Ords. 6: 16, 17; cap. 28: 17. Es. 1: 15; cap. 26: 21; cap. 59: 2, 3. Jer. 2: 33–35; cap. 7: 6; cap. 19: 4; cap. 22: 3. Hes. 22: 4. Matth. 23: 34, 35. Luc. 11: 50, 51. 1 Sam. 19: 5. Jon. 1: 14. Os. 4: 2, 3. Hab. 2: 12. Mandråp af djefwulen, Joh. 8: 44. Mandråp hämnar Gud, och hwarföre? 1 Mos. 4: 10; cap. 9: 6. Ps. 9: 13. Ords. 28: 17. Uppb. 6: 10. Mandråpare orena landet, 4 Mos. 35: 33, 34. Guds förordning om landets försoning, när man icke kände mandråparen, 5 Mos. 21: 1–9. Öfwerheten får icke öfwerse med mandråpare, 4 Mos. 35: 31. 5 Mos. 19: 11–13. 1 Kon. 20: 40. 2 Mos. 21: 14, 28, 29. Om dråp som sker, och icke sker utan straff, 2 Mos. 21: 20, 21. Om sjelfspillingar, Ords. 24: 8. Eph. 5: 29. 1 Cor. 3: 17. Mandråpares onda samwete, 1 Mos. 4: 13, 14. Deras timliga straff, 1 Mos. 9: 5, 6. 2 Mos. 21: 12. 3 Mos. 24: 17. 4 Mos. 35: 16–22, 30, 31. 5 Mos. 19: 11, 12. Uppb. 13: 10. Deras ewiga straff, 1 Joh. 3: 15. Gal. 5: 21. Uppb. 21: 8; cap. 22: 15. Förklaring öfwer femte budet, Matth. 5: 21, 22. 1 Joh. 3: 15. Exempel på mandråp och oskyldigt blods utgjutelse, 1 Mos. 4: 8. 2 Mos. 2: 12. Dom. 9: 5. 2 Sam. 3: 27; cap. 11: 15, 16; cap. 20: 9, 10. 2 Kon. 12: 21; cap. 14: 5, 6; cap. 21: 16, 23; cap. 24: 3, 4. Ap.G. 7: 52, 58. Straffexempel på mandråp och oskyldigt blods utgjutelse: Cain, 1 Mos. 4: 10, 11. Simeon och Levi, cap. 49: 5—7. Pharao, 2 Mos. 1: 22; cap. 14: 27, 28. Zebah och Zalmuna, Dom. 8: 18–21. Abimelech, cap. 9: 53—57. Doeg, 1 Sam. 22: 18. Dess straff, Ps. 52: 7, 8. Den sig berömde af Sauls död, 2 Sam. 1: 15. Joab, cap. 3: 27; cap. 20: 9, 10. 1 Kon. 2: 5, 6, 29—31. Rechob och Baena, 2 Sam. 4: 5, [et]c. David, cap. 11: 15; cap. 12: 10—12. Absalom, cap. 13: 28; cap. 18: 14, 15. Achab, 1 Kon. 21: 14, 15, 19. Isebel, cap. 18: 4. 2 Kon. 9: 33, [et]c. Athalia, cap. 11: 1, 15, 16. Joas, 2 Chrön. 24: 21, 22, 25. Matth. 23: 35. Jerusalem, Hes. 11: 6–9; cap. 22: 2—4; cap. 24: 6—8.
Mat och dryck skall man bruka med böner och tacksägelser både före och efter. 5 Mos. 8: 10. 1 Sam. 9: 13. 1 Cor. 10: 30. 1 Tim. 4: 3, 5. Exempel: Christus, Matth. 14: 19; cap. 15: 36; cap. 26: 26. Marc. 8: 6. Luc. 9: 16, 17. Joh. 6: 11. Paulus, Ap.G. 27: 35. Rom. 14: 6. Om Christlig frihet uti mat, Rom. 14: 1, [et]c. 1 Cor. 8: 1, [et]c.; cap. 10: 25, [et]c.; Col. 2: 16, [et]c. Tit. 1: 15. Förbjuda maten är en djeflalära, 1 Tim. 4: 1–5. Rom. 14: 14–16, 20—22.
