cap. 8: 31; cap. 13: 17; cap. 15: 7, 14. Rom. 8: 17; cap. 11: 22, 23. Col. 1: 23. 2 Pet. 1: 4, 5. Ebr. 3: 14. Uppb. 21: 7. Guds löften äro ja och amen i Christo, 2 Cor. 1: 20. Ty ställer Moses och David Gud före hans löften, 2 Mos. 32: 13. 5 Mos. 9: 27. Ps. 27: 8, 9. För de löftens skull Gud patriarkerna gjorde, wederfors deras efterkommande mycket godt, 2 Mos. 2: 24; cap. 6: 5, 6. 3 Mos. 26: 42. 5 Mos. 4: 8. 1 Sam. 12: 22. 2 Sam. 7: 24, 25. 2 Kon. 13: 23; cap. 19: 34. Menniskors löften Gudi gjorda måste hållne warda, 1 Mos. 28: 20–22. 3 Mos. 27: 1, [et]c. 4 Mos. 6: 1, [et]c.; cap. 21: 2; cap. 30: 3, [et]c. 5 Mos. 23: 21. 1 Sam. 1: 11. 2 Sam. 15: 8. Pred. 5: 3. Ap.G. 18: 19; cap. 21: 23. Ps. 50: 14. Om dåraktiga löften: Exempel, Jephthah, Dom. 11: 30. Miche moder, Dom. 17: 3. David, 1 Sam. 25: 13, 34. Herodes, Matth. 14: 7. Några Judar, Ap.G. 23: 12, 14.
Lögn. Icke bör för lögn räknas när man någon sanning fördöljer, den man icke skyldig är att uppenbara: utan detta är egentligen lögn, när man mot sitt bättre wett och samwete sin nästa till skada annorlunda om något talar än det sig i sanning förhåller: ty böra efterföljande Skriftens exempel icke för lögn straffade warda: Abraham, 1 Mos. 12: 13; cap. 20: 2, 12. Isaac, cap. 26: 7. Jacob, cap. 27: 19. Rachel, cap. 31: 35. Joseph, cap. 42: 7. Egyptiska jordgummor, 2 Mos. 1: 19, 21. Israeliterna, cap. 5: 8, 17. Rahab, Jos. 2: 4–6. Jael, Dom. 4: 18. Jonathan, 1 Sam. 20: 6, 8, 28, 29. David, 1 Sam. 21: 2, 13. Jehu, 2 Kon. 10: 19. Egentlig lögn förbjuder Gud; och befaller att wi skole beflita oss om sanning, 2 Mos. 20: 16. 5 Mos. 5: 20. 2 Mos. 23: 7. 3 Mos. 19: 11. Ps. 4: 3. Ords. 23: 23. Zach. 8: 16, 17, 19. Matth. 5: 37. 1 Cor. 5: 8. Eph. 4: 25. Col. 3: 9. Gud hafwer ett stort misshag till lögn och osanning, Ps. 5: 7. Ords. 6: 16–19; cap. 12: 22. Zach. 8: 17. Hotar och straffar alla lögnaktiga, Ps. 52: 5–7. Jer. 9: 3–6. Os. 4: 2, 3. Mich. 6: 12, 13. Ords. 19: 5. Efter som lögnen är för Gud wederstygglig, Joh. 8: 44. Ords. 17: 7; cap. 19: 22. Uppb. 21: 27. Ty hafwa lögnaktige timligt och ewigt förderf att wänta, Ps. 5: 7. Ords. 12: 13; cap. 19: 9. cap. 21: 28. Uppb. 21: 8; cap. 22: 15. Lögnens fader är djefwulen, Joh. 8: 44. Deremot sanningen en Andans frukt, Eph. 5: 9. Ja, den Helige Ande är sjelf sanningens Ande. Joh. 14: 17; cap. 15: 26; cap. 16: 13. 1 Joh. 4: 6. Till sanning bör oss beweka Guds Faders eget exempel, Ps. 25: 10. Uppb. 15: 3; cap. 16: 7. 4 Mos. 23: 19. 1 Sam. 15: 29. 2 Sam. 7: 28. Rom. 3: 4. 2 Tim. 2: 13. Tit. 1: 2. Ebr. 6: 17, 18. Jesu Christi eget exempel, Matth. 22: 16. Joh. 8: 46; cap. 14: 6. 1 Joh. 5: 20, 21. Uppb. 3: 7, 14. Ty låtom oss Jesum efterfölja, Phil. 2: 5. 