Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 825.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
7
Register.

nådiga och sanna löften, 5 Mos. 4: 29–31. 2 Mos. 34: 6, 7. Ps. 50: 15. Ps. 91: 15, 16. Ps. 145: 18–21. Ps. 103: 1117. Dan. 9: 4. Os. 6: 4, [et]c. Matth. 18: 19. Luc. 11: 9. Joh. 15: 7. Rom. 4: 20. 2 Cor. 1: 20. 1 Joh. 3: 22; cap. 5: 14, 15. Ebr. 10: 23. (4) På Jesu förtjenst och förbön, Rom. 8: 31–34. 1 Joh. 2: 1, 2. Ebr. 7: 24, 25; cap. 9: 24. Jemwäl på den Heliga Andas embete uti bönen, Rom. 8: 1526. Gal. 4: 6. (5) På en hjertans tro och förtröstan, som sig allt detta utan twifelsmål tillegnar, Ps. 5: 2, 3, 8. Ps. 6: 9, 10. Ps. 17: 1, 6, 7. Ps. 10: 13, 14, 17, 18. Ps. 42: 6, 9, 12. Matth. 15: 22, [et]c. Marc. 9: 23. Rom. 4: 3920–22; cap. 5: 1, 2; cap. 10: 49–13.

En trogen och andäktig bön tränger sig in i himmelen, Ap.G. 10: 4. Jon. 2: 2, 3, 8. Klag. 3: 55. 2 Sam. 22: 7. Erhåller ofta mer än man beder om, 1 Kon. 3: 11–13. 2 Kon. 20: 2–6. Es. 38: 2, [et]c., Erhåller seger, 2 Mos. 17: 11, [et]c. 1 Sam. 17: 45, [et]c. 2 Kon. 6: 17, [et]c.; cap. 19: 4, [et]c.; cap. 20: 3, 4, [et]c. 2 Chrön. 32: 20, [et]c., Es. 37: 1536. Gör under, 1 Kon. 17: 1. Jac. 5: 17, 18. 2 Kon. 1: 10, [et]c. Jos. 10: 12, 13. Dom. 15: 18, 19. 1 Kon. 13: 6. 2 Kon. 20: 11. Ap.G. 16: 25, [et]c.

Bewekande orsaker till bönen. (1) Guds allwarsamma befallning. Ps. 50: 15. Es. 55: 6. Matth. 7: 7; cap. 26: 41. Luc. 18: 1; cap. 21: 36. Joh. 16: 24. Rom. 12: 12. Eph. 6: 18. Phil. 4: 6. 1 Thess. 5: 17. 1 Tim. 2: 1. Ps. 27: 8. Ebr. 13: 15. (2) Bönens wälbehaglighet och wärdighet. 1 Mos. 8: 21. Ps. 141: 2. Ps. 5: 8. Högaw. 2: 14. 5 Mos. 4: 7, 8. Ap.G. 10: 4. (3) Bönens och nådens anda till den ända undfången, Zach. 12: 10. 2 Cor. 1: 22. Gal. 4: 6. Rom. 8: 14. (4) Bönens kraftiga werkan, Jac. 5: 16. Ebr. 11: 33, [et]c. Matth. 18: 19. (5) Bönens mångfaldiga nytta, som är: Guds huldhet och nåd, Job 33: 26. Ps. 86: 3–6. Syndernas förlåtelse, Luc. 18: 14. 2 Chrön. 30: 18–20. Ps. 51: 4. Straffets lindring, Hes. 22: 30. Luc. 21: 36. Ords. 2: 1–6. Jac. 1: 5. 1 Kon. 3: 12. Den Heliga Andas gåfwa, Luc. 11: 13. Själatröst, Es. 38: 2, 3, 17. Själens styrka, Ps. 138: 3. Eph. 3: 1416. Hälsa och sundhet, Ps. 30: 3. Es. 38: 21. Jac. 5: 14, 15. Lifwets förlängning, Ps. 21: 5. Ps. 91: 15, 16. Es. 38: 5; 5 Mos. 30: 20. Tros förökning, Luc. 17: 5. Marc. 9: 24. Gudomlig wälsignelse, 1 Mos. 32: 26. Os. 12: 4. 1 Tim. 4: 5. Beskydd, Ps. 109: 4. Ps. 141: 5. Ewig salighet, Ap.G. 2: 21. Rom. 10: 13. Nåderik belöning, Ps. 145: 19. Jemwäl

