Tillåtligt att föra krig för billiga orsakers skull, 2 Mos. 17: 8, 9. 4 Mos. 31: 2, 3. Jos. 10: 2, 8. Es. 41: 2–4. Till den ändan uppwäcker Gud stridbara hjeltar, Dom. 3: 9; cap. 6: 34; cap. 11: 29; cap. 15: 14.
Krigslag föreskrifwen, 4 Mos. 10: 9. 5 Mos. 20: 1, [et]c.; cap. 23: 9—15. Rättrådiga krig bekröner Gud med härlig seger, 2 Mos. 17: 9, [et]c. Dom. 1: 1, [et]c.; cap. 3: 10; cap. 20: 18. 1 Sam. 14: 37; cap. 23: 2; cap. 30: 8. 2 Sam. 5: 19. Ps. 44: 4. Ps. 144: 10. Rättrådiga krig också i Nya Testamentet gillade, Rom. 13: 4. Orättrådiga hafwa ingen lycka med sig, 4 Mos. 14: 43–45. 5 Mos. 1: 43–45. 1 Kon. 22: 17, 35. Huru en christlig konung och dess undersåtare sig förhålla skola, när krigsnöd är på färde, 2 Mos. 17: 8, 9, 11, 12. 2 Chrön. 12: 2, 6, 7; cap. 14: 11, 12; cap. 18: 4, 5; cap. 20: 1, [et]c.; cap. 32: 1, 7. Gud strider alltid för sina Christtrogna, 2 Mos. 14: 13, 14. 5 Mos. 1: 30; cap. 3: 22. 1 Sam. 17: 46, 47. 2 Chrön. 20: 15–17. Ps. 18: 35. Es. 30: 15.
Om andeligt krig emot synden, Rom. 6: 13; cap. 13: 12. 2 Cor. 10: 4. Eph. 6: 11, [et]c. Gal. 5: 17.
Krigsmän, böra wara gudfruktige och i Herranom frimodige, om de af Gud wilja hafwa lycka, 5 Mos. 1: 29, 30; cap. 9: 3; cap. 20: 3, 4; cap. 23: 5, 6; cap. 28: 1, 7; cap. 31: 6. Jos. 1: 5; cap. 5: 14; cap. 6: 2; cap. 23: 10, 11. Dom. 5: 19, 20. Ps. 34: 8. Herranom är icke swårt hjelpa med många eller få, 1 Sam. 14: 6. 2 Chrön. 14: 11; cap. 20: 15.
Ogudaktige krigsmän hafwa ingen lycka af Gud, 3 Mos. 26: 25, 36, 37. 5 Mos. 28: 49–66. Exempel, Jos. 11: 8, 12, 23. Dom. 6: 5; cap. 7: 20, 21. 1 Sam. 14: 14, 15. 1 Kon. 20: 13, 14. 2 Chrön. 13: 15, 16.
Krona: Lifsens, rättfärdighetens och härlighetens krona, 2 Tim. 4: 8. Jac. 1: 12. 1 Pet. 5: 4. Uppb. 2: 10.
Kyrka; se Församling, och Tempel.
Kyss: En tuktig kyss, ett tecken till frid och kärlek. 1 Mos. 29: 13; cap. 45: 15; cap. 48: 10. 1 Mos. 4: 27. 1 Sam. 20: 41. Luc. 15: 20. Ap.G. 20: 37. Rom. 16: 16. 1 Cor. 16: 20. 2 Cor. 13: 12. 1 Thess. 5: 26. 1 Pet. 5: 14. Om Jude kyss, Matth. 26: 49. Marc. 14: 44, 45. Luc. 22: 47.
Kyskhet; se Horeri. Om kyskhet måste man sig beflita, 2 Mos. 19: 6. 3 Mos. 19: 2. 1 Cor. 6: 18–20. 2 Cor. 6: 6; cap. 7: 1. Eph. 5: 6–9, 12, 13. Phil. 4: 8. 1 Thess. 4: 3–5; cap. 5: 23. 1 Tim. 4: 12; cap. 5: 22. Tit. 1: 8; cap. 2: 5. 1 Pet. 1: 14, 15. Uppb. 14: 4. En ädel bygd, Ords. 31: 10. En Andans frukt, Gal. 5: 22. En nödwändig dygd för wår kallelses skull, Eph. 5: 6–14. 1 Thess. 4: 7. 1 Pet. 1: 14, 15. Högnödig för de gudfruktigas tillstånds och egenskapers skull, Eph. 5: 3. De äro ljusens barn, Luc. 16: 8. Och måste så wandra som ljusens barn, Rom. 13: 12, 13. Eph. 5: 9, 11. Äro Christi ledamöter, 1 Cor. 6: 15–17. Äro Guds boning och tempel, 1 Cor. 3: 16; cap. 6: 19, 20. Delaktige af den himmelska wisheten, Jac. 3: 17. Kyskhetens beröm, 1 Sam. 21: 5. Ps. 45: 15. 1 Pet. 3: 2. Matth. 19: 12. Nytta och belöning, Gal. 5: 22, 23; cap. 6: 8. Ords. 22: 11. Matth. 5: 8. Felix förskräcktes då Paulus om kyskhet talte, Ap.G. 24: 25. Kyskhets exempel: Rebecka, 1 Mos. 24: 16. Joseph, cap. 39: 8, 9. Boas, Ruth 3: 13, 14. Job, cap. 31: 1. Hanna, Luc. 2: 36, 37. Maria, Luc. 1: 34. Joseph, Matth. 1: 19, 25.
