Ords. 19: 17; cap. 21: 21; cap. 22: 9; cap. 28: 27. Matth. 5: 7; cap. 6: 3, 4; cap. 10: 42. Luc. 6: 38. Ap.G. 20: 35. 2 Cor. 9: 6. Ords. 3: 9, 10; cap. 11: 24, 25. Och der ewinnerligen, Luc. 6: 35; cap. 12: 33; cap. 16: 9; cap. 18: 22. Gal. 6: 9. Matth. 25: 35, [et]c.; cap. 19: 21. 1 Tim. 6: 18, 19.
Gifwa almosor är wår naturliga skyldighet, Matth. 7: 12. Luc. 6: 31. 1 Chrön. 29: 14, 16.
Almosegifware ära Gud, Ords. 14: 31. Warda bönhörde, Es. 58: 7–10. Ap.G. 10: 4, 31.
Gud hotar swårligen alla obarmhertiga, Job 20: 19, 21; cap. 24: 21, 22. Ords. 21: 13; cap. 28: 27. Amos 2: 6, 7; cap. 8: 4–8. Matth. 25: 41, 42. Hes. 16: 49, 50. Luc. 16: 21, 24, [et]c.
Ande. Den H. Ande är i ordningen den tredje personen i Gudomen, Matth. 28: 19.
Är icke någon egenskap, kraft eller werkan i Gudi, utan en sann sjelfständig person uti det gudomliga wäsendet, från Fadrens och Sonens personer åtskild: som bewisas (1) af Hans personliga namn, Ap.G. 5: 3, 4. Joh. 14: 16, 26; cap. 15: 26; cap. 16: 7. 1 Joh. 5: 7. (2) Af Hans personliga werk: Skapelsen, Job 33: 4. Ps. 33: 6. Församlingens styrelse, Ap.G. 15: 28; cap. 28: 26, 28. Messie sändande och smörjande, Es. 61: 1, Luc. 4: 18. Gåfwors utdelande, 1 Cor. 12: 11. Guds djuphets utransakning, 1 Cor. 2: 10. Gudomliga lära, Luc. 12: 12. Joh. 14: 26. Bedjande uti oss, Rom. 8: 26. Hans tal och swar, Ap.G. 1: 16. Luc. 2: 26. Joh. 16: 13. (3) Af personliga uppenbarelser och syner, Luc. 3: 21, 22. Joh. 1: 32. Ap.G. 2: 3, 4. (4) Af personliga egenskaper, förstånd och wilja, Ap.G. 15: 28. (5) Af personliga händelser och tilldragelser, Matth. 12: 31. 1 Cor. 3: 16. Ap.G. 5: 9; cap. 7: 51. Eph. 4: 30. Es. 63: 10. Matth. 28: 19. 2 Cor. 13: 13. Hwilket allt, icke om någon kraft och egenskap, utan blott om en sjelfständig och särskild person kan utsagdt warda.
Utgår af Fadren, Joh. 15: 26. Hwarföre ock gifwes honom sådana namn, 1 Cor. 2: 12. Ps. 33: 6. Job 33: 4. Matth. 10: 20.
Utgår ock af Sonen: som bewisas af namnen, Es. 11: 4. 2 Thess. 2: 8. Gal. 4: 6. Rom. 8: 9, 10. Af blåsandet; af talande och tagande, Joh. 20: 22, 23; cap. 16: 13–15. Af sändningen i tiden, som är ett kraftigt bewis för den ewiga utgången af Fadren och Sonen, Joh. 15: 26; cap. 16: 7.
Är uti det Gudomliga wäsendet, med Fadren och Sonen den samme, sanne och ene wäsendtlige Guden; bewisas af namnen, 2 Sam. 23: 2, 3. Es. 1: 2. Hes. 1: 3. (jemför Zach. 7: 12.) Ap.G. 5: 3, 4. 1 Joh. 5: 7, 9. 2 Cor. 3: 17, 18. 1 Cor. 12: 4, 5. Af gudomliga egenskaper, Ebr. 9: 14. Luc. 11: 20. 1 Cor. 12: 11. 1 Cor. 2: 10. Neh. 9: 20. Ps. 139: 7. Af gudomliga werk och gerningar, 1 Mos. 1: 2. Job 33: 4. Ps. 33: 6. 2 Thess. 2: 13. Joh. 3: 5, 6. Tit. 3: 5.
Hafwer i Skriften åtskilliga namn, Eph. 1: 13, 14. 2 Cor. 5: 5. Rom. 8: 15. Joh. 14: 17; cap. 16: 13. Zach. 12: 10.
Bor uti de fromma, Hagg. 2: 6. Rom. 8: 9–11. 1 Cor. 3: 16; cap. 6: 19. 2 Tim. 1: 14. Jac. 4: 5. Joh. 14: 16.
