Tyranner pläga på ett wanhederligt sätt omkomma. Exempel: Pharao, 2 Mos. 14: 27. Adoni-Besek, Dom. 1: 6. Abimelech, Dom. 9: 52, [et]c. Isebel, 2 Kon. 9: 30, [et]c. Herodes Agrippa, Ap.G. 12: 23.
Tysthet, Tystlåtenhet, påbjudes, Ords. 5: 2; cap. 25: 9. Pred. 5: 1. Eph. 4: 29; cap. 5: 4. Jac. 1: 19.
Dess herrliga loford, Jac. 3: 2. Ords. 20: 15; cap. 17: 27, 28; cap. 10: 19; cap. 29: 11.
Deg mångfaldiga nytta i allmänhet, Ords. 13: 2, 3. 1 Pet. 3: 10. Isynnerhet ett lugnt samwete, Ords. 21: 23.
Är de frommas och förståndigas egenskap, Ords. 14: 3. Jac. 1: 26. Ords. 17: 27. Job 39: 37, 38. Ps. 39: 2, 3. Men dårar kunna icke tiga, Job 32: 15–21. Pred. 10: 14. Sqwalleraktighet är skändlig, Job 11: 2, 3. Ords. 25: 9; cap. 29: 20. Sqwalleraktighets mångfaldiga skada i allmänhet, Ords. 16: 26; cap. 25: 28. Jac. 3: 5, 6, 8. Isynnerhet följer derpå menniskors hat och owänskap, Ords. 12: 18. Pred. 10: 11. Jemwäl stor fara, Ords. 13: 3. Allehanda synder, Ords. 10: 19. En swår räkenskap, Matth. 12: 36. Unga böra icke mycket tala när de gamla, Job 32: 6, 7. Tiga med det som icke ärbart, sannt och uppbyggligt är, Eph. 4: 29; cap. 5: 4. Phil. 4: 8. Wåra synder skole wi icke förtiga, utan bekänna för Gudi, Jos. 7: 19. Ps. 32: 3. Ords. 28: 13. Icke heller wår nästas oskuld, Ords. 24: 11; cap. 31: 8, 9. Jemwäl då man å embetets wägnar tala måste, Ps. 58: 2.
Tålighet, Tålamod. Warder påbuden, Ords. 3: 11. Luc. 21: 19. Rom. 12: 12. 2 Cor. 6: 4, 5. 1 Tim. 6: 11. Tit. 2: 2. 2 Pet. 1: 6. Jac. 5: 7.
Behagar Gud wäl, Ords. 3: 12. Gud älskar dem som tuktade och i tålamod öfwade warda, Ords. 3: 11, 12. Ebr. 12: 5–11. Uppb. 3: 19. Gud låter ingen öfwer förmåga försökt warda, 1 Cor. 10: 13. Ps. 57: 4. Till att beweka oss till tålamod gifwer Gud alla korsdragare herrliga löften om sin nåderika närwaro, Ps. 91: 15, 16. Es. 43: 2; cap. 41: 10, 13, 14; cap. 54: 10. Om kraftig tröst och hugswalelse, Ps. 42: 12. Ps. 138: 7. Es. 66: 13. 2 Cor. 1: 3–5. Om nådig lindring och ändring, Klagow. 3: 31–36. 1 Cor. 10: 13. Ps. 68: 20, 21. Om en nåderik wedergällning, Matth. 5: 11, 12. Rom. 8: 18. 2 Cor. 4: 17. Ebr. 11: 25, 26. Och om Guds allwetenhet, som wet att wår nöd, 2 Mos. 3: 19. Ps. 10: 13, 14, 17. Ps. 69: 20, 21. Jer. 15: 15. Uppb. 2: 9; cap. 3: 9. Till tålamod bör oss ock uppmuntra wår kallelses höghet, Eph. 4: 1, 2. 1 Pet. 2: 20–24. Matth. 16: 24. Tålamodets herrliga loford, 2 Pet. 1: 5–8, 11. Pred. 7: 9. Ords. 16: 32. Klagow. 3: 26–28. Tålamodets nödwändighet, Luc. 14: 27. Ap.G. 14: 22. Ps. 34: 20. 2 Tim. 3: 12. Rom. 2: 7. Luc. 8: 15. Ebr. 10: 35, 36. Jac. 1: 3. Tålamodets nytta i allmänhet, 2 Cor. 1: 6, 7. Isynnerhet Guds kärlek, huldhet och nåd, Klagow. 3: 25, 26. Ebr. 12: 6–8. Sannskyldig wishet, Ords. 14: 17, 29; cap. 19: 11. Andelig erfarenhet, Ebr. 12: 11. Rom. 5: 3, 4. Själens lugn, Es. 30: 15. Matth. 11: 29. Ewiga saligheten, Ebr. 6: 12. Jac. 1: 12. Uppb. 1: 9. 2 Cor. 4: 10. 2 Tim. 2: 10. Till sannskyldigt och christeligt tålamod fordras sannskyldig bot och bättring, Jer. 30: 11, 15. Es. 64: 6, 9. Dan. 9: 5, 6. Sannskyldig tro och tillit, 2 Thess. 1: 4. Ebr. 6: 12. Jac. 1: 3. Rom. 5: 1–3; cap. 15: 4. Godt samwete, 1 Tim. 1: 18, 19. Ps. 7: 4, 5. Ps. 17: 1. Ps. 18: 21–26. Es. 38: 3. 1 Pet. 4: 15, 16, 19. Fast hopp till Gud, Rom. 5: 4; cap. 8: 25; cap. 15: 4. 1 Thess. 1: 3. kärlek till Gud och wår nästa, Col. 3: 12, 13. 1 Thess. 5: 14. Innersta hjertans fröjd, Ps. 118: 21. Ps. 119: 71. Matth. 5: 11, 12. Ap.G. 5: 41. 1 Pet. 4: 13. Jac. 1: 2. Beständighet, Jac. 1: 4. Berömmelse af korset, Rom. 5: 3–5.
