— »Jag går genast och skall snart komma tillbaka, och låt bara se, nådig herre, att ni vidgar ut lilla hjärtat, ty just nu måtte det ej vara större än en hasselnöt, och tänk också på hur man ofta brukar säga att friskt mod bryter motgång, och där det fattas skinkor, där fattas också krok att hänga dem på; det heter äfven att ingen vet hvar haren har sin gång. Härmed menar jag att, om vi inte i natt funnit vår frökens slott eller kungliga palats, så tror jag mig, nu då det är dager, om att finna det, när jag allra minst tänker det, och, när det väl är funnet, så låt bara mig taga itu med henne.»
— »I sanning, sade D. Quijote, dina ordspråk, som du jämt och samt kommer fram med, passa så på håret till det som vi tala om, att jag hoppas Vår Herre må väl ge mig bättre lycka med afseende på det jag önskar.»
Efter dessa sin herres ord vände Sancho ryggen till och dref på sin grålle med käppen, och D. Quijote stannade kvar, sittande till häst, hvilande i stigbyglarna och stödd på sin lans, full af dystra och orediga föreställningar. Med dem vilja vi nu lämna honom och i stället följa Sancho Panza, som skildes från sin herre ej mindre förvirrad och fundersam än denne stannade kvar på stället, ja, till den grad att, då han vände på hufvudet och märkte att D. Quijote var ur sikte, steg han af sitt ök, satte sig ned vid foten af ett träd och började att på följande sätt gå till råds med sig själf:
— »Låt oss nu få höra, broder Sancho, hvart Ers Nåd ämnar ta vägen? År ni ute för att söka rätt på någon åsna, som tilläfventyrs gått vilse för er? — Nej visst inte. — Nå, hvad är ni då ute att söka rätt på? — Jag är ute, för att liksom om det vore rakt ingenting, ta reda på en prinsessa, och i hennes person på skönhetens sol och hela himlen därjämte. — Och hvar tänker I finna hvad I nu räknat upp, Sancho? — Jo, i den stora staden Toboso. — Godt, å hvilkens vägnar går I att uppsöka henne? — Å den ryktbare D. Quijotes af La Mancha vägnar, som afskaffar alla oförrätter samt ger den törstande att äta och den hungrande att dricka? — Det är alltsammans mycket godt och bra. Men vet I också hvar hennes bostad är belägen, Sancho? — Min herre säger att det måste vara ett kungligt palats eller en präktig kungaborg. — Och I har väl någon gång sett damen? — Hvarken min herre eller jag har någonsin sett henne. — Och tycker I att det vore klokt och väl gjordt, att folket i Toboso finge veta att I befinner er här i afsikt att kollra bort deras prinsessor
