2 Tim. 2: 12. Ogudaktige förneka Herran, Jer. 5: 12. När de kyssa sin egen hand, Job 31: 27, 28. Uti öfwerflödighet lefwa, Ords. 30: 9.
Förnöjsamhet. Winning nog, 1 Tim. 6: 6–8. Rikedom nog, Ords. 13: 7. Exempel: Paulus, Phil. 4: 11, 12. Jfr Girighet.
Förräderi: En synd wärre än döden. Exempel, 1 Mos. 34: 25, 27; cap. 37: 23. Dom. 1: 24; cap. 14: 17, 18; cap. 16: 9, 18. 1 Sam. 18: 11, 17, 25; cap. 22: 9; cap. 23: 19. 2 Chrön. 25: 27; cap. 33: 24. Esth. 2: 21. Matth. 26: 14, 47. Marc. 14: 10. Luc. 22: 47, 48. Joh. 18: 5. Ap.G. 23: 12–15.
Försakelse. Om sjelfförsakelse för Christi skull, Matth. 16: 24. Är rätta egenskap af Christi lärjungar, Marc. 8: 34. Luc. 9: 23. Försaka ett ogudaktigt wäsende, Tit. 2: 12. Gal. 5: 24. 2 Cor. 5: 15, 17. Gal. 2: 19, 20. Sjelfförsakelsens nödwändighet, Matth. 10: 37–39. Luc. 14: 26, 33. Nytta, Matth. 10: 39; cap. 16: 25; cap. 19: 29. Marc. 8: 35. Luc. 17: 33. Joh. 12: 25. Wi försake oss sjelfwa, när wi försake all egen ära, Joh. 5: 44; cap. 12: 26. Ps. 115: 1. Exempel: Christus, Joh. 8: 50. Egen wilje, Gal. 5: 17. Matth. 6: 10. Luc. 11: 2. Exempel: Christus, Matth. 26: 39. Egen wällust, Ps. 37: 4, 5. Egen nytta, 1 Cor. 13: 5. Exempel: Christus, Matth. 20: 28. Eget förnuft, 2 Cor. 10: 5. 1 Cor. 2: 14; cap. 3: 18. Rom. 8: 7. Sitt eget lif, Matth. 10: 39; cap. 16: 25. Luc. 14: 26. 1 Joh. 3: 16. Exempel: Paulus och Barnabas, Ap.G. 15: 26; cap. 20: 24; cap. 21: 13.
Församling, eller Guds Christliga kyrka: Kallas Catholsk, som betyder allmännelig: efter som den icke såsom Judiska församlingen i G. T. till ett wisst folk och wiss ort war bunden, och allenast till Christi tillkommelses tid wara skulle, utan den der till alla folk och alla orter i werlden, och till alla tider, intill werldens ända sig sträcka skulle, Matth. 28: 19. Marc. 16: 15. Joh. 4: 21, 23. Ps. 19: 4, 5. Es. 11: 10.
Af detta tillnamnet betjenar sig påfwedömet utan rätt; efter som det icke förer Herrans Christeliga lära, som är säden hwaraf hans Catholska och allmänneliga kyrka uppwäxer, Luc. 8: 11. 1 Pet. 1: 23.
