| 752 | Hiskia håller Passah. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 29, 30. |
31. Och Jehiskia swarade och sade: Nu hafwen I fyllt edra händer HERranom; går fram, och bärer fram offer och lofoffer till HERrans hus. Och menigheten bar fram offer och lofoffer;* och hwar och en af friwilligt hjerta bränneoffer. *3 Mos. 7: 12.
32. Och talet på bränneoffret, som menigheten fram bar, war sjuttio oxar, hundrade wädrar och tuhundrade lam; och allt detta till bränneoffer HERranom.
33. Och de helgade sexhundrade oxar och tretusen får.
34. Men presterna woro för få, och förmådde icke draga huden af alla bränneoffren; derföre togo de sina bröder Leviterna, tilldess det werk öfwerståndet wardt, och så länge presterna helgade Sig; förty de Leviter stå lätteligare till att helga än presterna.
Grt.: Leviterna woro mera rätthjertade till att helga sig än presterna. De woro willigare och uppriktigare, 1 Cor. 1: 26.
35. War också bränneoffret mycket med det feta af tackoffren och drickoffret till bränneoffret. Alltså wardt embetet i HERrans hus redo.
36. Och Jehiskia fröjdade sig med allt folket, att man war så redo worden med Gudi; ty det skedde med hastighet.
Med Gudi, d. ä. genom Guds nåd och bistånd.
30. Capitel.
Hiskia påbjuder, håller Passah.Och Jehiskia sände ut till hela Israel och Juda, och skref bref till Ephraim och Manasse, att de skulle komma till HERrans hus i Jerusalem, och hålla Passah, HERranom Israels Gud.
2. Och konungen höll ett råd med sina öfwerstar och med hela menigheten i Jerusalem till att hålla Passah i den andra månaden.* *2 Mos. 12: 6. 4 Mos. 9: 11.
3. Förty de kunde icke hålla det på den samma tiden, derföre att presterna icke nog helgade woro, och folket icke ännu tillhopa kommet war till Jerusalem.
Då Påskahögtiden icke kunde firas på den rätta tiden (2 Mos. 12: 2, 6), så war det tillåtet att fira den en månad sednare. 4 Mos. 9: 10, 11.
4. Och det täcktes konungen wäl och hela menigheten.
5. Och de beställde, att det så utropadt wardt i hela Israel ifrån BerSeba allt intill Dan, att de skulle komma och hålla Passah HERranom Israels Gud i Jerusalem; ty de hade i lång tid icke hållit det, såsom det skrifwet står.
6. Och buden gingo åstad med brefwen ifrån konungens och hans öfwerstars hand igenom hela Israel och Juda efter konungens befallning, och sade: I Israels barn, wänder eder om till HERran, Abrahams, Isaacs och Israels Gud, så warder Han sig wändande till de undsluppna, som ännu återlefde äro ifrån konungens hand i Assur;* *2 Kon. 15: 19.
Dessa undsluppna woro de, som den Assyriske konungen Thiglath Pilneser qwarlemnat i landet, se 2 Kon. 17.
7. Och warer icke såsom edra fäder och bröder, som sig emot HERran deras fäders Gud förtagit hafwa; och Han gaf dem till en förödelse, såsom I sjelfwe sen.* *2 Chrön. 29: 8.
8. Så warer nu icke halsstyfwe, såsom edra fäder; utan räcker HERranom eder hand, och kommer till Hans helgedom, den Han helgat hafwer till ewig tid; och tjener HERranom eder Gud, så wänder sig hans wredes grymhet ifrån eder.
9. Förty om I omwänden eder till HERran, så skola edra bröder och barn så barmhertighet för dem, som dem fångna hålla, så att de skola komma åter i detta land igen; ty HERren eder Gud är nådelig och barmhertig,* och warder icke wändande sitt ansigte ifrån eder, om I omwänden till Honom. *2 Mos. 34: 7.
10. Och buden gingo ifrån den ena staden till den andra i Ephraims och Manasse land och allt intill Sebulon; men de gjorde gabb utaf dem och bespottade dem.
11. Dock någre af Asser och Manasse och Sebulon ödmjukade sig, och kommo till Jerusalem.
12. Kom också Guds hand i Juda, så att Han gaf dem endrägtigt hjerta,
_762.jpg&oldid=344008){kind=link}