Dimna; Leviternas stad i Sebulon, Jos. 21: 35.
Dimon; en stad i Moabs land, Es. 15: 9.
Dimona; en stad i Juda, Jos. 15: 22.
Dina; Jacobs dotter, 1 Mos. 30: 21. Blifwer skämd af Sichem, 1 Mos. 34: 2. — Äfwen en stad, Esra 4: 9.
Dinhaba; den konungsliga staden, der Bela bodde, 1 Mos. 36: 32.
Dionysius; en rådsherre i Athen, blef af Pauli predikan omwänd, och anammar tron på Christum, Ap.G. 17: 34.
Diotrephes; en arg och hög man, 3 Joh. v. 9.
Disahab; ett ställe i öknen, hwarest Mose föreläste Israels barn lagen, 5 Mos. 1: 1.
Disan; Seirs, den Horitens, son, 1 Mos. 36: 21. Hans söner, 1 Chrön. 1: 42.
Dison och Disan, Seirs söner, 1 Mos. 36: 21. Äfwen Anas son, 1 Mos. 36: 25.
Dodai; en Ahohiter, 1 Chrön. 27: 4.
Dodanim; Javans fjerde son, 1 Mos. 10: 4. 1 Chrön. 1: 7.
Dodava; propheten Eliesers fader, 2 Chrön. 20: 37.
Dodo, domaren Tholas farfader af Isaschars slägte, Dom. 10: 1. Äfwen Eleasars, konung Davids hjeltes fader, 1 Chrön. 11: 12. Kallas Dodi, 2 Sam. 23: 9.
Doeg; konung Sauls tjenare, förråder presten Abimelech, hos hwilken David fick skådobröden, 1 Sam. 22: 9. Dräper, efter Sauls befallning, Abimelech jemte 85 Herrans prester, v. 18. Ps. 52: 1, 2.
Dor; en stad wid hafwet, som ock kallas Naphoth Dor, Jos. 11: 2. Denna staden wann Josua, Jos. 17: 11. Och gaf den Manasse slägt, som icke fördrefwo dess inwånare, utan gjorde dem skattskyldiga, Dom. 1: 27. Salomos måg hade hela landet Dor, 1 Kon. 4: 11.
Dothan eller Dothaim; en stad i Manasse, hwarest Joseph wardt försåld, 1 Mos. 37: 17. Konungens i Syrien utskickade kommo till Dothan, att gripa Elisa, men warda slagne med blindhet, 2 Kon. 6: 13, 18.
Drusilla; Felix’ hustru, landshöfdingens i Judeen, Ap.G. 24: 24.
Duma (stillhet); Ismaels sjette son, 1 Mos. 25: 14. 1 Chrön. 1: 30. — Äfwen en stad i Edoms land, Es. 21: 11. — Äfwen en stad uti Juda arfwedel, Jos. 15: 52.
E.
Ebal, stenhop; Sobals tredje son, 1 Mos. 36: 23. 1 Chrön. 1: 40. Äfwen en Jaketans son, 1 Chrön. 1: 22. Som i 1 Mos. 10: 28 skrifwes Obal. Äfwen ett berg i Canaans land, på hwilket förbannelsen utropades, 5 Mos. 27: 13. Josua byggde här ett altare, Jos. 8: 30.
Ebed, tjenare; Gaals fader, Dom. 9: 26.
EbedMelech, konungens tjenare: den Ethiopen hjelper Jeremia utur kulan, Jer. 38: 7. För sin trohet emot Gud warder han frälsad ifrån de Chaldeers swärd, cap. 39: 16—18.
Eber; Salah son, Pelegs fader, är ibland Christi förfäder, 1 Mos. 10: 21, 24; cap. 11: 14. Luc. 3: 35. Judafolket kallas Ebreer, 1 Mos. 40: 15; cap. 43: 32. 2 Mos. 3: 18; cap. 5: 3; cap. 7: 16; cap. 9: 1; cap. 10: 3. Äfwen en förnäm af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 13. Äfwen Elpaals förste son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 12. Äfwen en annan af Benjamin, 1 Chrön. 8: 22. Äfwen Amoks son, en prest i Jerusalem, efter det Babyloniska fängelset, Neh. 12: 20.
