| Jorams synd, straff. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 20, 21. | 741 |
till sjös; och skeppen gjorde de i EzionGeber.* *1 Kon. 22: 49.
37. Men Elieser, Dodava son af Maresa, spådde emot Josaphat, och sade: Derföre att du hafwer förenat dig med Ahasia, hafwer HERren om intet gjort dina werk. Och skeppen wordo sönderslagne, och kunde icke till sjös fara.
21. Capitel.
Josaphats död. Jorams brödramord, afguderi, straff, elände, död.Och Josaphat afsomnade med sina fäder, och wardt begrafwen när sina fäder uti Davids stad;* och hans son Joram wardt konung i hans stad.† *1 Kon. 22: 51. †2 Kon. 8: 16.
2. Och han hade bröder, Josaphats söner, Asaria, Jehiel, Sacharia, Asaria, Michael och SephatJa: desse woro alla Josaphats, Juda konungs, barn.
I grundtexten kallas Josaphat här Israels konung, sannolikt emedan de frommaste af alla Israels stammar samlat sig till Juda rike.
3. Och deras fader gaf dem mycket gåfwor i silfwer, guld; och klenodier, med fasta städer i Juda; men riket gaf han Joram; ty han war den förstfödde.* *1 Mos. 49: 3.
4. Då nu Joram uppkom öfwer sin faders rike, och wardt dess mäktig, drap han alla sina bröder med swärd, dertill ock somliga af de öfwerstar i Israel.
5. Tu och trettio år gammal war Joram, då han wardt konung, och regerade åtta år i Jerusalem.* *2 Kon. 8: 17.
6. Och han wandrade uti Israels konungars wäg, såsom Achabs hus gjort hade; förty Achabs dotter war hans hustru; och han gjorde, hwad HERranom illa behagade.
7. Men HERren wille icke förderfwa Davids hus för det förbunds skull, som han med David gjort hade, såsom Han sagt hade, att gifwa honom en lykta* och hans barn i alla dagar. *2 Sam. 7: 12. 1 Kon. 11: 36. 2 Kon. 8: 19. Ps. 132: 11, 17.
8. I hans tid föllo de Edomeer af ifrån Juda, och gjorde öfwer sig en konung;* *2 Kon. 8: 20.
9. Förty Joram war dit öfwer dragen med sina öfwerstar, och alla wagnarna med honom; och hade warit uppe om natten och slagit de Edomeer allt omkring sig och öfwerstarna för wagnarna.
10. Derföre föllo de Edomeer af ifrån Juda allt intill denna dag. På samma tiden föll ock Libna ifrån honom; ty han öfwergaf HERran sina fäders Gud.
11. Gjorde han ock höjder på bergen i Juda, och kom dem i Jerusalem till horeri, och förförde Juda.
12. Men en skrifwelse kom till honom ifrån den propheten Elia, så lydande: Detta säger HERren din faders Davids Gud: Derföre att du icke wandrat hafwer uti din faders Josaphats wägar, icke heller i Asa, Juda konungs wägar;
Elia war wid denna tid redan upptagen till himmelen, 2 Kon. 3: 11. Således hade Gud för denne propheten, medan han ännu war på jorden, uppenbarat Jorams affall, och Elia hade derpå skrifwit detta bref och lemnat det åt någon af de yngre propheterna, för att i rättan tid framlemna det åt Joram. Detta bref borde således hafwa gjort en outsägligt kraftig werkan, ty det war liksom skrifwet från himmelen, likasom hela Guds uppenbarade ord är ett bref från himmelen till jordens barn. Men det nämnes icke, att det haft någon werkan på Joram. Emedlertid blef han warnad och således utan ursäkt, samt Guds hand så mycket tydligare uppenbarad i straffdomarne öfwer honom och hans hus. Detta är det egendomliga företrädet af den Bibliska historien och wisar dess gudomliga ingifwelse, att deri Guds wägar och domar sättas i ett klart ljus och de eljest osynliga orsakerna till det, som sker, uppdagas. Den der af Guds ord wis är, kan nu af de prophetiska historieskrifwarnes utsagor äfwen bedöma nyare tiders tilldragelser.
13. Utan du wandrar uti Israels konungars wäg, och kommer Juda och dem i Jerusalem till horeri efter Achabs hus horeri; och hafwer dertill dräpit dina bröder af din faders hus, som bättre woro än du;
14. Si, HERren skall slå dig med en stor plåga på ditt folk, på dina barn, på dina hustrur och uppå alla dina egodelar.
Icke blott för konungens skull, utan för sin egen skull, blef det syndiga folket straffadt tillika med den ogudaktige konungen.
15. Och du skall få mycken sjukdom uti dina inelfwor, till dess att dina inelfwor skola för sjukdoms skull utgå dag från dag.
Inelfwornas förstörelse war ett förskräckligt tecken till den arme konungens inre förfall och till det inre förderf, som bland folket war rådande.
_751.jpg&oldid=343986){kind=link}