Dygd, bör man efterjaga, Phil. 4: 8. 2 Pet. 1: 5–8.
Dårskap, Dåre; se Galenskap, Stundom bättre än wishet, Pred. 10: 1. En dåre tror hwart ord, Ords. 14: 15. Gör af ondt ett löje, cap. 10: 23; cap. 16: 21. Ords. 14: 9. Om dårars löje, Pred. 7: 7. Snar till att tala, Ordspr. 29: 20. Förlåter sig på sitt hjerta, Ordspr. 28: 26. Är otålig, Ords. 14: 17. Will wara ostraffad, Ords. 12: 1. Wis om han teg, Ords. 17: 28. Wredgas snarligen, Ords. 12: 16. Pred. 7: 10. Deras wrede tung, Ords. 27: 3. Deras mun fäller och skämmer mig sjelf. Ords. 18: 6, 7. Kännes på många ord, Pred. 5: 2; cap. 10: 14. Utgjuter all sin anda, Ords. 29: 11. Utropar sin dårskap, Ords. 12: 23; cap. 13: 16. Honom swara och intet swara, Ords. 26: 4, 5. På dårars rygg ris, Ords. 10: 13; cap. 19: 29; cap. 26: 3.
Dägelighet. Utan dygd är intet, Ords. 11: 22; cap. 31: 30, 31. Icke se efter dägeliga qwinnor, Job 31: 1.
Andeliga brudens dägelighet, Högaw. 1: 8, 15; cap. 4: 7; cap. 6: 9; cap. 7: 1. Es. 62: 3. Jer. 6: 2. Eph. 5: 26, 27}. Andeliga brudgummens dägelighet, Högaw. 1: 16; cap. 5: 10, 16.
Död. Timlig och ewig. Dess ursprung är synden och syndens fader djefwulen, 1 Mos. 2: 17; 3: 3, [et]c. 5 Mos. 30: 15, 19. Rom. 5: 12, 17; cap. 6: 23. 1 Cor. 15: 21, 22. Jac. 1: 14, 15. Eph. 2: 1–3. Col. 2: 13. 1 Tim. 5: 6. Uppb. 3: 1.
Döden wiss nog, och allom förelagd, Jos. 23: 14. 2 Sam. 14: 14. Job 14: 5; cap. 16: 22. Ps. 39: 5, 7, 14. Ps. 89: 48, 49. Ps. 90: 3, 4, [et]c. Pred. 8: 8; cap. 9: 3–5.
Men dödsstunden är owiss, Pred. 9: 12. Jac. 4: 13, 14. Ords. 27: 1.
De heligas död lägges intet på hjertat; men de komma till ro, Es. 57: 1, 2. Ps. 116: 15. Ps. 72: 14.
De döda bör man måttligen gråta, 1 Thess. 4: 13. Omåttlig sorg förorsakar döden, Ords. 17: 22. Lekamlig död är för de fromma en sömn, Es. 57: 1–3. Matth. 9: 24. Joh. 11: 11, 13. Ap.G. 7: 60. 1 Thess. 4: 13. En winning, Phil. 1: 21.
Saligen dö i Herranom, Rom. 14: 7–9. Uppenb. 14: 13.
Om den första och andra döden, Uppb. 2: 11; cap. 20: 6; cap. 21: 8. Icke frukta för den lekamliga döden, Matth. 10: 28. Joh. 12: 25. 2 Cor. 5: 1, [et]c.
Ewiga döden är genom Christi död öfwerwunnen, Es. 25: 8. Os. 13: 14. Rom. 6: 9. 1 Cor. 15: 26, 54. 2 Tim. 1: 10. Ebr. 2: 14. Uppb. 21: 4.
Döda uppwäckes, 1 Kon. 17: 20, 22. 2 Kon. 4: 35; cap. 13: 21. Matth. 9: 25. Joh. 11: 43, 44. Ap.G. 9: 40.
Intet märke skära på sin kropp för en döds skull, 5 Mos. 14: 1. 3 Mos. 19: 28.
Döfhet. Döfwa skall man icke banna, 3 Mos. 19: 14.
Om andelig döfhet, Es. 42: 18–21; cap. 43: 8. Ps. 58: 5, 6.
E.
Eder; se Swordom.
Efterdömelse, Eftersyn. Christus, den wi efterfölja skole uti lära, sinne och lefwerne, 1 Pet. 2: 21. Joh. 13: 14, 15. Matth. 11: 29. Phil. 2: 5, [et]c. Col. 3: 10. Eph. 5: 1, 2. Jesu efterföljare skola försaka sig sjelfwa, Matth. 10: 38; cap. 16: 24. Marc. 8: 34. Luc. 9: 23, 24; cap. 14: 26, 27. Helgonens heliga lefwerne efterfölja, 1 Cor. 4: 16; cap. 11: 1. Phil. 3: 17. Ebr. 6: 12; cap. 13: 7.
