| Nehemias bekännelse och bön. | 2 Esra Bok. | Cap. 1, 2. | 779 |
5. Och sade: Ack! HERre Gud af himmelen, du store och förskräcklige Gud, som håller förbund och barmhertighet dem, som Dig älska och hålla dina bud:* *2 Mos. 20: 6; cap. 34: 7. 4 Mos. 14: 18. 5 Mos. 5: 10. Neh. 9: 17. Ps. 86: 15. Ps. 103: 8. Ps. 145: 8. Dan. 9: 4.
Gud af himmelen kallas den sanne Guden, emedan Han är Skaparen och Uppehållaren af himmel och jord. Hedningarnas inbillade gudar deremot woro blott rådande, såsom man inbillade sig, öfwer wissa landskap eller ting. Hedningarne dyrkade wisserligen äfwen himlakropparna, men egentligen hade de dock sin gudar blott på jorden. Af Israels folk fingo äfwen hedningarne lära känna den Guden, som är himmelens och jordens Herre.
6. Låt dock dina öron höra härtil, och dina ögon öppna wara, så att Du hörer din tjenares bön, som jag nu beder inför Dig både dag och natt för dina tjenare, Israels barn, och bekänner Israels barns synd, som wi emot Dig gjort hafwa: och jag med min faders hus hafwa också syndat.
7. Wi äro wordne förderfwade, att wi icke hafwa hållit dina bud, befallningar och rätter, som Du din tjenare Mose budit hafwer.
8. Men tänk dock uppå det ord, som Du din tjenare Mose böd, och sade: Om I förtagen eder, så will jag förströ eder ibland folk;* *3 Mos. 26: 41. 5 Mos. 4: 27; cap. 28: 64; cap. 30: 1.
9. Men om I omwänden eder till mig, och hållen mina bud och gören dem; och om I än bortdrifne woren allt intill himmelens ända, så will jag dock dädan församla eder, och skall låta eder komma till det rum, som jag utwalt hafwer, till att mitt namn der bo skall.* *5 Mos. 12: 11.
10. De äro dock dina tjenare och ditt folk, som Du förlossat hafwer igenom din stora kraft och mäktiga hand.
11. Ack! HERre, låt dina öron höra till din tjenares bön, och till dina tjenares bön, som begära frukta ditt namn; och låt lyckosamlingen tillgå i dag med din tjenare, och gif honom barmhertighet för denna mannen. Ty jag war konungens skänk.
Hos Nehemia war bönen det starkaste regeringsmedel, den säkraste utwäg att åt det wigtiga företaget förskaffa lycka och framgång. Om wåra statsmän nu styrde folk och länder på samma sätt och i allting rådfrågade den himmelske Konungen, så behöfde man icke frukta sådan oro och sådana uppresningar, som nu börjat blifwa wanliga.
2. Capitel.
Nehemia olust, bön, bref, resa, wärf.Uti den månaden Nisan i tjugonde året konungs Arthahsasta, då win stod för honom, tog jag winet upp och fick konungen; och jag war icke lustig för honom.
Grt.: Jag hade icke (annars) warit nedslagen inför honom. Dessa ord antyda, att Nehemia nu såg bedröfwad ut, och konungen, som icke war wan wid detta, blef uppmärksam och frågade efter orsaken.
2. Då sade konungen till mig: Hwi ser du så illa ut? Du är ju icke krank? Det är det icke, utan du är bedröfwad. Men jag fruktade mig swårligen.
3. Då sade jag till konungen: Konungen lefwe ewinnerligen;* skulle jag icke se illa ut? Den staden, der mina fäders begrafnings hus är, ligger öde, och dess portar äro med eld uppbrända. *Dan. 2: 4; cap. 3: 9; cap. 5: 10; cap. 6: 21.
4. Då sade konungen till mig? Hwad är då ditt begär? Då bad jag Gud af himmelen!
En tyst bön till Herran war den rätta nyckeln till konungens hjerta, likasom bönen också är det skarpaste wapen mot fienderna och det mäktigaste medel för att utföra alla goda och nyttiga angelägenheter.
5. Och sade till konungen: Om¨ konungen så godt tyckte, och din tjenare funne nåd för dig, att du wille sända mig till Juda, till den staden, der mina fäder begrafne äro, att jag måtte uppbygga honom.
6. Och konungen sade till mig, och drottningen, som jemte honom satt: Huru lång kan din resa warda? Och när kan du komma igen? Och konungen föll i sinnet, att han skulle sända mig åstad; och jag satte honom en bestämd tid före;
7. Och sade till konungen: Om konungen så godt tycker, så gifwe han mig bref till landshöfdingarna på hinsidan
_789.jpg&oldid=344079){kind=link}