Dess werkan uti de trogna beskrifwes, Rom. 5: 5; cap. 8: 1, 13, 15, 16, 23, 26, 27; cap. 14: 17. 1 Cor. 12: 3. Gal. 4: 6; cap. 5: 22. Eph. 3: 16; cap. 5: 9. 1 Joh. 3: 24; cap. 4: 13; cap. 5: 6. Beseglar och stadfäster, 2 Cor. 1: 21, 22; cap. 5: 5. Eph. 1: 13, 14; cap. 4: 30. Ps. 51: 12–14. Ps. 143: 10. Joh. 14: 26; cap. 16: 13. Marc. 13: 11. Luc. 12: 12. 1 Joh. 2: 20, 27. Wittnar om Christus, Joh. 15: 26;
Har talat genom propheter och apostlar, Matth. 10: 20. Ap.G. 28: 25. 1 Pet. 1: 10, 11. 2 Pet. 1: 21. Ebr. 3: 7.
Är den Christna församlingens medlemmar utlofwad, Es. 44: 2, 3; cap. 57: 16; cap. 59: 21. Hes. 11: 19; cap. 36: 26, 27. Joel 2: 28. Zach. 12: 10. Luc. 11: 13; cap. 24: 49. Joh. 7: 39.
Andans gåfwor mångfaldiga, Rom. 12: 6. 1 Cor. 12: 4–11; cap. 14: 1–4. 1 Pet. 4: 10.
Pröfwar andarna, 1 Joh. 4: 1. 1 Cor. 14: 29. 1 Thess. 5: 21.
Propheternas andar propheterna underdånige, 1 Cor. 14: 32.
Dömma andeliga saker andeligen, 1 Cor. 2: 13, 15.
Andeligt sinnad, Rom. 8: 5, 6, 9.
Onde andar, se Djefwul.
Anfäktning, se Frestelse.
Anklagan. Måste ske med själ och wittne, 1 Mos. 39: 14, [et]c. 4 Mos. 35: 30. 5 Mos. 17: 6; cap. 19: 15, 16. Matth. 18: 16. 2 Cor. 13: 1. 1 Tim. 5: 19.
Anseende till personen, se Person.
Anslag, de ondas beskrifwas, Ps. 64. Ps. 83: 4. Gud gör dem till intet, Job 5: 12. Es. 29: 14; cap. 30: 1. Ords. 15: 26; cap. 26: 27; cap. 28: 10. Ps. 7: 16. Ps. 57: 7.
De frommas fullbordar Gud, Ps. 20: 5. Ords. 16: 1, 3, 9. Lyckas genom goda råd, Ords. 11: 14; cap. 15: 22; cap. 19: 21; cap. 20: 18; cap. 24: 6.
Antichrist, är hwar och en kättare, 1 Joh. 2: 18. Om den stora, och dess rike, uppkomst och undergång, samt wissa kännemärken talas i Dan. 11: 35, 36, [et]c. Matth. 24: 4, 5, 24. Marc. 13: 6. Joh. 5: 43. Ap.G. 20: 29. 2 Thess. 2: 3–13. 1 Tim. 4: 1–3. 2 Tim. 3: 1–4. 2 Pet. 2: 1–16. 1 Joh. 4: 3. 2 Joh. v. 7. Jud. Ep. 10. Uppenb. 11: 7; cap. 13: 11–15; cap. 17: 1, [et]c.; cap. 19: 20; cap. 9: 11; cap. 16: 6.
Apostlar. Tolf utwäljas och uppräknas, Matth. 10: 1–8. Marc. 3: 13. Luc. 6: 12, [et]c. Joh. 15: 15, 16. Ap.G. 1: 13. Äro Guds sändningebud, 2 Cor. 5: 20. Erhålla makt öfwer orena andar, och att bota sjukdomar, Matth. 10: 1. Luc. 9: 1, [et]c. Marc. 16: 17, 18. Predika Evangelium i hela werlden, Matth. 28: 19. Marc. 16: 15. Luc. 24: 47. Joh. 20: 21. Ap.G. 1: 8; cap. 10: 42. Öfwer dem blef den Helige Ande utgjuten, Ap.G. 1: 5; cap. 2: 1, [et]c. 1 Cor. 2: 12, 13.
Deras första allmänna möte, Ap.G. 15, [et]c.
Döma de tolf Israels slägter, Matth. 19: 28. Luc. 22: 30.
Deras företräde framför dem i gamla Testamentet, Matth. 13: 16, 17. Luc. 10: 23, 24. 1 Joh. 1: 1.
_820.jpg&oldid=344158){kind=link}