| 796 | Nehemia afskaffar oseder. | 2 Esra Bok | Cap. 1 |
8. Och mig förtröt det swårligen; och jag kastade alla Tobia hustyg ut för kammaren;
9. Och bad, att de skulle rena kamrarna; och jag lät komma dit i samma staden Guds hus tyg, spisoffer och rökelse.
10. Och jag förnam, att Leviternas delar wordo dem icke gifne; för hwilken sak Leviterna och sångarena woro bortflydde, hwar till sin åker till att arbeta.
11. Då straffade jag öfwerstarna, och sade: Hwi öfwergifwa wi Guds hus? Men jag församlade dem, och satte dem i sitt rum.
12. Och hela Juda lät komma fram tionde af säd, win och olja i drätseln.
13. Och jag satte öfwer drätseln Selemia, presten, och Zadok, den skriftlärde, och af Leviterna Pedaja; och under deras hand Hanan, Saccurs son, Mattania sons; förty de woro hållne för trogne män, och dem wardt befaldt utskifta åt sina bröder.
14. Tänk* uppå mig, min Gud, derföre, och bortkasta icke min barmhertighet, som jag med min Guds hus och i Hans wakt gjorde. *Neh. 5: 19.
Denna bön, som Nehemia så ofta uppsände till sin Herre och Gud, innebär ingalunda någon egenrättfärdighet eller något byggande på egen förtjenst, utan han will härmed bedja om Herrans fortfarande nådiga åtanka i samma barmhertighet, som hittills; ty Nehemia erkände det såsom en Guds barmhertighet, att han hade fått både wilja och förmåga att göra något till Herrans ära. Förflutna wälgerningar, som wi fått emottaga af Herran, skola tjena till medel att styrka wår tro och förtröstan för det närwarande och för det tillkommande.
Under den tid, Nehemia åter war frånwarande och uppehöll sig i Persien, werkade propheten Malachi ibland Judarne.
15. På samma tiden såg jag i Juda trampas i pressarna om sabbathen, och införas kärfwar och åsnor lastade med win, drufwor, fikon och allahanda bördor till Jerusalem på sabbathsdagen; och jag betygade dem på den dagen, då de sålde spisningen.
Lyckligt det land, der öfwerheten är rätt angelägen om sabbathens helgande och om folkets wandel i Herrans lag! Då blomstrar lycka, wälgång och trefnad, då blifwer folket mäktigt, då herrskar den sanna friheten och både borgerlig och huslig lycka och sällhet.
16. Bodde desslikes Tyrer der inne, de förde fisk och allahanda waror, och sålde det på sabbatherna åt Juda barn och Jerusalem.
17. Då straffade jag de öfwersta i Juda, och sade till dem: Hwad är det för en ond ting, som I gören, och bryten sabbathsdagen?
18. Gjorde icke wåra fäder så, och wår Gud lät komma att denna olyckan öfwer oss och öfwer denna staden? Och I gören ännu wreden öfwer Israel större, brytande sabbathen.
19. Och då portarna i Jerusalem uppdragne woro för sabbathen, böd jag tillsluta portarna, och befaller, att man icke skulle upplåta dem intill efter sabbathen; och jag satte några af mina tjenare wid portarna, att ingen börda skulle föras derin om sabbathsdagen.
Grt.: Och det skedde, då det blef mörkt i Jerusalems portar före sabbathen d. ä. på fredagsafton.
20. Så blefwo de krämare och köpmän med allahanda waror om natten utanför porten af Jerusalem en gång och annan.
21. Då betygade jag dem, och sade till dem: Hwi blifwen I om natten utanför muren? Om I gören så mer, skall min hand komma uppå eder. Ifrån den tiden kommo de icke om sabbathen.
22. Och jag sade till Leviterna, som rene woro, att de skulle komma och wakta portarna till att helga sabbathsdagen. Min Gud, tänk ock på mig för detta här, och skona mig efter din stora barmhertighet.
23. Jag såg ock på den tiden, att Judarna togo sig hustrur af Asdod, Ammon och Moab;
24. Och deras barn talade half Asdodiska och kunde icke tala Judiska, utan efter hwarje folks mål.
25. Och jag straffade dem, och bannade dem, och slog några män, och hårdrog dem, och tog en ed af dem wid Gud: I skolen icke gifwa edra döttrar åt deras söner; icke heller taga deras döttrar till edra söner eller till eder sjelf.
26. Hafwer icke Salomo, Israels konung, syndat dermed? Och war dock
_806.jpg&oldid=344120){kind=link}