Menniska, skapad efter Guds beläte; se Beläte. Dess timliga lif, hwad det är, se Lif. Dess krafter uti andeliga saker; se Fri wilja. Om menniskans nya födelse, Matth. 18: 3; cap. 19: 28. Joh. 1: 13; cap. 3: 6. 1 Cor. 4: 15. Gal. 4: 19. 1 Pet. 1: 23; cap. 2: 2. Jac. 1: 18. Se Födelse. Om den nya menniskan i Christo, Rom. 6: 4, 8; cap. 7: 6; cap. 12: 2. 1 Cor. 5: 7, 8. Gal. 6: 15. Eph. 4: 24. Col. 3: 10. Tit. 3: 5, 6. Ebr. 8: 10, 11. Om den gamla menniskan och dess gerningar, Rom. 6: 6; cap. 13: 12, 13. 1 Cor. 5: 7, 8. Eph. 4: 22. Col. 3: 5.
Mirakel, d. ä. underwerk: Stadfästa Herrans ord, Marc. 16: 17, 20. Begäres af Apostlarna, Ap.G. 4: 30. Derigenom Fadren äras, Matth. 15: 31. Falska propheters underwerk, Jer. 23: 31. Den som med underwerk någon förförer, han skall dö, 5 Mos. 13: 5, [et]c. Lögnaktiga underwerk, Matth. 24: 24. Genom underwerk försöker Gud wår tro, 5 Mos. 13: 3. Genom underwerk blifwer Christus känd, Joh. 10: 25. Genom underwerk bewisar Han sig wara sänd af Gud, Ap.G. 2: 22.
Missundsamhet; se Barmhertighet.
Mutor; se Domare.
Mynt: Se derom ett särskildt Register.
Mått. Med samma mått en mäter andra skall honom mätas igen. Det kallas wedergällningsrätt, 1 Mos. 21: 23. 3 Mos. 24: 20. 5 Mos. 19: 21. Dom. 15: 11. 1 Sam. 15: 33. 2 Sam. 22: 25. Ps. 18: 21. Ords. 22: 23. Es. 33: 1; cap. 65: 6; cap. 66: 4. Jer. 50: 14, 15, 29; cap. 51: 49. Hes. 16: 59. Joel 3: 7. Matth. 7: 2. Marc. 4: 24. Luc. 6: 38. Mått och wigt skall wara rätt och oförfalskad, 3 Mos. 19: 35. 5 Mos. 25: 13. Ords. 16: 11; cap. 20: 10. Hes. 45: 10. Os. 12: 7. Amos 8: 5. Mich. 6: 5. Om uttydningen på allehanda slags mått; samt föreningen med wåra Swenska mått, kan man igenfinna uti det Register som derom handlar.
Måtta, Måttlighet: Derom sig beflita, 2 Pet. 1: 6. Hålla med måttlighet af sig, Rom. 12: 3.
N.
Nakenhet: Om andelig nakenhet, Uppb. 3: 17, 18. Om lekamlig nakenhet; se Almosa och Fattiga.
Namn: Guds namns helgande, och ohelgande; se Swordom.
Nattwardens Sacrament: Dess instiktare, och instiftelseorden finnas, Matth. 26: 26. Marc. 14: 22. Luc. 22: 19. 1 Cor. 11: 23, [et]c. Kallas Herrans Nattward, 1 Cor. 11: 20. Hwarföre? v. 23. Herrans bord, 1 Cor. 10: 20, 21. Förebildadt genom påskalammet, 2 Mos. 12: 13, [et]c. Genom manna, 2 Mos. 16: 15. Samt genom wattnet utur den slagna klippan, 2 Mos. 17: 6. Jemför Joh. 6: 48, [et]c. 1 Cor. 10: 3–6. Instiftaren Christus hafwer det med sin död bekräftat: ty bör slätt intet deruti ändras, Gal. 3: 15. Ebr. 9: 17. Christus hafwer det Apostlarne anbefallt: Detta görer, [et]c. Luc. 22: 19. 1 Cor. 11: 24, 25. Matth. 28: 19. 1 Cor. 4: 1. 2 Cor. 5: 19, 20. Nattwardens beståndsdelar: den jordiska är rätt naturligt bröd, af watten och mjöl bakadt, antingen syradt eller osyradt (ehuru i första Nattwarden, såsom wid Påskalammet, 2 Mos. 12: 18, [et]c., brukades osyradt bröd), Matth. 26: 26. Marc. 14: 22. Luc. 22: 19. Samt rätt naturligt win af winträds frukt, antingen rödt eller hwitt, Matth. 26: 29. Marc. 14: 25. Luc. 22: 18. Den himmelska beståndsdelen är Jesu sanna och wäsendtliga lekamen, samt Jesu sanna och wäsendtliga blod, hwilka under, med och uti bröd och win oss gifwas, med munnen att emottaga, samt icke på något naturligt, utan på ett öfwernaturligt sätt till att
_859.jpg&oldid=344274){kind=link}