32; cap. 11: 5—7. Gal. 2: 16; cap. 3: 5, 6; cap. 4: 21, [et]c.; cap. 5: 1—6. Tit. 3: 4, 5. De dödas förtjenst är ingen, Pred. 9: 5. Gud straffar och dömer efter hwars och ens förtjenst, Jer. 14: 7; cap. 25: 14. Hes. 22: 31. Ps. 28: 4. Ps. 62: 13. Ps. 94: 2.
Förtroende och förtröstan på Gud allena: Ar befaldt uti första budordet, 2 Mos. 20: 2, 3. 5 Mos. 5: 7. Måste icke grundadt wara på wår egen kraft; eljest bygges huset på sand, Matth. 7: 26. Förlåta sig på intet, Ps. 39: 6. Ps. 144: 4. Och på det som intet förmår, Matth. 5: 36. 2 Cor. 1: 9; cap. 3: 4, 5. Icke på wårt eget förstånd, Jer. 9: 23. Ords. 3: 5–7. Es. 47: 10. Icke på rikedomar, Ps. 49: 7, 8. Ps. 52: 9. Ps. 2: 11. Ords. 11: 28. Jer. 9: 23, 24; cap. 49: 4, 5. Marc. 10: 24, 25. Icke på ondska och motwilja, Ps. 52: 3. Ps. 62: 11. Es. 30: 12, 13; cap. 47: 10. Icke på egen inbillad rättfärdighet, Luc. 18: 9. Es. 45: 23, 24. Rom. 10: 3; cap. 11: 6. 1 Cor. 4: 4. Jon. 2: 9. Icke på wår kropps starkhet och skönhet, Ps. 39: 12. Ps. 147: 10, 11. Icke på mensklig hjelp och bistånd, Ps. 60: 13, 14. Ps. 62: 10. Ps. 118: 8, 9. Ps. 146: 3–5. Jer. 17: 5; cap. 46: 25. Icke på menskliga försäkringar, Ps. 116: 11. Ords. 19: 7. Jer. 13: 24, 25; cap. 28: 15, 16. Icke på menniskors och barns myckenhet, 2 Chrön. 14: 11. Es. 40: 15, 16. Icke på fästningar, Jer. 5: 15, 17, 18; cap. 48: 7. Amos 6: 1, [et]c. Jer. 49: 16. Obad. 3, 4. Hab. 2: 9, 10. Icke på förbund, Es. 8: 12. Hwarpå då? På den treeniga Guden allena, Es. 45: 22; cap. 50: 10. Ps. 62: 6. Jer. 3: 23–25; cap. 17: 7. På Guds godhet, nåd och barmhertighet, Ps. 17: 7. Ps. 31: 20. Ps. 36: 6, 8. Ps. 52: 10. På Guds allsmäktighet, 1 Mos. 18: 14. Jer. 32: 17, 27. Zach. 8: 6. Ps. 135: 6. Luc. 1: 37; cap. 18: 27. Eph. 3: 20. På Guds sanning och sanna försäkringar uti ordet, Ps. 27: 8. Ps. 33: 4. Ps. 89: 3, 9, 15, 25, 34. Ps. 91: 4. Ps. 119: 43. Ps. 146: 6. Ords. 30: 5. Es. 26: 3, 4. Micha 7: 20. 2 Cor. 1: 20. De som ordet förkasta, deras förtröstan är falsk, Es. 30: 12, 13. Huru bör det wara beskaffadt? Ett gudeligt och heligt förtroende, af ett botfärdigt hjerta, Jer. 7: 3–11. Hes. 33: 13. Måste ock wara ett uppriktigt, utan falskhet, af allt wårt hjerta, Ords. 3: 5. Måste wara en fast förtröstan, Es. 28: 16. Bewekande orsaker till en så beskaffad förtröstan (1) Guds befallning, Es. 26: 4; cap. 50: 10. (2) Guds nådiga tillsägelse om andelig och lekamlig wälsignelse, Ps. 2: 12. Ps. 34: 9. Ps. 84: 13. Ords. 16: 20; cap. 28: 25. Jer. 17: 7, 8. Ebr. 10: 35. (3) Guds gudomliga nådiga beskydd, Ps. 16: 1. Ps. 57: 2. Ps. 61: 5. Ps. 141: 8. 2 Sam. 22: 31. 2 Chrön. 20: 20. Nah. 1: 7. Ords. 18: 10. (4) Guds nådiga närwarelse. Jos. 1: 6–9. Ps. 118: 6. Jer. 1: 8. (5) Det frimodiga och glada hjerta, som den rätta förtröstan gifwer, 2 Chrön. 13: 18. Ps. 5: 12. Ps. 91: 1–4. (6) Guds nådiga hjelp, som alla förtröstande hafwa att förwänta, Ps. 17: 7. Ps. 31: 20. Ps. 37: 39, 40. Ps. 42: 12. (7) Gudfruktigas exempel: David, Ps. 27: 1–3. Ps. 71: 1. Alla rättfärdiga och fromma, Ps. 64: 11. Hiskia, 2 Kon. 18: 5–7. Asa, 2 Chrön. 14: 11.