Tålamods exempel: Job, Jac. 5: 11. Apostlarna och propheterna, Jac. 5: 10. (Ty kallas det de heligas tålamod, Uppb. 13: 10; cap. 14: 12.) Christus, Ebr. 12: 1–3. 1 Pet. 2: 23.
U.
Umgänge; se Sällskap.
Undersåtare och deras pligt: De äro Öfwerheten skyldige: (1) Heder och Ära, Rom. 13: 7. 1 Pet. 2: 17. 1 Tim. 6: 1. Den de icke allenast med wördnadsfulla och höfliga ord, 2 Sam. 14: 17; cap. 19: 27. Ap.G. 26: 25; cap. 24: 2, 3; utan ock med ödmjuka åthäfwor böra tillkännagifwa, 1 Mos. 41: 43; cap. 42: 6. 1 Kon. 1: 23, 31. 2 Sam. 14: 4. Icke banna öfwerheten i sina hjertan, 2 Mos. 22: 28. Ap.G. 23: 5. Pred. 10: 20. Utan med deras menskliga swaghet öfwerse, 1 Pet. 2: 18. (2) Underdånighet, hörsamhet och lydnad, Rom. 13: 1, 2, 5. 1 Mos. 41: 40, 46. 1 Pet. 2: 13. 5 Mos. 17: 12. Jos. 1: 16, 17. Tit. 3: 1. Men för Herrans och samwetets skull fordras en willig hörsamhet, 1 Pet. 2: 13. Rom. 13: 1. Uppriktig kärlek, 1 Sam. 18: 5. Barnslig fruktan, 1 Kon. 3: 28. Ords. 24: 21. Rom. 13: 3, 7. Uppriktig redlighet och trohet, 1 Sam. 22: 14. Dock ehuru man för Herrans skull måste wara öfwerheten underdånig, 1 Pet. 2: 13, 17; så måste man i wissa fall mer hörsam och lydig wara Gud än menniskor, Matth. 22: 21. Ap.G. 4: 19; cap. 5: 29. Exempel, 2 Mos. 1: 17; cap. 2: 2. Ebr. 11: 23. 1 Sam. 22: 17. Dan. 3: 17–19; cap. 6: 10. En sådan lydnad hafwer Gud nådeligen belönt, 2 Mos. 1: 21. Dan. 3: 19, [et]c.; cap. 6: 21—23. Deremot hafwer Gud högeligen straffat, när man mer på öfwerheten än Guds bud sett hafwer, 4 Mos. 22: 22; cap. 31: 8. 1 Kon. 12: 30. Dan. 6: 24. 2 Pet. 2: 16. (3) Skatt och Tull skyldige, Rom. 13: 6, 7. 1 Sam. 8: 9, [et]c. Dock får en öfwerhet icke skinna folket alltintill huden, Micha 3: 1–4, [et]c. (4) Bön och Förbön skyldige, 1 Tim. 2: 1–3. Jer. 29: 7. Dan. 6: 21. Hwarföre skyldige? För Guds befallnings skull, 1 Pet. 2: 13, 15, 17. Rom. 13: 1, 5. Eftersom öfwerheten är ett heligt, af Gud insatt stånd, Ords. 8: 15, 16. Dan. 2: 21. Rom. 13: 1, 2. Ett stånd af högt wärde: så kallas de gudar, 2 Mos. 22: 28. Ps. 82: 6. Guds tjenare och hämnare, Rom. 13: 4. Deras domareämbete hörer Gud till, 5 Mos. 1: 17. Gud är med dem i domen, 2 Chrön. 19: 6, 7. Undersåtares pligt är en nödwändig pligt, Rom. 13: 5. 1 Pet. 2: 13, 15, 17, 18.
_877.jpg&oldid=344328){kind=link}