Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 786.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
776 Främmande hustrur afskiljas. 1 Esra Bok. Cap, 10.

wisat oss, huru ett rent och redligt presterligt sinne skall wara beskaffadt. Ingalunda är det nog dermed, att prestens läppar skola bewara läran, utan han skall waka och bedja för folket, och i ödmjuk bekännelse och bön bära deras själar på sina händer inför nådens thron och nedkalla öfwer församlingen Guds Andes ljus och himmelska gåfwor.

10. Capitel.

Främmande hustrur afskiljas.

Då Esra så bad, bekände och gret, och låg inför Guds hus, församlade sig till honom utaf Israel en ganska stor menighet af män, qwinnor och barn; förty folket gret swårligen.

En sådan werkan hade Esras bön, och så mäktig war hans inwerkan på folkets hjertan, att menigheten med honom nu förenade sig i syndabekännelse, bättringstårar och bönerop inför Herran, som synder förlåter och förbarmar sig öfwer alla botfärdiga. Det gör alltid en djup werkan på folkets hjertan, då en redlig lärare föregår dem i uppriktig syndabekännelse och bättring. Man har många exempel på, att då en lärare sjelf blifwit mäktigt fattad af Guds Andes kraft, så har på en gång en stor del af församlingen följt med honom genom den trånga porten, och äfwen de, som icke welat följa, hafwa dock känt en inwerkan af sanningens makt, som de ide funnit så lätt att motstå.

2. Och Sechania, Jehiels son, af Elams barn, swarade och sade till Esra: Si, wi hafwa förtagit oss emot wår Gud, att wi hafwa tagit oss främmande hustrur utaf landets folk; men här är ännu hopp derom i Israel.

3. Så låt oss nu göra ett förbund med wår Gud, så att wi utdrifwa alla hustrur, och dem som af dem födde äro, efter HERrans råd, och deras, som frukta wår Guds bud, att man må göra efter lagen.

4. Så statt nu upp, ty det hörer dig till; wi wilja wara med dig; war wid en god tröst, och gör så.

5. Då stod Esra upp, och tog en ed af de öfwerste presterna och Leviterna och hela Israel, att de skulle göra efter detta talet: och de swuro det.

Denna större stränghet wid detta tillfälle war nödwändig, emedan afguderiets förfärliga följder just genom fångenskapen blifwit så starkt ådagalagda, och afguderiet war hufwudsakligen en följd af förbindelse med hedniska folk.

6. Och Esra stod upp inför Guds hus, och gick in uti Johanans, Eljasibs sons, kammare; och då han dit kom, åt han intet bröd, och drack intet watten; förty han sörjde öfwer deras öfwerträdelse, som i fängelset warit hade.

7. Och de läto utropa i Juda och Jerusalem till alla fängelsets barn, att de skulle församla sig till Jerusalem.

8. Och hwilken som icke komme innan tre dagar efter öfwerstarnas och de äldstas råd, hans egodelar skulle alla till spillo gifwas, och han afskiljas ifrån fångarnas menighet.* *3 Mos. 27: 28.

9. Då församlade sig alla Juda män och Benjamin till Jerusalem innan tre dagar; det är, på tjugonde dagen i den nionde månaden; och allt folket satt uppå gatan inför Guds hus, och bäfwade för detta ärendes skull och för regnet.

10. Och Esra presten stod upp, och sade till dem: I hafwen förtagit eder, i det att I hafwen tagit främmande hustrur, på det I skullen ännu föröka Israels skuld.

11. Så bekänner nu HERran edra fäders Gud, och görer det honom ljuft är, och skiljer eder ifrån landets folk och ifrån de främmande hustrur.

12. Då swarade hela menigheten, och sade med hög röst: Ske, såsom du oss sagt hafwer.

13. Men folket är mycket, och regnwäder, och kan icke stå ute; så är det icke heller en eller twå dagars gerning; ty wi hafwa sådan öfwerträdelse mycken gjort.

14. Låt oss beställa wåra öfwerstar i hela menigheten, att alla de i wåra städer, som främmande hustrur tagit hafwa, komma på bestämd tid; och de äldste i hwar stad, och deras domare med, till dess wår Guds wrede må ifrån oss wänd warda i denna saken.

15. Då wordo beställde Jonathan, Asahels son, och Jahesia, Tikva son, öfwer denna saken; och Mesullam och Sabbethai, Leviterna, hulpo dem.

16. Och fängelsets barn gjorde alltså; och presten Esra och de ypperste fäderne i deras fäders hus och alle, de nu nämnde äro, afskilde sig och satte sig på första dagen i tionde månaden till att ransaka om detta ärendet.