| 746 | Amazia regerar. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 25. |
i hela Juda och Benjamin; och täljde dem allt ifrån tjugu år och derutöfwer,* och fann dem trehundrade tusen utwalda, som i här draga kunde, som spjut och sköld föra kunde. *4 Mos. 1: 3.
6. Dertill besoldade han utaf Israel hundrade tusen starka krigsmän för hundrade centner silfwer.
7. Men en Guds man kom till honom, och sade: Konung, låt icke Israels här komma med dig; förty HERren är icke med Israel, eller med alla Ephraims barn.
Israels rike kallas Ephraims barn, emedan Ephraim war den talrikaste stammen.
8. Ty om du kommer att bewisa din dristighet i striden, så låter Gud dig falla för dina fiender; förty när Gudi står makten till att hjelpa och till att stjelpa.
9. Amazia sade till Guds mannen: Hwad skall man då göra med de hundrade centner, som jag hafwer gifwit de krigsmän af Israel? Guds mannen sade: HERren hafwer wäl mer än det är, som Han dig gifwa kan.
Ingen uppoffring får aktas för stor, då frågan är om att lyda Herran.
10. Då skilde Amazia de krigsmän ifrån, som till honom af Ephraim komne woro, så att de gingo till deras rum igen. Då förgrymmade deras wrede sig swårligen emot Juda, och drogo hem igen illa till strids.
11. Men Amazia war tröst, och förde sitt folk ut, och drog ut i saltdalen, och slog af Seirs barn tiotusen.* *2 Kon. 14: 7.
12. Och Juda barn fångade af dem tiotusen lefwande; dem förde de uppå en bergsklint, och störtade dem utför bergsklinten, att de alla sönderkrossades.
13. Men de krigsmän, som Amazia hade ifrån sig sändt, så att de icke drogo med hans folk i striden, lade sig neder i Juda städer allt ifrån Samarien intill BethHoron, och slogo af dem tretusen, och togo mycket rof.
14. Och då Amazia igen kom af de Edomeers slagtning, hade han med sig Seirs barns afgudar, och satte dem sig till gudar, och tillbad dem, och rökte för dem.
15. Då förgrymmade sig HERrans wrede öfwer Amazia, och sände en prophet till honom; han sade till honom: Hwi söker du det folks gudar, som sitt folk icke undsätta kunde ifrån din hand?
16. Och då han talade med honom, sade han till honom: Hafwer man gjort dig till konungens råd? Wänd igen; hwi will du warda slagen? Då wände propheten igen, och sade: Jag förmärker wäl, att Gud hafwer i sinnet förderfwa dig, efter du detta gjort hafwer, och hörer icke mitt råd.
Så snart en menniska icke will lyda Herrans ord, så är det ett tydligt tecken, att den menniskan skyndar till sin undergång, och denna undergång kommer så mycket hastigare, ju wigtigare den sak är, i hwilken olydnaden begås.
17. Och Amazia, Juda konung, war till råds, och sände bort till Joas, Joahas son, Jehu sons, Israels konung, och lät säga honom: Kom, låt oss bese hwarannan.* *2 Kon. 14: 8.
18. Men Joas, Israels konung, sände till Amazia, Juda konung, och lät säga honom: Törnebusken i Libanon sände till cederträdet i Libanon, och lät säga honom: Gif din dotter min son till hustru; men wilddjuren i Libanon lupo öfwer törnebusken, och trampade honom neder.
19. Du menar: Si, jag hafwer slagit de Edomeer, der förhäfwer sig ditt hjerta utaf, och berömmer sig; nu, sitt hemma; hwi söker du efter olycka, att du må falla, och Juda med dig?
20. Men Amazia hörde det icke; förty det skedde af Gudi, på det att de skulle warda gifne i fienda hand, derföre att de de Edomeers gudar sökt hade.
Detta war således en straffdom af Herran, som drabbade denne konung, derföre att han föraktade Herrans ord och förtröstade på hedningarnas afgudar.
21. Då drog Joas, Israels konung, upp, och de besågo hwarannan, han och Amazia, Juda Konung, i BethSemes, som i Juda ligger.
22. Men Juda wardt slagen för Israel, och flydde, hwar och en i sina hyddor.
23. Och Joas, Israels konung, grep Amazia, Joas son, Joahas sons, Juda konung, i BethSemes, och förde honom
_756.jpg&oldid=343996){kind=link}