högnödigt, 1 Mos. 2: 18. Ords. 18: 22. Pred. 4: 8–13. Ords. 14: 1; cap. 31: 11—13.
Om äkta mäns förhållande, Pred. 9: 9. 1 Pet. 3: 7. Col. 3: 19. Mal. 2: 14–16. Städse bedja, 1 Tim. 2: 8. Försörja de sina, Ps. 128: 2. 1 Tim. 5: 8.
Om äkta hustrurs förhållande, 1 Mos. 3: 16. 1 Cor. 11: 7–9. Eph. 5: 22–24. Col. 3: 18. 1 Tim. 2: 12, 13; cap. 5: 14. Tit. 2: 4, 5. 1 Pet. 3: 1, 6. Esth. 1: 20. Äkta hustrurs rätta prydning, 1 Pet. 3: 3–5. 1 Tim. 2: 9, 10. Ords. 31: 25. Om en ond och trätosam qwinna, Ords. 19: 13; cap. 27: 15; cap. 21: 9. Om en idog, och en lättjefull qwinna, Ords. 12: 4; cap. 14: 1; cap. 31: 13, [et]c. Qwinnor icke bära manskläder. 5 Mos. 22: 5. Äktenskapspligt får icke förwägras, 1 Cor. 7: 3–5.
Äktenskapets förbudna leder, 3 Mos. 18: 6, [et]c.; cap. 20: 10, [et]c. Marc. 6: 18. 1 Cor. 5: 1.
Att förbjuda äktenskap är Antichristi, en djeflalära, 1 Tim. 4: 1–3. Dan. 11: 37.
Är presterskapet tillåtet, 1 Tim. 3: 2, 3, 12. Tit. 1: 6. Exempel: Apostlarna, Petrus, 1 Cor. 9: 5. Matth. 8: 14. Luc. 4: 38. Philippus, Ap.G. 21: 8, 9. Zacharias, Luc. 1: 13, 24. 3 Mos. 21: 13, 14. Hes. 44: 22.
Till äktenskap fordras föräldrarnas samtycke, 2 Mos. 20: 12. Eph. 6: 2, 3. Col. 3: 20. Jer. 29: 6. 1 Cor. 7: 36–38. Bewisas med exempel af dem som utgiftat barn, och af de barn, som hafwa begärt föräldrarnas samtycke, 1 Mos. 21: 21; cap. 24: 3, [et]c.; cap. 28: 1, [et]c.; cap. 29: 19; cap. 34: 8; cap. 38: 6. 2 Mos. 34: 16. 5 Mos. 7: 3. Dom. 1: 12, 13; cap. 12: 9; cap. 14: 2, 3; cap. 21: 1, 7. 2 Sam. 13: 13. Föräldrarna hade makt att göra äktenskapsförbundet, dem oweterligt gjordt, till intet, 2 Mos. 21: 8–10: cap. 22: 16, 17. 4 Mos. 30: 4–6.
Lyckönskning till äktenskap, 1 Mos. 28: 3, 4. Ruth 4: 11, 12.
Andeligt äktenskap emellan Christus och församlingen, Ps. 45: 1, [et]c. Salomos Höga Wisa, Es. 54: 4, 5; cap. 62: 4, 5. Jer. 2: 2, 3; cap. 3: 14. Hes. 16: 7, 8, [et]c. Os. 2: 2, 16, 19, 20. 2 Cor. 11: 2. Eph. 5: 23–32. Uppb. 19: 7; cap. 21: 2, 9.
Ämbete, måste man akta på, Rom. 12: 7, 8. Col. 4: 17. Bör ostraffadt blifwa, 2 Cor. 6: 3. Efter gifwen förmåga uträttas, 1 Pet. 4: 11. Hörer Gudi till, Es. 49: 4. Gud störtar från ämbetet, Es. 22: 19.
Icke tränga sig i något ämbete, 1 Pet. 4: 15. Ebr. 5: 4.
Försoningsämbetet, 2 Cor. 5: 18–20. Bokstafwens och Andans ämbete, 2 Cor. 3: 6, [et]c. Åtskilliga ämbeten i Guds församling, Eph. 4: 11, 12. 1 Cor. 12: 5, [et]c. Exempel på dem, som sig uti Prestämbetet inträngt; Saul och Usia, 1 Sam. 13: 9, 12, 13. 2 Chrön. 26: 16, [et]c. Korah, Dathan, Abiram, 4 Mos. 16: 2, 3, 9, 11, [et]c.
Ände; på den tänka, Ps. 90: 12. Gud hotar med änden, Hes. 7: 5–11. Ogudaktigas ände förskräcklig, Ps. 73: 17, [et]c. Ps. 49: 15–21. Menniskans ände fördold, Pred. 4: 12.