Förtwiflan, Förser sig det wärsta, 5 Mos. 28: 66. Job 15: 20–22. Gudfruktige komma ock stundom förtwiflan när, Ps. 31: 23. Ps. 55: 3, 6. Ps. 88: 15, 16. Ps. 116: 3. Job 7: 15, 16. Es. 35: 4. Exempel på förtwiflade syndare: Cain, 1 Mos. 4: 13. Saul, 1 Sam. 31: 1, Achitophel, 2 Sam. 17: 23. Israeliterna, Hes. 33: 10, [et]c. Judas, Matth. 27: 4, 5.
Föräldrar, äro pligtige i Herrans fruktan upptukta barnen i gudelig, christelig lära, 1 Mos. 18: 19. 2 Mos. 13: 8, [et]c. 5 Mos. 4: 10; cap. 6: 6, 7, 20—25; cap. 11: 19; cap. 32: 7. Ps. 78: 4, [et]c. Eph. 6: 4. 1 Tim. 5: 4. Dem under tukt och aga hålla, Ords. 13: 1, 24; cap. 19: 18; cap. 22: 15; cap. 23: 13, 14; cap. 29: 17. Dock måttligen tukta, Ords. 19: 18, 19. Eph. 6: 4. Col. 3: 21. Dem till att älska, 1 Mos. 37: 34, 35; cap. 42: 38. 2 Sam. 12: 16, 17; cap. 18: 33. 1 Kon. 3: 26. Tit. 2: 4. Dem efter förmåga underhålla, Matth. 7: 9–11. 2 Cor. 12: 14. Hjelpa till äktenskap, Jer. 29: 6. Se äktenskap: dock icke twinga barnen emot deras wilja, 1 Mos. 24: 57.
Föräldrarna lemna i arf åt barnen antingen wälsignelse eller förbannelse, Ps. 112: 1, [et]c. Ords. 20: 7. God uppfostran kommer både föräldrar och barn till godo, Ords. 10: 1, [et]c.; cap. 23: 24, 25; cap. 17: 6.
Föräldrarna icke straffas för barnens missgerningar, 5 Mos. 24: 16. 2 Kon. 14: 6. 2 Chrön. 25: 4. Jer. 31: 30. Hes. 18: 14, [et]c. Deras nådebelöning för god upptuktelse, Ps. 112: 2, 3. Ps. 128: 1, [et]c. Deras straff, som den underlåta, 2 Mos. 20: 5. 1 Sam. 2: 29–31; cap. 3: 13, 14.
G.
Galenskap; se Dårskap. Är för dåren en glädje, Ords. 15: 21. Är i piltens hjerta, cap. 22: 15. Hwad den naturliga menniskans galenskap är, 1 Cor. 1: 18–20, 23, 25; cap. 2: 14. Werldslig wishet, galenskap för Gud, 1 Cor. 3: 19.
Gerningar. De sannskyldiga christnas goda gerningar efter rättfärdigheten: hwarom handlas, Rom. 6: 11, 13, 18, 20—22; cap. 8: 1, 4, 12—14. Eph. 1: 4. Flyta såsom en frukt af den oss rättfärdiggörande tron. Gal. 5: 6. 1 Tim. 1: 5. Som ock allena gör dem för Gud behaglige, Rom. 14: 23. Ebr. 11: 6.
Den Helige Ande är den som werkar uti de Christtrogna goda gerningar, Gal. 5: 22. Rom. 7: 22; cap. 8: 5, 6, 9—14. Eph. 2: 10. Gal. 5: 24. Phil. 1: 6, 11. De andeliga pånyttfödde och genom tron rättfärdiggjorde menniskor, äro de samma som icke af deras egen kraft, utan af och genom den Heliga Andas nåd och kraftiga werkande, de goda gerningar åstadkomma, Rom. 7: 22; cap. 8: 13, 14. Luc. 1: 74, 75. Eph. 5: 9, 10. Gal. 5: 24. Matth. 7: 17, 18. Warda utöfwade, i anseende till Gud, till wår nästa och till oss sjelfwa, Tit. 2: 12. Matth. 22: 37–39. Rom. 13: 10. Ändamålet, hwarföre man om goda gerningar sig beflita måste, är förnämligast Guds namns ära, Matth. 5: 16. 1 Cor. 10: 31. 1 Pet. 2: 12; cap. 4: 10, 11. Näst detta, att wi medelst dem bewise wår tro wara lefwande, Gal. 5: 22. Jac. 2: 18, 20, 26. Jemwäl wår egen och wår nästas uppbyggelse,
_844.jpg&oldid=344229){kind=link}