Sida:Drottning Christina-1792.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs

18

CARL GUSTAF

Kanske på stridens fält jag någon ära nått…
Men lagren är ej nog för den ett hjerta fått.
Det detta hjärta är, som nu med vördnad frågar
Om tiden för den lön, hvartill det sträfva vågar.

CHRISTINA

Den böjelse, min Prins, jag Eder yttra hör,
Som Drottning och er Vän mig lika nöje gör.
Förmycket mån om mitt och om mitt Rikes bästa,
Att ej i Sverges sköt för evigt söka fästa
En slägt som, redan Svensk till blod och religion,
Försvarat har mitt land och stadgat har min thron;
Jag sjelf med glädje går, att en förening yrka
Som eder sällhet gör, den stund han gör min styrka.
Ja, Prins, om eder blick, åt pragt och höghet kär,
En maka söka vill som Kungars purpur bär;
Så vet att, med det namn Er Segren redan lemnat,
Och med den höga plats jag Er i Staten ämnat,
Ni föga finna skall en Kung, ehuru stor,
Som ej af edert val sin dotter ärad tror.
Men, om för Lyckas prål… som ej vår sällhet öker!
Ni Hjertats sanna väl i lugnets trygghet söker;
Så välj uti mitt Hof: och Ni skall finna der
Mer än en Skönhets hand, som eder värdig är.

CARL GUSTAF

Förlåt, om detta blod, som ej sitt ursprung glömmer,
Ett enda föremål min låga värdigt dömmer.
Och om jag hoppas…

CHRISTINA

Alt en Hjelte hoppas kan,
Hvars tapperhet och dygd Europas låford vann:

Och