- 62
vilja, att hvarje människa skall, när helst hennes första tanke på Gud, hennes första längtan efter Gud vaknar, kunna se och veta, att Gud redan långt förut tänkt på och längtat efter henne, och att hennes sökande efter Gud är en frukt af hans sökande efter henne. Därför döpa vi barnen. Är nu barndopet en gång upptaget, så är därmed icke blott sektens ideal redan genombrutet, utan man kan — åtminstone i ett land sådant som vårt — ej heller stanna vid någon af de möjliga mellanformerna mellan sekt och folkkyrka, utan föres med logisk nödvändighet till den fullt utpräglade folkkyrkan. Dock skulle det vara missvisande att framställa folkkyrkan såsom en blott konsekvens af barndopet. Fastmer är barndopet blott en, om än kanske den viktigaste, konsekvensen af folkkyrkans, omedelbart i den universella och förekommande nådens tanke grundade idé. Blir det för kyrkan af yttre eller inre grunder omöjligt att på det gamla sättet upprätthålla barndopets praxis, så måste den, såsom evangelisk kyrka, söka efter andra medel att sörja för, att alla människor, som bygga och bo inom vårt lands »geografiska» gränser, från den första stund de vakna till religiöst medvetande, må kunna se Guds förekommande nåd bakom sig och till sin sista stund kunna se den framför sig, afspeglad och likasom förkroppsligad i ett samfund, som väl ej hindrar någon, som det vill, att lämna sig — om vi i vår tid ville fortsätta att så göra, skulle vi därigenom bidraga att undanskymma folkkyrkans religiösa karaktär — men ej stöter någon ifrån sig, utan fastmer gläder sig öfver att låta enhvar, som vill, utan någon slags examination, på eget ansvar komma och taga hos henne just så mycket som han vill af den rikedom, hon har att gifva. Är det etiska eller det religiösa det primära? Är Guds nåd eller våra gärningar, vår helgelsesträfvan, det grundläggande? Är det vi, som skola bevara Guds frid, eller Guds frid som skall bevara oss? Med svaret på dessa frågor är i själva verket också alternativet: föreningskyrka eller folkkyrka? redan principiellt afgjordt.
Sammanhanget är så enkelt, att man, när man en gång fått syn på det, nästan förvånas öfver, att man ej alltid sett det. Den yttersta förklaringen härtill ligger utan tvifvel