1 Pet. 2: 22. De som sanning älska, hafwa Guds nåd, Ps. 15: 1–3. Ps. 40: 5. Sanningen förer mångfaldig nytta med sig, Ords. 12: 14, 19; cap. 13: 2; cap. 18: 20, 21; cap. 20: 28. Alle helige hafwa hatat lögnen, och älskat sanningen: David, Ps. 101: 7. Ps. 119: 163. De rättfärdige, Ords. 13: 5; cap. 30: 8. Apostlarna, 2 Cor. 13: 8. Eph. 4: 25. Eljest kallas alla menniskor lögnare, Ps. 116: 11. Rom. 3: 4. Lögnaktige finnas i alla stånd: Uti det andeliga, Micha 2: 11. Ps. 119: 118. Es. 29: 21. Jer. 5: 31; cap. 8: 8; cap. 20: 6; cap. 23: 14. Hes. 13: 6. Uti werldsliga ståndet finnas lögnaktiga anklagare, 3 Mos. 19: 16. Exempel, 1 Mos. 39: 17. 2 Sam. 16: 3. 1 Kon. 21: 9, 10. Luc. 23: 2. Ap.G. 24: 5. Lögnaktige wittnen, 2 Mos. 23: 1. 5 Mos. 19: 18, 19. Ords. 6: 19; cap. 12: 17; cap. 14: 5, 25; cap. 19: 5, 28; cap. 21: 28; cap. 24: 29; cap. 25: 18. Exempel, 1 Kon. 21: 13. Ps. 27: 12. Dan. 6: 13. Matth. 26: 61. Ap.G. 6: 13. Lögnaktige brottslige, Jos. 7: 19. Lögnaktige advokater, 2 Mos. 23: 3. Lögnaktige domare, 2 Mos. 23: 1, 6, 7. 3 Mos. 19: 15. 5 Mos. 1: 16, 17; cap. 16: 18—20; cap. 27: 19, 25. Ords. 17: 15. Es. 5: 23. Exempel, 1 Kon. 21: 11. Matth. 26: 59; cap. 27: 24, 25. Luc. 18: 2, 3. Ap.G. 5: 26; cap. 16: 37. Lögnaktige rådgifware, 1 Sam. 22: 9; cap. 26: 1. 2 Sam. 17: 1. Dan. 6: 7. Lögnaktige finnas ock uti familjelifwet och allmänna lefwernet; nemligen, förbundsbrytare, 2 Kon. 3: 5. 2 Chrön. 36: 13. Hes. 17: 15, 16, 18, 19. Stortalige och storordige, 1 Sam. 2: 3. Ps. 5: 6, 7. Ps. 75: 5. Jer. 9: 23. 2 Cor. 10: 12. Baktalare och bakdantare, som arta sig efter djefwulen, Job 1: 9, 10. 1 Mos. 3: 5. För dessa synder blifwa wi warnade, 3 Mos. 19: 16. Ps. 15: 3. Ps. 50: 20, 21. Ords. 10: 18; cap. 11: 12, 13; cap. 16: 28; cap. 18: 8; cap. 26: 22; cap. 20: 19. 1 Pet. 2: 1. Jac. 4: 11. Lastare och smädare, 2 Mos. 22: 28. Ap.G. 23: 5. Ps. 41: 7. Ps. 73: 8. Ords. 4: 24; cap. 11: 12. Matth. 5: 22. 1 Cor. 6: 9, 10. Eph. 4: 31. 2 Pet. 2: 10. Exempel, 2 Sam. 16: 7. 2 Kon. 2: 8. Joh. 8: 48. Smickrare, Ap.G. 12: 22. 2 Pet. 2: 3. Bedragare, Ps. 34: 14. Ps. 52: 5–7. Ords. 24: 28. 1 Pet. 2: 1. Trätosamme och stridslystne, Ords. 6: 19; cap. 18: 6; cap. 25: 8; cap. 26: 20, 21. Hycklare och skrymtare, Ords. 6: 13–15; cap. 11: 9. Exempel, 2 Sam. 20: 9. Matth. 22: 18.
Lön, förtjent får icke förhållas, 3 Mos. 19: 13. 5 Mos. 24: 14, 15. Jac. 5: 4. Jer. 22: 13. Matth. 10: 10. 1 Tim. 5: 18.
M.
Man, Himmelsbröd, blifwer gifwet, 2 Mos. 16: 15. 4 Mos. 11: 7. 5 Mos. 8: 3. Ps. 78: 24. Samladt, 2 Mos. 16: 4, 5. Förwaradt till åminnelse, 2 Mos. 16: 32, 33. Blifwer föraktadt, 4 Mos. 11: 6. Wände igen, Jos. 5: 12, Christus liknar sig wid man, Joh. 6: 31, 32, 49, 58. Mannat förebildade Christum, 1 Cor. 10: 3.
Man: Äkta mans embete; se Äktenskap.
Mandråp, är af trenne slag: ett af wåda, 2 Mos. 21: 12, 13. 4 Mos. 35: 11, 12, 22—25. 5 Mos. 4: 41, 42; cap. 19: 4—6. Jos. 20: 2, 3. Ett af nödwärn, 2 Mos. 22: 23. 1 Mos. 14: 14, [et]c. Ett uppsåtligt, af hat och illwilja, 4 Mos. 35: 20. Ett sådant mandråp och oskyldigt blods utgjutelse warder strängeligen förbjudet och hotadt med straff, 2 Mos. 20: 13. 5 Mos. 5: 17. Matth. 5: 21. Luc. 18: 20. Rom. 13: 9. Gal. 5: 21. Ps. 5: 7. Ps. 94: 6.
_858.jpg&oldid=344271){kind=link}