1 Pet. 3: 16. 1 Cor. 10: 32. 2 Cor. 4: 15. Ändtligen, att man må undfly helwetets fördömelse, 1 Joh. 3: 10. 1 Tim. 4: 8. De sannskyldiga Christnas goda gerningar; huru goda, och för trons skull, Ebr. 11: 6, Gudi behaglige de wara må, äro likwäl helt ofullkomliga, Pred. 7: 21. Ps. 32: 5, 6. Ps. 130: 3. Es. 64: 6. Ords. 20: 9. Matth. 6: 12. Rom. 3: 23; cap. 7: 18—21. Gal. 5: 17. Phil. 3: 8. Ebr. 12: 1. Jac. 2: 10. Ty lagen fordrar en fullkomlig hörsamhet och lydnad, 5 Mos. 6: 5; cap. 27: 26. Gal. 3: 10. Ehuru ofullkomliga, äro de likwäl för sannskyldiga Christna efter rättfärdiggörelsen helt nödiga; först för Guds befallnings skull, till att bewisa efter rättfärdiggörelsen wår nya hörsamhet, lydnad och tacksamhet emot Gud, 3 Mos. 11: 43, 44; cap. 19: 2. Matth. 5: 16. Rom. 6: 11, 13, 18, 20—22; cap. 8: 1—4. Col. 1: 10. Tit. 2: 14, 15; cap. 3: 8. 2 Cor. 5: 15. 1 Thess. 4: 3, 7. 1 Pet. 2: 24. 1 Joh. 4: 21. Sedan för wår egen skull, Rom. 8: 12, 13. Eph. 5: 8, 9. 1 Tim. 4: 8. 2 Pet. 1: 8, 10; cap. 2: 20, 22. 1 Joh. 1: 5, 6. Jac. 2: 18. Också nödige för wår nästas skull, Matth. 5: 16; cap. 18: 7. 1 Pet. 2: 12. 1 Joh. 3: 17, 18. Jemwäl nödige om man will bekomma den utlofwade nådebelöningen, Es. 3: 10. 1 Cor. 3: 8. Och åtnjuta Guds nådiga löfte om detta lifwet, 5 Mos. 28: 1, [et]c. Pred. 2: 26. Es. 1: 19. Och om det tillkommande lifwet, Ords. 10: 7. Es. 57: 1, 2. Matth. 19: 29. 1 Cor. 3: 8; cap. 4: 5. 2 Cor. 5: 10. 1 Tim. 4: 8. Icke någon skyldig lön, utan en nådebelöning, 1 Mos. 15: 1; cap. 32: 10. Rom. 9: 12; cap. 11: 35. Regeln hwarefter wi goda gerningar göra och skärskåda skola, är Guds ord; dock icke Evangelium, som är allena ett gladt budskap, Luc. 2: 10, 11. Ett nådens ord, Ap.G. 20: 24. Luc. 4: 22. Ett trons ord, Rom. 10: 8. 1 Tim. 4: 6. Ett salighetsord, Rom. 1: 16. 1 Tim. 1: 15. Utan lagen är den regeln, som fullkomligen föreställer hwad wi låta och göra skola, 5 Mos. 4: 2; cap. 5: 32; cap. 12: 8, 32. Ps. 19: 8, [et]c. Ords. 30: 5, 6. Hes. 20: 19. Jos. 1: 7. Gal. 6: 16. 2 Tim. 3: 17. Antingen onda eller goda gerningar, på wår nästa bewiste, tillegnar sig Gud, Jer. 1: 19. Zach. 2: 8. Matth. 25: 40, [et]c. Exempel, 1 Sam. 8: 7. Es. 37: 23. Ap.G. 9: 4, 5. 1 Cor. 8: 12.
Godt eller ondt betalar Gud efter hwars och ens förtjenst, 1 Sam. 26: 23. Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. Hes. 9: 9, 10; cap. 24: 13, 14. Matth. 16: 27. Rom. 2: 6–9; cap. 14: 12. 2 Cor. 5: 10. Eph. 6: 8. Col. 3: 24, 25. 1 Pet. 1: 17. Uppb. 2: 23; cap. 20: 12, 19; cap. 22: 12. Goda gerningars utöfning måste af föreningen med Christo föregås, Joh. 15: 1, [et]c. Tit. 2: 14. Förmaning till goda gerningar, Ap.G. 26: 20. Eph. 2: 10. Tit. 2: 11–15; cap. 3: 8. 1 Tim. 6: 17–19. 1 Pet. 2: 12. 2 Pet. 1: 10.
Goda gerningars nådebelöning, Ps. 112: 1, [et]c. Ps. 119: 1, [et]c. Es. 3: 10. Matth. 5: 12; cap. 10: 42; cap. 25: 34. 1 Cor. 15: 58. 2 Tim. 4: 8. Ebr. 6: 10, 15; cap. 11: 26.