Änglar; till wäsendet helt andeliga af Gudi skapade, Ps. 104: 4. Ebr. 1: 7, 14. Luc. 24: 39. Col. 1: 16. Inom de 6 skapelsedagarna, 1 Mos. 1: 31; cap. 2: 1, 2. Förståndige andar, med fri wilja begåfwade, 2 Sam. 14: 20. Marc. 13: 32. Dom. 13: 16. Job 1: 6. 1 Pet. 1: 12.
Änglarnas stora kraft bewisas först af namnen, 1 Mos. 32: 2. Ps. 103: 20. Matth. 12: 29. Luc. 11: 21. 1 Pet. 5: 8. Sedan, af deras werkan, 2 Sam. 24: 15, 16. Job 1: 19. 2 Kon. 19: 35. Matth. 8: 32. Luc. 22: 43. Ap.G. 5: 19; cap. 12: 7. Eph. 2: 2. 2 Pet. 2: 11. Dock är kraften inskränkt, 2 Mos. 8: 18. Job 1: 12. Matth. 8: 31.
Deras myckenhet är stor, Job 25: 3. Dan. 7: 10. Matth. 26: 53. Ebr. 12: 22. Uppb. 5: 11.
Deras ordning, hurudan; oss okunnig, dock wiss nog, 1 Cor. 14: 33. Eph. 1: 21. Col. 1: 16. 1 Thess. 4: 16. 1 Pet. 3: 22. Jud. Ep. 9.
Alla i begynnelsen goda skapade; somlige afföllo, 1 Mos. 1: 31. Joh. 8: 44. 2 Pet. 2: 4. Jud. Ep. 6.
De, som ej afföllo från den medskapade godheten, blefwo så i det goda stadfästade, att de ej mer synda och affalla kunde, Matth. 6: 10; cap. 18: 10. Luc. 20: 36. Gal. 1: 8. 1 Tim. 5: 21. Ty gifwas dem härliga äretitlar, Marc. 8: 38. 2 Cor. 11: 14. 1 Tim. 5: 21.
De godas ämbete, Ps. 103: 20. Ps. 148: 2. Es. 6: 3. Dan. 7: 10. Uppb. 4: 8. 1 Pet. 3: 22. Luc. 1: 19. Uppb. 7: 11. Ps. 91: 11. Ps. 34: 8. Luc. 16: 22.
Onda änglar; orsaken till deras fall war missbruket af den fria wiljan, Joh. 8: 44. 2 Pet. 2: 4. Jud. Ep. 6. Se Djefwul.
Ära. Guds ära skall man allena söka, Jos. 7: 19. 1 Sam. 2: 30. Ps. 22: 24. Ps. 115: 1. Mal. 1: 6. Matth. 5: 16. Rom. 4: 20. 1 Cor. 6: 20; cap. 10: 31. Phil. 1: 20. Col. 3: 17. Tit. 2: 10. 1 Pet. 4: 11. Uppb. 14: 7; cap. 19: 10.
Ära den man ära bör, Rom. 12: 10; cap. 13: 7. 1 Pet. 2: 17.
Fåfänglig ära hos menniskor icke söka, 1 Sam. 15: 30. Jer. 9: 23, 24. Matth. 6: 1. Joh. 5: 44. 1 Cor. 1: 31; cap. 4: 7. Gal. 6: 3. Phil. 2: 3. 1 Pet. 5: 3, 5.
Exempel: Christus, Matth. 8: 4; cap. 9: 30. Joh. 6: 15; cap. 8: 50. Apostlarna, Ap.G. 3: 12; cap. 10: 26; cap. 14: 14, 15. 1 Thess. 2: 6.
Exempel på dem som sökt fåfänglig ära, Dan. 4: 27. Matth. 20: 21. Luc. 22: 24. Joh. 5: 44; cap. 12: 43. Ap.G. 12: 21, [et]c.
Ära gifwes af Gud, Ps. 3: 4. Ps. 73: 24. Ps. 91: 15. Ps. 113: 7, 8. Dan. 2: 37.
Ära bekommer man genom lidande, Ords. 15: 33; cap. 18: 12; cap. 22: 4. Genom ödmjukhet, Ords. 29: 23. 2 Sam. 6: 22. Luc. 14: 10. Genom barmhertighet, Ords. 21: 21. Genom Guds ärande, 1 Sam. 2: 30. Joh. 12: 26. Genom fridsamhet, Ords. 20: 3. Genom wishet, Ords. 3: 16; cap. 4: 8.
Ö.
Ödmjukhet; jemför Högfärd: Blifwer anbefald, 1 Mos. 16: 9. Mich. 6: 8. Zeph. 2: 3. Matth. 11: 29. Phil. 2: 3. Col. 3: 12. 1 Pet. 5: 5, 6. Jac. 4: 7, 10. Job 9: 13. Eph. 4: 1, 2. Marc. 10: 43. Rom. 12: 16. Hålla intet mer af sig än en bör, Rom. 12: 3.
_880.jpg&oldid=344336){kind=link}