Kärlek: Om Guds allmänna kärlek emot hela menskliga slägtet. Joh. 3: 16. Rom. 5: 8. Eph. 2: 4, 5. 1 Joh. 4: 8–11, 19.
Guds synnerliga kärlek och barmhertighet emot de Christtrogna, 2 Mos. 20: 6; cap. 34: 6, 7. Ords. 8: 17. Jer. 31: 3. Ords. 3: 12; cap. 15: 9. Es. 43: 4. Joh. 16: 27; cap. 17: 23. Eph. 1: 6. Rom. 5: 5. 1 Joh. 4: 16, 17. Från denna Guds kärlek kan oss intet skilja, Rom. 8: 35–38.
Om Christi allmänna kärlek. Joh. 15: 13. 1 Tim. 2: 6. Om Jesu särskilda kärlek till de trogna, Ords. 8: 17. Joh. 13: 1, 34; cap. 14: 21, 23; cap. 15: 9. Rom. 8: 37. Gal. 2: 20. Eph. 3: 19; cap. 5: 2, 25. Uppb. 1: 5. 1 Joh. 3: 16. Om Guds Faders kärlek emot Sonen, Joh. 3: 35; cap. 5: 20; cap. 10: 17; cap. 15: 9; cap. 17: 5, 23, 24, 26. Matth. 3: 17. 2 Pet. 1: 17.
Blifwer af den treeniga Guden anbefalld, 5 Mos. 6: 5. Matth. 22: 27. Marc. 12: 30. Luc. 10: 27. 5 Mos. 10: 12; cap. 11: 1. Jos. 23: 11. Ps. 31: 24. 5 Mos. 30: 6. Joh. 22: 5. 1 Tim. 1: 5. 1 Joh. 4: 19. Jud. Ep. 21. Jemwäl af Jesus befalld, Joh. 14: 15, 21, 23, 28; cap. 16: 27; cap. 21: 15—17. 1 Joh. 5: 1. Denna kärleken behagar Gud wäl, som sjelf är kärleken, Os. 6: 6. 1 Joh. 4: 8, 16. Gud wårt högsta goda och wårt allt, ty böre wi Honom älska, Ps. 73: 25, 26. Kärlekens förträffliga loford, Matth. 22: 36–39. Marc. 12: 30, 32, 33. 1 Tim. 1: 5. 1 Cor. 13: 1–3. Eph. 3: 9. Högaw. 8: 6.
Kärleken till Gud förer mångfaldig nytta med sig, först i allmänhet, Jac. 5: 31. Rom. 8: 28. Sedan i synnerhet Guds kärlek och nåd emot oss, Ords. 8: 17. Joh. 14: 21, 23; cap. 16: 27. 1 Cor. 8: 3. Eph. 6: 24. Guds wälsignelse, 5 Mos. 7: 12, 13; cap. 11: 1, 13, 14, 26, 27; cap. 30: 15, 16, 19, 20. Ps. 69: 37. Guds beskärm, Ps. 145: 20. Guds nådeförbund, 2 Mos. 20: 5, 6. 5 Mos. 5: 10; cap. 7: 9, 10. Neh. 1: 5. Guds älskare med Gud förenade, Joh. 14: 23; cap. 15: 10. 1 Cor. 6: 17. 1 Joh. 4: 16. I Herranom fröjda de sig, Ps. 5: 12. Ps. 84: 3. Saligheten och allt himmelskt godt är dem af nåd lofwadt, 1 Cor. 2: 9. 1 Pet. 1: 8, 9. Jac. 1: 12. 2 Tim. 4: 8. Gud hotar swårligen dem, som Honom icke älska, 5 Mos. 7: 10; cap. 32: 41. Job 8: 22. Ps. 21: 9. 1 Cor. 16: 22.
Måste komma af ett troget hjerta, Rom. 14: 23. Ebr. 11: 6. Gal. 5: 6. Af ett lydaktigt och hörsamt hjerta, Joh. 14: 15, 21, 23, 24; cap. 13: 17. Ps. 97: 10. Joh. 15: 10, 14. 1 Joh. 5: 3. Bör utdrifwa träldoms fruktan. 1 Joh. 4: 18. Rom. 8: 15. 2 Tim. 1: 7. Bör
_853.jpg&oldid=344256){kind=link}