befallning, 5 Mos. 5: 29; cap. 13: 4; cap. 10: 12. Jos. 24: 14–16. Ps. 2: 11. Es. 8: 13. Jer. 10: 7. Pred. 12: 13. Luc. 12: 4, 5. 2 Cor. 7: 1. Phil. 2: 12. Ebr. 12: 28. (3) Guds wälbehag, Ps. 147: 10, 11. (4) Gudfruktighetens härliga loford. 1 Mos. 31: 42, 53. (5) Guds härliga majestät och allsmäktighet, Job 37: 23, 24. Pred. 3: 14. Es. 2: 10, 19, 21. Jer. 5: 22; cap. 10: 6, 7. 5 Mos. 28: 58, 59. (6) Guds allwetenhet, Job 34: 21, 22. (7) Guds rättwisa straff och dom utan anseende till personen, 2 Chrön. 19: 7. Pred. 12: 13, 14. Jer. 2: 19. Mal. 3: 5. 1 Pet. 1: 17. Ebr. 12: 28, 29. (8) Guds wälgerningar, Ps. 130: 4. Jer. 5: 24. (9) Gudfruktighetens mångfaldiga nytta; först, i allmänhet, 1 Tim. 4: 8. Ps. 34: 10. Ps. 61: 6. Ords. 19: 23. Pred. 8: 12. Micha 6: 9. Mal. 3: 14, 16—18; cap. 4: 2; Es. 40: 27, 28. Sedan isynnerhet, Guds nåd och barmhertighet, Ps. 103: 12, 13. Es. 66: 2. Guds beskärm, Ords. 14: 26. Frimodigt mod, Es. 40: 26. Guds hjelp och förlossning, Ps. 33: 18, 19. Bönhörelse, Ps. 145: 19. Joh. 9: 31. Den rätta Gudi behagliga wisheten, Ps. 25: 12. Ords. 1: 7; cap. 9: 10; cap. 15: 33. Job 28: 28. Rikedom, 2 Mos. 1: 21. Ps. 112: 1–3. Ps. 128: 1, 2. Ords. 15: 16. Långt lif, Ords. 10: 27; cap. 3: 1, 2; cap. 4: 10; cap. 14: 27. Wälsignadt äktenskap, Ps. 128: 3, 4. Andelig och lekamlig wälsignelse, Ps. 115: 13–15.
Främlingar, bör man allt godt bewisa, 1 Mos. 18: 1, [et]c.; cap. 19: 1, 2. 2 Mos. 22: 21; cap. 23: 9. 3 Mos. 19: 33, 34. 5 Mos. 10: 18, 19; cap. 16: 10, [et]c. Ingen orätt göra, 5 Mos. 24: 17, 18. Jer. 22: 3. Hes. 22: 7, 29. Zach. 7: 10. Mal. 3: 5. Af årswäxten meddela, 3 Mos. 19: 9, 33, 34; cap. 23: 22. 5 Mos. 14: 28, 29; cap. 24: 19, [et]c.; cap. 26: 11—13. En lag för främlingar och utländske, 2 Mos. 12: 49. Hes. 47: 21–23. 4 Mos. 15: 15, 16. Menniskor, främlingar i werlden, 1 Chrön. 29: 15. Ps. 39: 13. Ps. 119: 19. 2 Cor. 5: 2, 4, 6—9. Phil. 3: 20. 1 Pet. 2: 11. Ebr. 11: 13.
Främste, de ytterste, [et]c. Matth. 19: 30; cap. 20: 16. Marc. 10: 31. Luc. 13: 30.
Fröjd. Om den andeliga, uti och af Herranom, Ps. 9: 2, 3, 15. Ps. 13: 6. Ps. 21: 7. Ps. 35: 9. Ps. 40: 17. Ps. 67: 4, 5. Ps. 68: 4, 5. Ps. 70: 5, 6. Ps. 73: 28. Es. 9: 3; cap. 12: 3; cap. 25: 9, 10; cap. 29: 19; cap. 35: 10; cap. 51: 11, 12; cap. 65: 18. Hab. 3: 18, 19. Rom. 12: 12. Phil. 4: 4. 1 Thess. 5: 16. Är Andans frukt, Gal. 5: 22. Guds rike är fröjd, Rom. 14: 17. Guds ords fröjd och tröst, Jer. 15: 16. Rättfärdigas wäntan är fröjd, Ords. 10: 28.
Gladt hjerta menniskans långa lif, Pred. 5: 17–19; cap. 8: 15; cap. 9: 7—9. Ords. 5: 18; cap. 17: 22. Fröjd omwexling underkastad, Job 20: 5. Jer. 15: 9; cap. 16: 9. Klagow. 5: 15, Jon. 4: 6, 7. Ps. 30: 6. Ps. 126: 5, 6. Joh. 16: 20. Jac. 4: 9.
Om otillåtlig fröjd, Job 8: 14–16, 19. Ords. 2: 14; cap. 24: 17; cap. 15: 21. Ps. 49: 12, 17-19. Pred. 2: 2, 10, 11. Micha 7: 8. Luc. 16: 19. Bättre sörja än glädjas, Pred. 2: 2; cap. 7: 3—7.