En nådig Bönhörelse

Derom försäkras wi af Guds nådiga löfte, 5 Mos. 4: 7. Ps. 13: 6. Ps. 22: 25. Ps. 34: 7. Ps. 91: 15. Ps. 145: 18, 19. Es. 65: 24. Matth. 18: 19. Joh. 15: 7. Ps. 82: 4. Ps. 102: 18. 1 Joh. 5: 14. Af Guds faderliga hjerta och sannfärdighet, Matth. 7: 9–11; cap. 18: 32. Luc. 18: 5–8. Jer. 31: 20. Os. 11: 8, 9. 1 Joh. 4: 8. Rom. 8: 31, 32. Eph. 3: 15. Es. 64: 5, 6. Ps. 27: 8. Ps. 89: 3. 2 Tim. 2: 13. Af Jesu dyra förtjenst, Joh. 16: 24. Ebr. 4: 16. Af Christi ed, Joh. 16: 23, 24. Ebr. 6: 16–18. Af Christi förbön, Rom. 8: 34. 1 Joh. 2: 1, 2. Ebr. 9: 24; cap. 7: 25. Joh. 11: 41, 42. Af den Heliga Andas inneboende, Joh. 14: 23. Rom. 8: 9. Eph. 3: 17. 1 Cor. 3: 16; cap. 6: 19. Af den Heliga Andas werkande, som bönen uti oss werkar, Rom. 8: 15. Gal. 4: 6. Af den Heliga Andas manande, Rom. 8: 26, 27. Af den Heliga Andas wittnesbörd, Rom. 8: 16. 1 Joh. 3: 24; cap. 5: 9–11.

Hwarföre somligas böner icke hörde warda, 5 Mos. 31: 18. Ords. 1: 24, [et]c.; cap. 15: 29; cap. 21: 13; cap. 28: 9. Es. 1: 15. Hes. 8: 18. Mich. 3: 4. Zach. 7: 13. Ebr. 12: 17. Joh. 9: 31.

C.

Christus Jesus, sann Gud och menniska, är efter den gudomliga naturen Guds Son, den andre personen i Gudomen, Matth. 28: 19, efter som Han är född af Fadrens gudomliga wäsende från ewighet, Ps. 2: 7. Ebr. 1: 5. Mich. 5: 2. Ords. 8: 22–25. Han kallas fördenskull Guds Faders egen, ende och enfödde älskelige Son, Joh. 1: 1418; cap. 3: 1618. 1 Joh. 4: 9. Rom. 8: 32. Matth. 3: 17. Warande till gudomliga wäsendet ett med Fadren och den Heliga Anda, 1 Joh. 5: 7. Joh. 10: 30; cap. 14: 7–11; cap. 17: 22.

Att Sonen är den sanne, ewige, wäsendtlige Guden, den samme som Fadren är och den Helige Ande, bewisas (1) af de wäsendtliga gudomliga namnen, i det Han med märkwärdiga äretitlar kallas Gud, Tit. 2: 13. 1 Joh. 5: 20. Rom. 9: 5. 1 Tim. 3: 16. Ap.G. 20: 28. Äfwenså en Herre, Luc. 2: 11. Mal. 3: 1. 1 Cor. 8: 6; cap. 11: 2326, 2729; cap. 15: 47; cap. 2: 8. 1 Tim. 6: 15, 16. Uppenb. 17: 14; cap. 19: 16. Ap.G. 10: 36. Jud. Ep. 4. Jemwäl ock Jehovah, af Es. 6: 1. Jemför med Matth. 3: 3, och Joh. 1: 23. (2) Af de personliga namnen, i det Han kallas Guds Son, Matth. 16: 16. Joh. 1: 1418. Fadrens ord, Ps. 33: 6. Joh. 1: 1. 1 Joh. 5: 7. Lifsens ord, 1 Joh. 1: 1. Fadrens wishet, Ords. 8: 22. Osynlig Guds beläte, Col. 1: 15. Gudomliga härlighetens sken, Ebr. 1: 3. (3) Af gudomliga wäsendtliga egenskaper, som Guds Son tillskrifne warda: nemligen ewighet, Es. 9: 6. Mich. 5: 2. Joh. 1: 1, 3, 27. Ords. 8: 22. Joh. 8: 58. Col. 1: 17. Oändlig Majestät och härlighet, Joh. 17: 5, 6. Joh. 1: 14; cap. 2: 11. Matth. 16: 27. Phil. 2: 9. Tit. 2: 13. Oföränderlighet, Mal. 3: 6. Ebr. 1: 12. Allsmäktighet, Es. 9: 6, 7. Dan. 7: 14. Matth. 28: 18. Luc. 1: 35. Joh. 3: 35. 1 Cor. 15: 27. Eph. 1: 22. Uppenb. 1: 8. Lefwandegörande kraft, Joh. 5: 26; cap. 6: 485157, 58. Allestädesnärwaro, Matth. 18: 20; cap. 28: 20. Eph. 1: 22, 23; cap. 4: 10. Allwetenhet, Ords. 8: 12. Matth. 11: 19. Joh. 2: 25; cap. 21: 17. Rom. 2: 16. 1 Cor. 4: 5. Col. 2: 3. Uppenb. 2: 23. Exempel Matth. 10: 17, 18; cap. 26: 3134. Joh. 13: 11; cap. 16: 2. En kort sammanfattning af de gudomliga wäsedtliga egenskaperna finnes, Col. 2: 9. (4) Af gudomliga werk och gerningar: Skapelsen, Ps. 33: 6. Ps. 102: 26. Ords. 8: 30. Joh. 1: 3. Col. 1: 16. Ebr. 1: 10.