Ebiasaph; se Abiasaph.
Ebron; en stad i Assers slägtes gränser, Jos. 19: 28.
Eden, wällust; det land, hwarest paradiset war, 1 Mos. 2: 8, 15. Adam blef utdrifwen af Eden, cap. 3: 23, 24.
Eden är ock en mans namn, 2 Kon. 19: 12. 2 Chrön. 29: 12; cap. 31: 14. Es. 37: 12. Hes. 27: 23.
Eder; en stad i Juda, emellan Bechsan och BethLehem, Jos. 15: 21.
Eder; ett torn, dottren Zions fäste, Micha 4: 8. Der Israel hade uppslagit sina tjäll, 1 Mos. 35: 21. Äfwen en son af Musi, 1 Chrön. 23: 23; cap. 24: 30.
Edom, röd; Jacobs broder, och Isaacs son, som kallades Esau, 1 Mos. 25: 25. Om Edoms hustrur och barn, som kallas Edomeer, 1 Mos. 36: 1. 1 Chrön. 1: 43. Se Esau.
De Edomeer förneka Israels barn att draga igenom deras land, 4 Mos. 20: 14, 18. De blifwa slagne och skattskyldige under konung David, 2 Sam. 8: 14. De falla ifrån Israel och taga sig en konung, 2 Kon. 8: 20. 2 Chrön. 21: 8. Af dem blifwa 10,000 slagne af Juda i saltdalen, 2 Kon. 14: 7. 2 Chrön. 25: 11. De slå och fånga Juda, cap. 28: 17. Emot Edom må Israels folk icke strida, 5 Mos. 2: 5.
Emot Edom warder propheteradt, 4 Mos. 24: 18. Ps. 137: 7. Es. 34: 5. Mal. 1: 3. Rom. 9: 13.
Edrei; en stad i Galaad, som blef tilldelad halfwa Manasse slägte, 4 Mos. 21: 33. 5 Mos. 1: 4; cap. 3: 1. Jos. 12: 4; cap. 13: 12. Äfwen en stad i Naphthali slägte, Jos. 19: 37.
Egla: en af Davids hustrur. 2 Sam. 3: 5. 1 Chrön. 3: 3.
Eglaim; en stad i Moabs land, Es. 15: 8.
Eglon; en stad, warder öfwerwunnen, Jos. 10: 34, 35.
Eglon, de Moabiters konung blifwer rådande öfwer Israels barn i 18 år. Dom. 3: 12. Warder ihjälslagen af Ehud, v. 21, 22.
Egypten; ett landskap i Afrika, som ock kallas Mizraim af Hams son, 1 Mos. 10: 6. Hams land, Ps. 105: 23. Abrahams resa in i Egypten för dyr tids skull, 1 Mos. 12: 10. Ett fruktbart land, 1 Mos. 13: 10. Joseph blifwer förd in i Egypten af de Ismaeliter, 1 Mos. 37: 28. Ap.G. 7: 9, 10. Jacob och hans söner komma ned i Egypten i den dyra tiden, 1 Mos. 45: 18. Deras efterkommande plågas der hårdeligen, 2 Mos. 1: 10, [et]c. Efter Guds utsago, 1 Mos. 15: 13. Men de Egyptier blifwa hårdeligen plågade, cap. 7—11. Efter Herrans ord, 2 Mos. 3: 20.
Antichrist stad förliknas wid Egypten, Uppb. 11: 8.
Ehi; Benjamins sjette son, 1 Mos. 46: 21.
Ehud; Bilhans tredje son af Benjamin, en förnäm man, 1 Chrön. 7: 10. Äfwen Gera son, ett domare i Israel uti 80 år, Dom. 3: 15, 30. Han dräper Eglon, de Moabiters konung, v. 21.
_900.jpg&oldid=311889){kind=link}