| Nehemia förbjuder ocker. | eller Nehemia. | Cap. 4, 5. | 783 |
15. Då nu wåra fiender hörde, att wi hade fått weta det, gjorde Gud deras råd om intet;* och wi wände oss åter alla till muren, hwar och en till sitt arbete. *Job 5: 12.
16. Och det skedde sedan, att hälften af de unga män gjorde arbetet; den andra hälften höllo spetsar och sköldar, bågar och pansar; och öfwerstarna stodo bak för hela Juda hus.
17. De som byggde på muren, och de som buro bördor ifrån dem, som uppå lade, med den ena handen gjorde de arbetet, och med den andra höllo de wärjan.
De woro alltid bewäpnade och beredde att förswara sig.
18. Och hwar och en af dem, som byggde, hade sitt swärd bundet wid sidan, och byggde så; och den, som blåste med basunen, war när mig.
19. Och jag sade till rådsherrarna öfwerstarna och till det andra folket: Arbetet är stort och widt, och wi äro förströdde på muren, långt ifrån hwar annan.
20. På hwilket rum I nu hören blåsas i basunen, dit kommer till oss: wår Gud warder för oss stridande;* *2 Mos. 14: 25.
21. Och wi wilja arbeta på werket; hälften af dem höll spetsar allt ifrån morgonrodnan, intill stjernorna uppgingo.
22. Och sade jag på den tiden till folket: Hwar och en blifwe med sin dräng öfwer natten i Jerusalem, att wi om natten taga wara på wakten; och om dagen på arbetet.
23. Men jag och mina bröder och mina tjenare och de män i wakten efter mig drogo icke wåra kläder af, när någon i wattnet gick.
När någon i wattnet gick, grt: Hwar och en hade sitt spjut till watten. Deras wapen woro i stället för badning, de hade icke tid och tillfälle att tänka på denna wederqwickelse för kroppen, utan måste alltid wara i wapen.
5. Capitel.
Ocker förbjudet. Nehemia nit.Och sig upphof ett stort rop af folket och deras hustrur emot sina bröder Judarna.
2. Och woro somlige, som sade: Wåra söner och döttrar äro alltför många; låt oss taga säd och äta, att wi måga lefwa.
3. Och somlige sade: Låt oss utsätta wåra åkrar, wingårdar och hus, och taga säd i denna hårda tiden.
4. Somlige sade: Låt oss låna penningar på ränta till konungen på wåra åkrar och wingårdar.
Grt.: Wi hafwa tagit penningar till låns till konungens räntor, nemligen för att betala skatterna. Judafolket war skattskyldigt under konungen af Persien.
5. Ty wåra bröders kropp är såsom wår kropp, och deras barn såsom wåra barn; eljest gifwa wi wåra söner och döttrar i träldom, och äro allaredan wåra döttrar somliga undergifna, och ingen makt är i wåra händer; komma också wåra åkrar och wingårdar andra till handa.
Grt.: Wår kropp är ju såsom wåra bröders kropp, och såsom deras barn äro wåra barn, men se, wi måste sälja wåra söner och döttrar till trälar, och (somliga) af wåra döttrar äro redan sålda, och de äro icke mera i wåra händers makt, ty wåra åkrar och wingårdar äro komna under andra. Härmed wilja de säga: ehuru wi efter lagen alle äro bröder, och wi fattige alle äro af Israels folk, så wäl som de rike, och wåra barn, lika så wäl som de rikas barn, äro af Abrahams säd, likwäl måste wi sälja wåra söner och döttrar i träldom, och hafwa redan sålt somliga af wåra döttrar, så att de icke mera tillhöra oss; och wåra åkrar och wingårdar äro också i andras händer, såsom panter eller försålda.
6. Då jag nu deras rop och dessa orden hörde, wardt jag ganska wred.
7. Och mitt hjerta fick till råds, att jag straffade rådsherrarna och öfwerstarna, och sade till dem: Wiljen I drifwa ocker, den ene på den andra? Och jag hade tillhopa emot dem en stor församling;
Dessa ockrare woro af de öfwersta och mäktigaste i folket.
8. Och sade till dem: Wi hafwa igenköpt* wåra bröder Judarna, som åt hedningarne sålde woro, efter wår förmåga; och I wiljen också sälja edra bröder, dem wi till oss köpt hafwa? Då tego de, och funno intet att swara. *3 Mos. 25: 47.
Genom tryckande skuldsättning blefwo de fattige liksom sålde, de förlorade icke blott sitt
_793.jpg&oldid=344087){kind=link}