Christna församlingens werkande orsak är den treenige Guden, Fadren, Eph. 1: 3, 4. Som med den andeliga bruden åt sin Son bröllop gjorde, Matth. 22: 2. Sonen, hwilken bruden fäst warder, 2 Cor. 11: 2. De ock henne med sitt blod förwärfwat, Ap.G. 20: 28. Ty kallar han henne sin egen församling, Matth. 16: 18. Den Helige Ande, som den andeliga bruden genom ordet och Sakramenten kallar, renar och helgar, Joh. 3: 5. Eph. 5: 27. Uppb. 21: 2. Warande den pant, som bruden på handen gifwes, Eph. 1: 14. Rom. 8: 15. Gal. 4: 6. 2 Tim. 1: 7. Och hos henne i ewighet blifwa skall, Joh. 14: 16, 17. Bewekande orsaken, hwarföre Gud af menskliga slägtet en christelig kyrka församla wille, är antingen utwärtes: nemligen menniskans stora elände, och Christi dyra förtjenst, 2 Tim. 1: 9. 1 Cor. 1: 4. 1 Tim. 2: 6. Eller inwärtes: Guds blotta nåd och barmhertighet, 2 Tim. 1: 9. Tit. 3: 4–7. Personerna Gud dertill brukar, äro Guds ords tjenare, Matth. 22: 3. Luc. 14: 16. 1 Cor. 3: 5, 9; cap. 4: 1. 2 Cor. 5: 20. Eph. 4: 11, 12. Uppb. 19: 9. Medlen hwarmed och hwarigenom samlingen sker, är ordet och de heliga sakramenten, Matth. 28: 19, 20. Eph. 2: 20, 21. Christeliga församlingens ändamål: Guds lof och pris, Eph. 1: 11, 12. Samt menniskornas omwändelse och salighet, 1 Pet. 2: 6, 10. Es. 8: 14; cap. 28: 16. Rom. 10: 11; cap. 9: 33. Matth. 21: 42. Den Christna församlingen är dels stridande på jorden, 1 Tim. 1: 18, 19. 2 Tim. 4: 7, 8. 1 Cor. 9: 24–26. 2 Cor. 7: 5. Dels triumpherande i himmelen, Uppb. 12: 10; cap. 5: 12. Om bägge, såsom allt en hop och en församling handlas, Ebr. 12: 22, 23. Den stridande kyrkan är antingen en allmännelig, som öfwer hela werlden sig sträcker: derom handlas, Matth. 16: 18. Eph. 1: 22; cap. 5: 24—27. Col. 1: 18. 1 Tim. 3: 15. Eller ock en enskild, som på wissa orter finnes, Ap.G. 2: 47; cap. 4: 32. Rom. 1: 7. 1 Cor. 1: 2. Gal. 1: 2. Eph. 1: 1. Uppb. 1: 4, [et]c. En enda Christtrogen familj kallas ock uti Nya Testamentet tre gånger en Guds församling, Rom. 16: 5. Col. 4: 15. Philem. 2.
Ehuruwäl nu den allmänneliga kyrkan, som ock alla enskilda kyrkor i sig inbegriper, är allenast en enda kyrka, Rom. 12: 5. 1 Cor. 12: 27. Eph. 4: 3–6; cap. 3: 15. 2 Tim. 1: 9, likwäl kan och bör hon (hennes enhet intet dermed betaget) betraktas såsom synlig och osynlig. Emedan den Christna församlingen sålunda beskrifwes, att det icke kan den synliga församlingen tillkomma; ty måste jemte den synliga församlingen en osynlig wara, Rom. 2: 28, 29. 1 Pet. 3: 4. Ps. 45: 14. Högaw. 4: 1, 7—12; cap. 7: 1. Luc. 17: 20, 21.
Enligt detta är Christus församlingens hufwud, och hon dess andeliga kropp: såsom nu hufwudet är osynligt, alltså ock dess sannskyldiga lemmar, Eph. 1: 22, 23. 1 Cor. 12: 12–14, 27. 1 Pet. 1: 8.
Yttermera känner Gud de sannskyldiga och lefwande församlingens medlemmar; ty måste jemte de synliga också osynliga wara, som af menniskor icke kännas kunna, 1 Kon. 19: 10, 14, 18. 1 Sam. 16: 7. Ps. 7: 10. Jer. 11: 20. 2 Tim. 2: 19.
Ändteligen måste jemte den utwärtes synliga också en inwärtes osynlig wara, medan föreningen genom tron med Christo är osynlig, Eph. 3: 17. Och den rätta församlingen är andelig, 1 Pet. 2: 5. Den allmänneliga synliga kallas synlig, icke för personernas, utan för den synliga gudstjenstens skull, af den man sig betjenar; om denna handlas, Matth. 18: 18. Ap.G. 5: 11. Rom. 16: 1, 2.
Till den allmänneliga synliga höra först alla som utan åtskillnad till Guds rike kallade äro, Matth. 20: 16. Es. 11: 10–12. Ap.G. 10: 35. Gal. 3: 28. Sedan ock alla de, som efter utwärtes anseende höra Guds ord, och efter Christi instiftelse bruka sakramenten; ibland hwilka finnas många onda, otrogna och skrymtare, 1 Cor. 11: 19. 1 Tim. 4: 1. 1 Joh. 2: 18, 19. Detta förklaras med liknelse af noten, Matth. 13: 47, [et]c. Af åkren, v. 37—39. Af bröllopet, cap. 22: 11, 12. Med exempel, Ap.G. 8: 13.
_841.jpg&oldid=344220){kind=link}