Egennytta. Warning, Phil. 2: 4, 5. Egennyttige rådgifware, Hab. 1: 15, [et]c. Egennyttig war icke Abraham, 1 Mos. 14: 23. Paulus, 2 Thess. 3: 8. Samuel, 1 Sam. 12: 3, [et]c. Nehemia. cap. 5: 14, [et]c. Exempel på egennyttiga: Achab, 1 Kon. 21: 15. Samuels söner, 1 Sam. 8: 3. Eli söner, 1 Sam. 2: 29.
Eld. Ett af de 4 omäteliga ting, Ords. 30: 15, 16. Om eld af himmelen, 2 Kon. 1: 10, 12. 4 Mos. 16: 35. 1 Kon. 18: 24, 38. 1 Mos. 19: 24. Job 1: 16. Om offerelden, 3 Mos. 9: 24. 2 Chrön. 7: 1, 3. Dom. 6: 21, 22. Måste alltid på altaret brinna, 3 Mos. 6: 13. Främmande eld tordes man icke frambära, 3 Mos. 10: 1, 2. 4 Mos. 3: 4. Förbjudet låta sina barn gå genom eld, 3 Mos. 18: 21. 2 Kon. 16: 3. Skrymtares andäktighetseld, Os. 7: 6, 7. Ogudaktiga väsendets eld, Es. 9: 18, 19. Gud en förtärande eld, 5 Mos. 4: 24; cap. 9: 3. Ebr. 12: 29. Bränner in till nedersta helwetet, 5 Mos. 32: 22. Hes. 21: 31; cap. 22: 30, 31. Jer. 4: 4; cap. 21: 12. Bedröfwelfeselden, 1 Cor. 3: 13. 1 Pet. 1: 7.
Endrägtighet, Enighet och Frid; Den Andeliga uti tron blifwer anbefalld, Joh. 17: 21, 22. 1 Cor. 1: 10–13. Eph. 4: 3–5. Phil. 1: 27; cap. 3: 16. Om den andeliga och Evangeliska Christna församlingens frid, Es. 2: 4; cap. 9: 7; cap. 11: 6, 7; cap. 66: 12. Zach. 8: 12. Luc. 2: 14. Joh. 14: 27. Ap.G. 10: 36. Rom. 5: 1. Eph. 2: 14, 17. Phil. 4: 7. Ps. 72: 2, 3. Nah. 1: 15. Col. 1: 20.
Om den falska friden, som de falske propheter förkunnade, Jer. 8: 11, 12; cap. 14: 13, 19; cap. 23: 6, [et]c.: cap. 27: 14, 15; cap. 28: 8, 9, 15; cap. 29: 21, 31; cap. 4: 10. Micha 3: 5, 7. Hes. 3: 10–17.
Lekamlig Enighet och Frid, warder anbefalld, 1 Mos. 45: 24. Zach. 8: 16, 19. Ords. 3: 30. Marc. 9: 5. Rom. 12: 16, 18; cap. 15: 5, 6; cap. 14: 19. 1 Cor. 3: 3. 2 Cor. 13: 11. Phil. 2: 1–3. Col. 3: 15. 2 Tim. 2: 22. Tit. 3: 2. 1 Pet. 3: 8–11. 2 Pet. 3: 14. Ebr. 12: 14. Ps. 34: 15.
Frid kommer af Gudi, 3 Mos. 26: 6. Es. 45: 7. 1 Cor. 14: 33. 1 Kon. 5: 4. 2 Chrön. 14: 6; cap. 15: 15. 2 Thess. 3: 16. Ps. 147: 13, 14. Es. 26: 3, 12. Exempel på fridälskande, 1 Mos. 13: 8; cap. 26: 27. Ap.G. 2: 44–46; cap. 4: 32. De ogudaktige också enige och endräglige till ondt. Ps. 94: 20, 21. Es. 5: 18. Ords. 1: 10–16. Till frid och enighet bör oss beweka endrägtens stora wärdighet, i det hon kallas Guds frid, Col. 3: 15. Är en Andans frukt, Gal. 5: 22. Gud sjelf fridens Gud och Herre, Rom. 15: 33; cap. 16: 20. 1 Cor. 14: 33.
_834.jpg&oldid=344200){kind=link}