| 806 | Judarne hämnas. | Esthers Bok. | Cap. 8, 9. |
att Hamans uppsåts bref, Medatha sons, den Agagitens, måga warda igenkallade, dem han utskrifwit hafwer till att förgöra Judarna i alla konungens land;
6. Ty huru kan jag lida det onda, som mitt folk uppå gäller? Och huru kan jag se uppå mitt slägts förderf?
7. Då sade konungen Ahasveros till drottningen Esther och till Mardechai, den Juden: Si, jag hafwer gifwit Esther Hamans hus, och honom hafwer man hängt i en galge, derföre att han bar sin hand på Judarna.
8. Så skrifwer I nu ut för Judarna, såsom eder täckes, under konungens namn, och besegler med konungens ring; förty de skrifwelser, som under konungens namn skrifwas, och med konungens ring beseglade warda, dem måtte ingen igenkalla.
9. Så wordo konungens skrifware kallade på den tiden i tredje månaden, det är den månaden Sivan, på tredje och tjugonde dagen; och wardt skrifwet, såsom Mardechai böd, till Judarna och till förstarna, landshöfdingarna och höfwitsmännerna i landen allt ifrån Indien in till Ethiopien, nemligen i hundrade sju och tjugu land; hwarje land efter sin skrift, hwarje folk efter sitt mål, och Judarna efter deras skrift och mål.
10. Och det skrefs under konung Ahasveros namn, och med konungens ring beseglades; och han sände brefwen med ridande bud på unga mular.
11. Och befallde Judarna, der som de woro i städerna, att de skulle församla sig, och stå för deras lif, och förgöra, dräpa och förlägga alla lands och folks makt, som dem bedröfwade, med deras barn och qwinnor; och taga deras gods;
Då det påbud, som konungen redan hade utfärdat om Judarnes dödande, icke kunde återkallas, emedan detta hade warit stridande emot Persernas grundlag, så war nu ingen annan utwäg till Judarnes räddning öfrig, än att gifwa dem tillåtelse att förswara sig då de blefwo anfallna, enligt konungens första påbud. Men då det nu blef bekant i landet, att konungen wille Judarne wäl och tillät dem att förswara sig, samt att Mardechai, en Jude, war konungens gunstling, så är det icke troligt, att man på många ställen wågade anfalla Judarne, och således fingo wäl icke heller Judarne mångastädes anledning att dräpa någon af hedningarna, men de skulle wara beredde att förswara sig (v. 13).
12. På en dag, i alla konung Ahasveros land, nemligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är den månaden Adar.
13. Och brefwets innehåll war, att ett bud utgifwet war i alla land, till att kungöra alla folk, att Judarna skulle på den dagen redo wara till att hämnas öfwer deras fiender.* *Esth. 3: 13; cap. 9: 1.
14. Och de ridande buden på mular redo ut snarligen och med hast efter konungens ord, och påbudet wardt uppslaget i Susan stad.
15. Men Mardechai gick ut ifrån konungen i konungsliga kläder, gult och hwitt, och med en stor guldkrona, klädd uti en linne- och purpurmantel; och staden Susan fröjdade sig och war glad;
16. Men för Judarna war uppgånget ljus och fröjd, glädje och ära.
17. Och i alla land och städer, dit konungens ord och bud räckte, der wardt ibland Judarna fröjd, glädje, lust och goda dagar; så att många af folken i landen wordo Judar; ty Judarnas fruktan kom öfwer dem.
Judarnas fruktan kom öfwer folken, så att de fruktade för Judarne lika mycket som Judarne hade fruktat dem.
9. Capitel.
Juda hämnd. Hamans söner dräpne. Purim.Uti tolfte månaden, det är den månaden Adar, på trettonde dagen, hwilken konungens ord och bud* förelagt hade, att man det göra skulle; rätt uppå samma dagen, då fienderna skulle öfwerfallit Judarna, wände det sig så, att Judarna skulle öfwerfalla sina fiender. *Esth. 3: 13; cap. 8: 13.
2. Så församlade Judarna sig i deras städer i alla konung Ahasveros land, att de skulle göra anfall på dem, som dem ondt ämnade; och ingen kunde stå emot dem; förty deras fruktan war kommen öfwer alla folk.
De skulle göra anfall på dem, som dem ondt ämnade, men icke anfalla, om de icke sågo tillrustningar till anfall emot sig.
_816.jpg&oldid=344146){kind=link}