Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 764.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
754 Hiskia lycka. 2 Chrönike-Boken. Cap. 31.

de gjorde en ända på dem. Och Israels barn drogo alla till sina egor i sina städer igen. *2 Kon. 18: 4. 2 Chrön. 32: 12.

Israels rike war nu så förswagadt, att konung Hosea och det folk, han hade qwar, icke förmådde göra motstånd, då konungen af Juda lät förstöra afgudahöjderna äfwen i Israels rike.

2. Men Jehiskia ställde presterna och Leviterna uti deras ordning, hwar och en efter sitt embete, både prester och Leviter, till bränneoffer och tackoffer, att de skulle tjena, tacka och lofwa i portarna åt HERrans läger.* *3 Mos. 8: 35. 4 Mos. 4: 3.

Templet kallas Herrans läger, emedan templets tjenare woro indelade, såsom en ordentlig här. 4 Mos. 4: 3.

3. Och konungen gaf sin del af sina håfwor till bränneoffer om morgon och om afton, och till bränneoffer om sabbatherna och nymånaderna och högtiderna, efter som skrifwet står i HERrans lag.* *4 Mos. 28: 3.

Templets skatter woro borta, och derföre måste nu hela gudstjensten underhållas genom friwilliga offer.

4. Och han sade till folket, som i Jerusalem bodde, att de skulle gifwa presterna och Leviterna delar,* att de måtte desto bättre akta på HERrans lag. *4 Mos. 18: 8. Neh. 13: 10, 11.

5. Och då det talet kom ut, gåfwo Israels barn mycken förstling af säd, win, olja, honung och allahanda årswäxt på marken; och allahanda tionde förde de in ganska mycket.

6. Förde också Israels barn och Juda, som i Juda städer bodde, tionde fram af fä och får och tionde af det helgade, som de HERranom sin Gud helgat hade, och lade en hop här och en hop der.

7. Uti tredje månaden begynte de att lägga hoparna, och i sjunde månaden lyktade de det.

Tiondens insamlande började wid den första skörden i tredje månaden och slutade i den sjunde månaden, då hela skörden fulländades och löfhyddohögtiden firades.

8. Och då Jehiskia med de öfwersta ingingo och sågo hoparna, lofwade de HERran och Hans folk Israel.

9. Och Jehiskia frågade presterna och Leviterna om hoparna.

10. Och Asaria, presten, den yppersta i Zadoks hus, sade till honom: Ifrån den tid man begynte införa häfoffret i HERrans hus, hafwa wi ätit och äro mätte wordne, och här är ännu mycket qwar; förty HERren hafwer wälsignat sitt folk; derföre är denna hop öfwerblifwen.

Icke blott den andliga, utan äfwen den lekamliga wälsignelsen kommer ifrån Herran, och ju uppriktigare menniskan tjenar Honom, desto mera förwissad kan hon också wara om det dagliga brödet, och om så mycken timlig wälsignelse, som Gud wet länder till hennes bäste.

11. Då befallde konungen, att de skulle reda till kistor i HERrans hus; och de tillredde dem,

12. Och lade der in häfoffret, tionden och det helgade på sin tro; och öfwer detsamma war skickad Chanania, den Leviten, och Simei, hans broder, den andre;

Det helgade bet. de delar af offren, som helgades Herranom, och som tjente till presternas underhåll. På sin tro, d. ä. troget och redligt. Herren will blott hafwa sådana offer, som frambäras med ett troget och redligt sinne, och sådana offer föra wälsignelse tillbaka till den offrandes hjerta och öfwer hans hus.

13. Och Jehiel, Asasia Nahath, Asahel, Jerimoth, Josabad, Eliel, Jismachia, Mahath och Benaja, förskickade af Chanania och Simei, hans broders hand, efter konungens Jehiskia befallning; men Asaria war öfwerste i Guds hus.

14. Och Kore, Jimna son, den Leviten, den dörrwaktaren östan till, war öfwer de friwilliga Guds gåfwor, som HERranom till häfoffer gifwa wordo, och öfwer det allraheligaste.* *3 Mos. 2: 3.

15. Och under hans hand woro Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amaria och Sechania, uti presternas städer,* på sin tro; att de skulle gifwa sina bröder efter deras ordning, den minsta såsom den största;† *Jos. 21: 9. †5 Mos. 18: 8.

16. Desslikes dem, som för manspersoner räknade wordo, tre år gamla och derutöfwer, ibland alla dem, som uti HERrans hus gingo hwar på sin dag till sitt embete och i sin wakt efter sitt skifte;

17. Sammalunda dem, som för prester räknade wordo i deras fäders hus, och Leviterna ifrån tjugu år och derutöfwer, i deras wakt efter deras skifte;* *1 Chrön. 23: 27.