel, öfwergifwa skall, att han må draga bort ifrån mig.
4. Benhadad lydde konung Asa, och sände sina härförstar emot Israels städer; de slogo Ijon, Dan och AbelMajim, och alla Naphthali kornstäder.
AbelMajim bet. det wattenrika Abel och kallades så för wattenmängdens skull, men dess egentliga namn war Abel Beth Maacha.
5. Då Baesa det hörde, wände han igen att bygga Rama, och höll upp af sitt werk.
6. Men konung Asa tog till sig hela Juda, och de togo bort sten och trä ifrån Rama, der Baesa med byggde, och han byggde dermed Geba och Mizpa.
7. På den tiden kom Hanani, siaren, till Asa, Juda konung, och sade till honom: Efter du förlät dig på konungen i Syrien, och hafwer icke förlåtit dig på HERran din Gud; derföre är konungens makt af Syrien undsluppen din hand.
8. Woro icke de Ethioper* och Lybier en mäkta stor hop med ganska många wagnar och resenärer? Likwäl gaf HERren dem i din hand, då du förlät dig på Honom. *2 Chrön. 14: 9, 12.
9. Förty HERrans ögon skåda* alla land, att Han skall styrka dem, som af allt hjerta hålla sig intill Honom. Du hafwer gjort dårligen; derföre skall du ock härefter få örlig.† *Job 34: 21. Ords. 15: 3. Jer. 16: 17; cap. 32: 19. †1 Kon. 15: 32.
10. Men Asa wardt wred på siaren, och lade honom i fängelse; ty han knorrade emot honom om detta stycket. Och Asa undertryckte några af folket i den tiden.
Asa kunde icke tåla den wälförtjenta tillrättawisningen. Han wille rättfärdiga sig och straffade dem, som uppriktigt sade honom sanningen. Det war således icke underligt, att han icke kunde hos folket åstadkomma någon grundlig förbättring, då hans egen fromhet war så half och ostadig. Då hjertat är deladt, så är menniskan utan kraft.
11. Men Asa gerningar, både de första och de sista, si, de äro skrifna uti Juda och Israels konungars bok.
12. Och Asa wardt krank i sina fötter uti nionde och trettionde året sitt rikes; och hans krankhet fick öfwermakten; och han sökte icke HERran i sin krankhet, utan läkare.
13. Alltså afsomnade Asa med sina fäder, och blef död i första och fyrtionde året sitt rikes.
14. Och man begrof honom uti hans graf, som han sig hade grafwa låtit uti Davids stad; och de lade honom på sin säng, hwilken man uppfyllt hade med godt rökwerk och allahanda speceri, efter apothekares konst gjordt; och gjorde ett ganska stort brännande.* *1 Sam. 31: 12. Jer. 44: 5.
Wälluktande rökwerk brändes till konungens ära wid begrafningen. Det är icke sannolikt, att hans lik förbrändes, såsom somliga tro, ty det omtalas icke att denna hedniska sed inträngt bland Judarne, ehuru de eljest antogo många hedniska seder.
17. Capitel.
Josaphats gudsfruktan, nitälskan, anseende, krigsmakt.Och hans son Josaphat war konung* i hans stad;, och wardt mäktig emot Israel. *1 Kon. 15: 24; cap. 22: 41.
2. Och lade krigsfolk uti alla Juda fasta städer, och satte befallningsmän i Juda land, och i Ephraims städer, som hans fader Asa wunnit hade.
3. Och HERren war med Josaphat; ty han wandrade i de förra Davids sin faders wägar, och sökte icke Baalim;
4. Utan sin faders Gud, och wandrade i Hans bud, och icke efter Israels gerningar.
5. Derföre stadfäste HERren honom riket; och hela Juda gaf Josaphat skänker;* och han hade rikedomar och härlighet ganska mycket. *1 Sam. 10: 27.
6. Och då hans hjerta dristigt wardt i HERrans wägar, hof han också bort höjderna och lundarna utur Juda.
7. Uti tredje året sitt rikes sände han sina förstar, Benhail, Obadja, Sacharia, Nethaneel och Michaja, att de skulle lära i Juda städer.
Den offentliga underwisningen behöfde nu bedrifwas kraftigare än förut. Det war brukligt, att lagen högt och offentligt förelästes wid de tre stora högtiderna, och Leviterna, som woro kringspridda ibland folket, gåfwo underwisning deruti. Då den presterliga och Levitiska
_745.jpg&oldid=343974){kind=link}