Fullkomlighet. Dess band är kärleken, Col. 3: 14. Trakta efter fullkomlighet. Phil. 3: 12–14. Eph. 4: 1, 13. Ps. 15: 2. Matth. 5: 48. Derpå arbetade apostlarna, Col. 1: 28.
Fylleri, se Dryckenskap.
Fåfänglighet är allt, Pred. 1: 2, 14; cap. 2: 17. Tankar fåfänglige, Ps. 94: 11. Girighet fåfänglighet, Pred. 4: 8; cap. 6: 2, 4, 9. Icke wika efter fåfängliga ting, 1 Sam. 12: 21.
Fångar skall man besöka, hjelpa och trösta, 1 Mos. 14: 14. 1 Sam. 30: 9, [et]c. Jer. 38: 9. Matth. 25: 36. Ap.G. 12: 5, 7. 2 Tim. 1: 16. Ebr. 13: 3. Huru en fången qwinna skulle tagas till hustru, 5 Mos. 21: 11–13.
Får. Före omwändelsen äro wi wilsefarande får, Ps. 119: 176. 1 Pet. 2: 25. Matth. 15: 24. Genom fåraherden Jesum igenförde, Luc. 15: 4. Ebr. 13: 20, 21. Es. 40: 11. Ps. 23: 2, 3. Om detta handlas, Hes. 34: 2, [et]c. Joh. 10: 1–17. 4 Mos. 27: 17. Zach. 13: 7. Om Christi andeliga fårahus, Joh. 10: 1. Af hedningar och Judar bestående, Joh. 10: 16.
Liknelse om ett får, 1 Kon. 22: 17. 2 Sam. 12: 1, [et]c. Fårakläder, Matth. 7: 15.
Fä. Intet arbeta på sabbathen, 5 Mos. 5: 14. 2 Mos. 23: 12. Icke wara mot dem obarmhertig, 1 Mos. 33: 13. 4 Mos. 22: 24, [et]c. 5 Mos. 22: 1–4. Ords. 12: 10.
Fädernesland. Det rätta i himmelen, Ebr. 11: 10, 13—16. 2 Cor. 5: 1, 2, 4, 8, 9. Phil. 3: 20.
Födelse: Den lekamliga naturliga är syndig, 1 Mos. 3: 16; cap. 5: 3. Ps. 51: 7. Den andeliga nya är helig, Joh. 1: 13; cap. 3: 5—8. 1 Cor. 4: 15. Gal. 4: 19. 1 Pet. 1: 3, 23; cap. 2: 2. 1 Joh. 2: 29; cap. 3: 9; cap. 5: 4. Jac. 1: 18. Es. 66: 8, 9. Ps. 110: 3. Förnyar fullt den gamla menniskan till en ny menniska, ett nytt kreatur, Gal. 6: 15. 2 Cor. 5: 17. Eph. 4: 24, Men gör icke någon wäsendtlig förändring uti den nyföddas sjelfwa wäsende, ty detsamma blifwer efter nya födelsen qwar; jemwäl mera af det gamla syndaståndet. Ords. 20: 9. Es. 64: 6. Rom. 7: 17–25. Gal. 5: 16. Utan hon gör menniskan till själ och hjerta, tankar, håg och sinne förnyad och förändrad, Eph. 4: 23, 24, Gifwandes ett nytt andeligt lif, Eph. 2: 1–6. Col. 2: 13. Hwad själen är uti det naturliga, det är Jesu Ande i det andeliga lifwet, Rom. 8: 1, 2, 12, 13. Gal. 2: 20. Phil. 1: 20.
Alltså består nya födelsen dels uti den syndiga naturens dödande, Matth. 5: 29, 30; cap. 18: 8, 9. Rom. 6: 12, 13, 17; cap. 8: 12—14. Gal. 5: 24, 25. 1 Pet. 2: 11. 1 Mos. 4: 7; dels uti själens uppwäckelse till ett gudeligt och heligt werkande: förståndet blifwer lefwande till Guds kännedom, 1 Cor. 2: 14, 15. Wiljan förnyad till att göra det godt är, Hes. 11: 19, 20. Ps. 51: 12. Eph. 4: 23, 24. 1 Thess. 1: 9, De nyfödde så länge de blifwa wid Guds ord, låta sig regeras af Guds Anda, 1 Joh. 2: 5, 14; cap. 3: 9. Rom. 8: 13, 14. Hafwa härliga löften om ståndaktigheten, Ps. 37: 24. Joh. 10: 28. När detta icke sker, kunna de från nya födelsen, tron och nådeståndet icke allenast affalla, som bewisas med efterföljande warningar och förmaningar, Matth. 13: 22. Luc. 8: 13. Rom. 11: 20, 21. 1 Cor. 9: 24, [et]c. Ebr. 3: 14;
_838.jpg&oldid=344212){kind=link}