- 96
föreslog en inskränkning af timantalet till tre äfven under de två sista skolåren. Den nu företagna reduktionen går således vida längre, än någon i folkundervisningskommittén ansåg tänkbar. Yrka vi på att kristendomsämnet åtminstone i den egentliga folkskolan skall erhålla minst tre veckotimmar, begära vi säkerligen icke för mycket.
Den andra punkten gäller det egendomliga förbudet eller varningen mot användningen af någon särskild lärobok vid den korta sammanfattning af den kristna tros- och lifsåskådningens grundtankar, som under sjätte skolåret skall gifvas. Ej heller här behöfver man spåra någon kristendomsfientlig tendens. Sin närmaste historiska parallell har, synes det mig, denna »anvisning» i de medeltida förbuden mot lekmännens studium af bibeln. Påfvens motiv var naturligtvis icke någon fiendskap mot bibeln, utan omsorg om lekmännen — de voro ej mogna för ett sådant studium, och detta skulle blott bli till skada för deras religiösa lif. Så menar man nu här, att barnen ej ännu äro mogna för en mera »begreppsmässigt» fixerad framställning af den kristna åskådningen, och att en sådan mera skulle skada än gagna deras religiösa lifs själfständiga utveckling. Äfven från utprägladt kristendomsvänliga håll hafva liknande tankar gjorts gällande. Vi våga emellertid, tänker jag, tro något djärfvare om våra barns mognad och mena tillika, att det, just för att de själfständigt skola kunna döma i andliga frågor, är af stor betydelse, att de också få en i någon mån, fast ej i vetenskaplig mening, »systematisk» bild af det inre sammanhanget i den kristna åskådningen och få den i en så fast form, som blott med hjälp af en lärobok kan gifvas. Denna lärobok bör utan tvifvel vara af väsentligen annan art än vår nu gällande katekesutveckling. Däremot förefaller det åtminstone mig, som om det ändamålsenligaste alltjämt vore att mer eller mindre fritt samla framställningen kring de väsentliga partierna i den skrift, som gjort mer än någon annan för att leda människor ur påfvekyrkans förmynderskap till själfständig evangelisk kristendom: Luthers lilla katekes.
Samla vi oss lugnt men bestämdt kring de nu antydda krafven, är det ock min bestämda öfvertygelse, att de skola