Goda gerningar äro icke så wida och dertill nödiga, att wi fördenskull och derigenom skulle warda salige, eller ock saligheten förtjena kunna: emedan både rättfärdiggörelsen och saligheten endast och allenast tillskrifwas Guds nåd, Es. 43: 25. Rom. 3: 24. Eph. 1: 7; cap. 2: 4—8. Jesu dyra förtjenst och förskyllan, Gal. 4: 4. Matth. 5: 17. Phil. 2: 8. Gal. 3: 13. Rom. 5: 15, 19, [et]c. Och tron som sig den förwärfda rättfärdigheten och saligheten tillegnar, 1 Cor. 3: 5. Gal. 3: 26, 27. Rom. 4: 5, 6. 1 Pet. 1: 5. Marc. 16: 16. Joh. 3: 15, 16. Ap.G. 16: 31. Joh. 20: 31. Hab. 2: 4. Rom. 1: 17; cap. 3: 24—26, 28, 30. Rom. 11: 6, 7. Gal. 2: 16. Eph. 2: 8, 9. Rom. 4: 3–5. Gal. 3: 9, 21, 22; cap. 5: 4, 5. Rom. 4: 16, 23, 24; cap. 6: 23.
Girighet och oförnöjsamhet måste man hata och sig om förnöjsamhet beflita, för efterföljande skäls skull: (1) Gud befaller förnöjsamhet, och warnar för girighet, 2 Mos. 20: 17; cap. 22: 25. 3 Mos. 25: 36. 5 Mos. 23: 19. Ords. 23: 4, 5. Matth. 6: 19, 31—33. Luc. 3: 14; cap. 12: 15; cap. 21: 34. Eph. 5: 3. Col. 3: 5. 1 Tim. 6: 6–8, 17. Ebr. 13: 5. (2) Är rikedom nog, och hafwer nytta med sig, 1 Tim. 6: 6. Ords. 13: 7; cap. 17: 1. 2 Cor. 6: 10. Ps. 15: 5. Ords. 28: 16. Es. 33: 15–17. Ps. 55: 23. (3) Är de heligas rätta egenskap, Ps. 119: 36. Ords. 13: 25; cap. 30: 8. Phil. 4: 11–13. 1 Thess. 2: 5. Ebr. 11: 13. (4) Lekamliga lifwets korthet och dödens wisshet bör oss derifrån afskräcka, Ps. 39: 6, 7. Ps. 90: 10, 11. Ps. 49: 17, 18. Job 27: 8. Hab. 2: 6. Jer. 17: 11. Luc. 12: 15–21. Jac. 1: 11. (5) Öfwerflödighet skadlig och till saligheten förhinderlig och intet nyttig, Ords. 11: 4. Zeph. 1: 19. Matth. 16: 26, 27; cap. 19: 21—24. Marc. 10: 24. Luc. 12: 15, 21. Pred. 5: 10, 11. (6) Med buksorg uträttas intet, Matth. 6: 27. Pred. 3: 9; cap. 4: 8. Ps. 127: 2. (7) Girighet den sista werldens stora synd, 2 Tim. 3: 2, [et]c. Jac. 5: 1, [et]c. Jud. Ep. 11, 16. (8) En synd som wissaste fördömelse med sig förer, 1 Cor. 6: 9, 10. Eph. 5: 3, 5. 1 Tim. 6: 9. 1 Thess. 4: 6. 2 Pet. 2: 3, 14. (9) En synd som kallas afgudadyrkan, Eph. 5: 5. Col. 3: 5, 6. Luc. 12: 19, [et]c. Job 31: 24. 1 Tim. 6: 17. (10) En hednisk synd, Rom. 1: 29. Eph. 4: 19. Matth. 6: 32. (11) En galenskapssynd, som den girige sjelf skadar, Ords. 13: 7; cap. 11: 17. Pred. 5: 15, 16; cap. 6: 1, 2, [et]c. (12) En synd, som skadar land och rike; synnerligen hos öfwerhetspersoner funnen, Ords. 29: 4. 1 Sam. 8: 3, [et]c. 1 Kon. 12: 11, [et]c.; cap. 21: 2, 18, [et]c. Es. 32: 5, 7. Jer. 6: 11–13; cap. 51: 13. Hes. 22: 12, [et]c. Amos 5: 11, [et]c.; cap. 8: 4, [et]c. Hab. 2: 9, [et]c.
Girige äro omättlige, Pred. 4: 8; cap. 5: 9, 17, 18. Es. 56: 11. Ords. 27: 20; cap. 30: 15. Skada sig sjelfwa, Ords. 1: 18, 19; cap. 28: 6, 8. Trotsa på sin egendom, Ps. 49: 7, 12, [et]c. Ps. 62: 11. Draga Guds wrede, straff och förbannelse öfwer sig, Ps. 49: 7, 12, [et]c. Ords. 11: 26–28; cap. 21: 6. Es. 5: 8, 9; cap. 57: 17; Jer. 8: 10. Hes. 22: 12–15. Amos 9: 1, 2, [et]c. Hab. 2: 9. Mich. 2: 2, 3. Job 20: 19, 20, [et]c.; cap. 27: 8—10.
Girighet, en rot till allt ondt. 1 Tim. 6: 10. Alltså föder hon mycken synd af sig, Ords. 28: 20. 1 Tim. 6: 9. Guds och Hans heliga ords förakt, Ps. 10: 3. Hes. 33: 31.
_845.jpg&oldid=344232){kind=link}